Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dialog om sättet att sluta stycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för honom qvarstannade i bottnen af
älskarinnans hjerta, oaktadt de ord han lyckats aflocka
hennes mun. Ungefär i detta perspektiv ser jag
denna man, som jag tycker, klart nog. Han har
älskat mycket och älskar än (men bjuder nu till
att få sin kärlek renad). Han har också velat
älskas mycket — och (sen menniskan!) han vill det
i sjelfva verket än. Men han vill tillika utöfva
sin nemesis emot sig! Deri synes nu ligga en
tvetydighet; men hvilken har den egenskapen, att
vara menniskans. Lägg handen på ditt eget
hjerta, min vän. Om någon härvid utropar: "då
bedrager ju don Juan sig sjelf med sin nemesis och
förmodade botgörelse!" så är det likväl icke don
Juan, som inser detta och gör ett dylikt utrop,
utan det är en lugn, upplyst betraktare i vår
passionfria nord: det är en skuldfri, sedlig,
renhjertad bedömare, som, stående på mensklighetens
ljusare höjder, nedskådar i brottets labyrinter, och
ser huru en till hälften upprättad dernere söker
leta sin väg ut ur irrgångarne, men ännu tar
miste i sin skumhet rätt mången gång. — Om nu
en tredje man, en artist, skulle vilja afmåla
labyrint-vandraren, så frågas: gjorde han rätt, om
han dröp den här omtalade ljuse Bedömarens
åsigter in i don Juans tankar? Vore icke sådant lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
