Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
RYSSLAND.
I.
Det nittonde århundradet i Ryssland betecknar det ryska
samhällets successiva uppvaknande. Förut hade, utom de självhärskande
tsarerna, funnits blott enstaka individer, som hade höjt sig över den stora
massan. Livegenskapen, som under de två sista århundradena hade
fått oficiell, om också ej lagligt sanktionerad hävd, frodades
hänsynslösare än någonsin förut och genomsyrade hela samhället. Den allt mer
skärpta censuren i förening med den stora okunnigheten gjorde, att en
»allmän mening» ännu icke kunde finnas. Litteraturen under 1700-talets
tre kejsarinnor hade endast varit en vitter lek, ett tidsfördriv för hovet
under den franska klassicitetens etikett. Personligheten hade ännu icke
gjort sig gällande, och till och med så begåvade poeter som Lomonosov
och Deržavin förblevo i sin diktning hovmännen.
Gripen av upplysningsperiodens samhällsförbättrande teorier, hade
Katarina II visserligen gjort uppslag till sociala reformer, men det
stannade vid blotta ansatser, och hon var själv den första att förneka dessa
»svärmerier». De verkliga folkbildningsfrämjarna, Radjščev och
Novikov, fingo med Sibirien sota för att de sökte omsätta kejsarinnans
filantropiska griller i verkligheten.
De reformer, som sedan genomfördes i Ryssland, voro i själva verket
icke framvuxna ur ett inre behov som ett följdriktigt resultat av en
logisk utvecklingsprocess, utan avtvingades blott i nödens stund eller
dikterades genom hugskott från tronen, vilka av de vankelmodiga
kejsarna Alexander I, Alexander II och Nikolaj II snart övergåvos. Det
blev ett regellöst experimenterande med s. k. vetenskapliga metoder,
som slutligen utmynnade i en byråkratisk slentrian. Men när
reformarbetet avstannade uppifrån, vidtog revolutionen underifrån. Det
rådde planlöshet å ömse sidor, och det slutliga resultatet har hittills blivit
bolsjevismen kaotiska anarki med dess flacka negerande av allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:23:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/slavisk/0013.html
