Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan Witt.
Född den 23 Mars 1816, tycktes lian Imfva varit af en svagare
kroppskonstruktion än de öfriga bröderna. De umbäranden, som
] lärd a de och styrkte de andre, hade på honom motsatt verkan,
och då han vintertiden under sina studentår måste gripa till den
utvägen att vandra upp och ned i trapporna tilll sitt lilla vindsrum
för att sätta det stelnande blodet i rörelse och sålunda i någon
mån hålla sig varm, lades säkert grunden till .den sjukdom,
som sedermera trädde fram och följde honom genom lifvet. Af
en sluten och tillbakadragen karaktär, stängde han sig inom sig
själf och bl ef med tiden ett af de original, på h vilka forna tider
voro så rika. Efter aflagd prestexamen 1839 gifte han sig 1844
med Anna Trääcjåräli, dotter till prosten T. i Hvellinge och
tjänstgjorde under en följd af år i Vankifva, till dess han af
herren på Bäckaskog, konung Carl XV, erhöll det pastorat, hvartill
Bäckaskogs egare innehade patronatsrätt, nämligen Ifö och Kiaby.
Såsom merendels fallet är med öbefolkningar, voro Ifö-boarne,
som delvis ha sitt eget språk, af ett envist och besynnerligt
lynne, och både häftiga och sega voro de slitningar, som i sockenstämmorna
utkämpades mellan de envisa bönderna och den
ännu envisare kyrkoherden, hvilken annars var en fullkomlig fridens
man, som gick sin obemärkta väg fram i stillhet.
Betecknande är berättelsen om hans fotografering. Af sin
hustru ombads han att vid detta tillfälle taga, på sig en mild
uppsyn, hvartill han på sitt afmätta och grammatikaliska språk
svarade: »Jag skall tänka mig själf sittande bland mina nattvardsbarn.
» Då profkortet hemkom, hade det en min af det mest
bistra slag. På tillfrågan, om han såge sådan ut bland nattvardsbarnen,
svarade han, att han i sista ögonblicket kommit att tänka
på — sockenstämman!
För allt hvad öfverhet och förmän hette bar Kyrkoherden
W itt en utomordentlig respekt. Om sin audiens hos konungen
på Bäckaskog berättade han själf: »När hans majestät tog ett
steg fram, så tog jag tre steg tillbaka. Då log majestätet.»
Kungen, som ville taga sin pastor i hand, fick ej det nöjet! Då
jag, som nedskrifver detta, berättade, att konung Oscar II tagit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
