Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afsättningsområde för Karthagos handel och därjämte utgjorde en viktig
inkomstkälla genom de vinstgifvande bergverken, särskildt
silfvergrufvorna. Men sitt största värde hade dessa spanska
besittningar såsom ett utmärkt rekryteringsområde och genom den
allmänna förstärkning i värnkraft, som förvärfvades för den puniska
hären. Hamilkar fick ej själf utföra de planer, för hvilka
eröfringarna i Spanien utgjorde förberedelsen. Det är hans son
Hannibal, arftagaren af faderns både planer och snille, som skall
utföra det stora verket. — Rom, som efter det första puniska
kriget i följd af sitt allmänna intresse för den grekiska odlingen
haft sin uppmärksamhet stadigt fäst på de hellenistiska staterna
i Östern och för tryggandet af Italiens handel i Adriatiska hafvet
tuktat de illyriska sjöröfvarne, hade sedan varit sysselsatt med
eröfring af gallernas områden söder om Po och sökte på det
vanliga sättet med kolonier och fästningar betrygga sin nya
eröfring. Hannibal var angelägen att infalla i Italien, innan
gallerna voro fullständigt kufvade. Våren 218 bröt han upp från
Cartagena i Spanien mot norden.
Hannibals krig i Italien skakade det romerska väldet i dess
grundvalar men ådagalade också, huru fast hopfogadt detta välde
var. Nederlag följde på nederlag, men icke en enda af Roms
bundsförvanter afföll. Romerska senatens mod och fasthet växte
i jämnhöjd med farorna. Det förkrossande nederlaget vid Cannæ
år 216, där 70 tusen romare stupade, medförde visserligen Capuas
och de flesta nederitaliska städernas affall. Men med stolthet
afvisade senaten Hannibals anbud att mot lösepenning utlämna
de tagna fångarne och vidtog de kraftigaste åtgärder för att
uppsätta nya härar: allt vapenfört manskap kallades under fanorna,
skuldfångar och förbrytare, till och med 8 tusen af staten köpta
slafvar väpnades. Dessa sistnämnda blefvo sedermera för sitt
välförhållande frigifna och erhöllo borgarrätt. Statens finanser
voro i bedröfligt skick. Trots myntförsämringar förmådde man
ej bestrida de nödiga utgifterna. Men patriotismen hos de
bemedlade samhällsklasserna gjorde allt för att fylla bristerna. Värst
var det för bönderna. Krigsgärder, lång vapentjänst och
fiendens framfart voro för dem ödeläggande. Öfverallt lågo åkrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
