Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SL A VERN A.
ringens apoteos! Slutet är något matt och melodramatiskt, men det
hela återger med dramatisk spänning stämningen under
januariresningen. Om Rydel i dessa båda stycken ännu stod kvar i den gamla
smakriktningen, gav han sin gärd åt den moderna konsten i sagospelet
»Trollringen», som erbjuder någon likhet med Hauptmanns »Sjunkna
klocka». En mjölnarhustru vill kvarhålla sin älskare, som tröttnat,
och en vojvod vill bli hetman i stället för sin kusin. Onda andar
ingripa och förleda mjölnerskan att mörda sin make, vojvoden att
genom förtrollning röja sin kusin ur vägen. Men de få sitt straff.
Voj-vodens dotter förälskar sig i en flöjtspelande bonddräng, men flyr, då
hon får se hans smutsiga, simpla kläder. Tack vare det folkliga språket,
den lediga versbehandlingen och den nationella karaktärsteckningen
blev det originella sagospelet mycket populärt.
Det fantastiska dramat fick sin mästare i skalden och målaren
Stanislaw Wyspiahski (1869—1907), en bisarr, fragmentarisk, men
snillrik impressionist, som hade något av Mickiewicz’ dådlust, Stowackis
heroiska dramatik och Krasinskis visionära religiositet. Hans första
drama »Legenden» är förlagt till hans fädernestad Krakau, då Kräks
dotter Wanda offrar sig för landets väl. I några stycken behandlas
1831 års resning. I »Legionerna» framföras Mickiewicz och Krasinski på
scenen (Rom 1848), och »Förlossningen» är en fortsättning på Mickiewicz’
Konrad, som i nutiden utkämpar en fåfäng dust med den föråldrade
romantiken. Stowackis ande går igen i den långa monologen av
Kasimir den store, vilken vid liköppningen 1869 tänkes stå upp ur graven,
överblicka de flydda århundradena och gissla de nutida polackerna
för deras split och dådlöshet. Den ödesstämning, som ligger i
Wyspi-anskis heroiska dramer från antiken med deras stiliserade komposition
och starka kolorit, går igen i den skakande nutidstragedien
»Förbannelsen» om en polsk bypräst, som sammanlever med eri kvinna, med
vilken han liar två barn. Vid en svår missväxt inbillar han sig, att det
är himlens straff o"h beslutar att döda sina egna barn som
försoningsoffer. Modern stenas av det uppretade folket, och prästen flyr.
Höjdpunkten av Wyspianskis dramatiska alstring är sagospelet
»Wesele» (bröllopet). Det är byggt på det faktiska motivet, att på
senaste tiden konstnärer och författare i Polen (Rydel, målaren
Tet-majer och författaren själv) gift sig med bondflickor för att främja
ståndsskillnadens utjämnande. Ett sådant bröllop nära Krakau firas
i dramat, och handlingen försiggår under själva bröllopsnatten, då de
upprymda gästerna tycka sig se vålnader av historiska personligheter
(Sigismund den gamles hovnarr Stanczyk, den landsförrädiske
hetma-nen Branicki, bondeuppviglaren från år 1846 Szela m. fi.). Slutligen ter
sig ock Wernyhora, den siande kosacken från Dnjepr, vilken ger värden
b4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
