Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillbragt i sus och dus i Ekeby smedja, sker
utbrottet vid julmiddagen. Kavaljererna hafva
placerats vid ett särskildt bord, under det att
major-skan ståtar med sina inbjudna gäster vid
högtids-bordet. Christian Berg, mera ett troll än en
människa, får plötsligen för sig, att det ej är hjärpar
utan kråkor, som man serverar dem. Måttet är
rågadt. En för en griper han fåglarna på fatet
och slungar dera i väggen. Han smädar värdinnan.
Men han har icke väl inför de församlade
ståndspersonerna utkastat beskyllningen, att Altringer varit
hennes älskare, och att hon på så sätt förvärfvat
de sju gårdarna, förrän han gripes af den djupaste
ånger: han går rundt ikring bordet på sina knän:
»Jäg är full,» ropade han, »jag vet inte, hvad jag
säger, jag har ingenting sagt. Hund och träl, hund
och träl och ingenting mer har jag varit för henne i
fyrtio år. Hon är Margareta Celsing, som jag tjänat
hela mitt lif. Jag säger ingenting ondt om henne.
Skulle jag säga något om den vackra Margareta
Celsing! Jag är hunden, som vaktar hennes dörr,
trälen, som bär hennes bördor. Hon må sparka
mig, hon må slå mig, men ni ser ju, att jag tiger
och tål, Jag har älskat henne i fyrtio år. Hur
skall jag kunna säga något ondt om henne.»
Det är fantasien och känslan som styra dessa
människor. Alla slå de om från den ena känslo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
