Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLEN.
Århundraden ha förflutit. Döda biskopar skrida förbi. Campagnan
ligger öde, och Kristi andar stöna bland ruiner i den eviga staden.
Och Irydion följer den sista maningen från ovan: »Gack till norden
i Kristi namn! Gå och stanna icke förr än du kommer till gravarnas
och korsens jordl Du skall känna igen den på männens tigande och
på de små barnens sorg, på de fattigas nedbrända kojor och på de
lands-förvisades förstörda palats. Du skall känna igen den på suckarna av
mina änglar, som sväva däröver i natten....»
Efter att ha vistats vid de norditalienska sjöarna med sin »Beatrice»
(grevinnan Delfina Potocka) skrev Krasinski 1842 den sköna dikten
»Morgongryningen», en av de många polska Dante-imitationerna ocli
det klaraste uttrycket för den polska messianismen. Polens historia
glider förbi hans syn. Det gick under för sina försyndelser. Men
skuggorna av stora hjältar skrida fram, och en hetman bjuder hopp.
Harpan spelar »Ännu Polen ej gått under», och detta löfte skall varda
verklighet. Dikten slutar med en mystisk aning om allmänsklighet, om
Polens uppgående i den kristligt sociala världsrepubliken som den eviga
symbolen för gudomlig rätt och tro. I inledningen göres en intressant
jämförelse mellan den romerska kejsartiden och Europa i det nittonde
århundradet: samma egoism och skepticism, samma övermogna kultur
och imperialistiska tendenser. Gæsar var föregångaren för
kristendomens Petrus och Paulus, Napoleon för en ny uppenbarelse genom att
väcka folkens nationella medvetande. De konstlade statssystemen
måste falla, och på spillrorna skall folkens förbund uppstå med
kristlig solidaritet.
Krasinskis sublima religiositet kulminerade i de tre psalmerna om
tron, hoppet och den goda viljan — den sistnämnda ett värdigt svar
på Stowackis insinuation, att Krasinski vore en reaktionär pietist.
Högre än i »Den goda viljans psalm» har den religiösa ekstasen i den
polska litteraturen näppeligen nått.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
