- Project Runeberg -  Slavisk kultur och litteratur under nittonde århundradet /
110

(1920) [MARC] Author: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Čechoslovakien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SLAV ERNA.

V.

I detta samband må nämnas ett litet, totalt undanskymt slaviskt
folk, som bor i övre och nedre Lausitz vid floden Spree. Själva kalla
de sig serber, men till skillnad från serberna vid Donau har
beteckningen sorber blivit brukligt, och av tyskarna kallas de wender. Det
är en etnografiskt intressant kvarleva av de gamla polabiska, d. v. s.
vid Elbe bosatta slaverna, vilkas folkmängd allt mer och mer smält ihop.
År 1850- uppskattades den sorbiska befolkningen till 150,000 själar,
men numera torde den icke överstiga 130,000. Sorberna äro fördelade
på två stater (Preussen och Sachsen) och hava två dialekter och två
bekännelser (katolikerna äro dock ej fler än 15,000). De i provinsen
Brandenburg (Spreewald) bosatta sorberna ha huvudsakligen måst
inskränka sin nationella odling till religionsundervisningen. Till
1860-talet hade där varit slavisk skolundervisning blott i 14 församlingar.
Ännu mer förkrympte det »wendiska» språket genom den preussiska
skollagen av år 1891, och modersmålet fick en blygsam asyl i det av
prästen Imis (d. 1897) understödda homiletiska seminariet.

Annorlunda ställde sig förhållandet i det sachsiska Lausitz, där
sorberna aldrig släppte förbindelserna med cecherna. När Lausitz
tillhörde Böhmen (1319—1635), var landet visserligen redan förtyskat
genom kyrka och domstolar, men den slaviska nationaliteten kunde
ej kvävas. Det nya testamentet hade översatts på slaviska 1579 och
Luthers katekes 1597. När Peter den store 1697 kom till Lausitz,
överräckte prästen Brancel (Frenzel) åt honom sina latinska skrifter med
en slavisk tillägnan till »den store tsaren och härskaren över många
millioner undersåtar, som tala vårt sorbiska eller sarmatiska språk».
I början av 1700-talet grundades ett sorbiskt seminarium i Prag, sedan
sorbiska prästföreningar i Leipzig och Wittenberg, tills detta
universitet upphörde 1814. Genom den sachsiska skollagen av år 1835 fingo
»wenderna» rätt att använda modersmålet i folkskolorna och
religionsundervisningen. Härden för den nationella odlingen blev Budysin
(Bautzen). Där grundades redan 1839 Societas slavica Budissina,
1847 litteraturförening en Matica serbskå, 1849 ett wendiskt
gymnasium, 1873 nationalkasinot Macicny dom och 1900 ett etnografiskt
museum (serbski dom). Vid utställningen i Dresden 1896 fanns en
särskild wendisk paviljong. Genom världskriget hava sorberna
naturligtvis kommit éecherna ännu närmare, och osannolikt är icke att de
komma att uppgå i den cechoslovakiska statsbildningen, vilket
naturligtvis skulle göra dem mindre isolerade.

110

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:13:08 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/slavisk/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free