Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLAVERNA.
tiskt gagn. Och Artsybasev själv är svag som teoretiker, men god
konstnär.
Den ryska revolutionens kaos fick sitt litterära uttryck i Leonid
Andrejev ( 1871—1919). Utgången ur Gorkijs skola, röjde han tidigt
självständighet och lade mer vikt på själsskildringen än på den yttre
handlingen. Sjuklig och med polskt blod på mödernet (som Artsybasev)»
fördjupade han sig i brottets, vanvettets och den djuriska vällustens
kaos. Handlingarna bliva blott symboler för inneboende tankar, och
lians figurer existera endast för en viss stämning. Konflikten mellan
individen och världsalltet och fasan
för mörkret, för döden äro
grundmotiven i hans berättelser, och
människan är en lekboll för blinda
krafter. Kulturen har ej ännu
dödat vilddjuret i människan
(»Avgrunden»), och ödet går omkring bland
människorna som »Någon i grått».
»Det röda skrattet» — en dåres
själsbikt om mänsklighetens stora
dårskap, kriget — är ett skärande
hånlöje av det djuriska
människoslak-tandets ohyggliga titan. En utgång
ur detta elände ser astronomen i
tron på ett odödligt kosmos (»Till
stjärnorna»), anarkisten Savva i
förstörandet. I »Historien om de
sju hängde» besegras rädslan för
döden, och i dramat »Anatema»
anar juden David Lejzer två gånger
odödligheten: då han skänker bort ett arv och då han stenas av dem,
som han ville göra gott.
Andrejev var själv anarkisten i den ryska vitterheten, den där
opponerade sig mindre mot de ryska samhällsföreteelserna som sådana än
mot människans träliska natur i allmänhet. Han gav det skarpaste
uttryck åt den ryska ungdomens besvikelser efter den misslyckade
revolutionen 1905. I den allegoriska berättelsen »Så var det — så blir
det», en genialisk varsel om Nikolaj II:s öde, blir självhärskaren
konung »Den Tjugonde» avsatt och avrättad. Ett skräckvälde begynner,
och lik flyta i floden. Man frågar sig skyggt, om den efterlängtade
friheten verkligen har begynt, och man har ej klart för sig, om
regeringen eller slavarna först böra dödas. Men tornväktaren vet besked:
allt förblir vid det gamla. »Så var det — så blir det.» Det är en hemsk
36
Leonid Andrejev.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
