Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dock däri, att det oväntade alltid inträffar. I de
flesta fall vet man, då man läst några sidor af en
bok, huru händelserna i hufvudsak komma att
utveckla sig. Men Selma Lagerlöf kan äfven bereda
en ej alltför lättrogen läsare små öfverraskningar.
Det finnes ett kapitel i »Gösta Berlings saga»,
som bär titeln »Gamla visor». Marianne Sinclair
sitter i sitt rum, ordnande sina bref och papper.
Det berättas, att hon har för afsikt att resa bort
för alltid, sedan hon slagit upp med Gösta Berling,
och fadern blifvit henne förhatlig. Man tror
således, att hon skall resa! Därefter får man veta,
att hon förlofvat sig med löjtnant Adrian. Man
tror således, att hon skall gifta sig med honom.
Men hon anförtror oss också, att det icke är af
kärlek, utan endast af medlidande, som hon
förlofvat sig med den fattige löjtnanten. Nu ärnar
hon slå upp med honom och till tröst gifva honom
en penningsumma, som sätter honom i stånd att
odla fädernegården. Följaktligen tror läsaren, att
Marianne tänker slå upp med honom. Men nu uppträder
löjtnanten själf på scenen, och det visar sig,
att han älskar Marianne, och att Marianne älskar
honom. Slutet, som man icke kunnat förutse, blir
att de gifta sig.
Huru skifta icke händelserna i detta kapitel,
hållande oss i ständig spänning! Likvisst må man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
