Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dialog om sättet att sluta stycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arkebusering kan begripas på det sättet, "att
dermed velat visas, huru den menniskoklass, som vi
kunna kalla det förnäma packet, skulle bära sig
åt med sin dels half-elaka, dels flacka och ytliga
uppfattning af lifvets vigtigaste ämnen, om den
finge oinskränkt gifva dagsljuset del af sin
fantasis gemena drömmar." — Jag har icke tänkt på
det. Jag kan icke påminna mig, att jag under
konceptionen af denna slutscen hade någon annan
afsigt eller sinnesstämning, än nöjet af att se
Solna skog omkring mig i min föreställning. Också
hade jag då obeskrifligt roligt af den känslan, att
Azouras nu fick dö. Hvad som vunnit mitt tycke
för hennes personlighet, var fägringen af en själ,
icke söndersliten af alla dessa tusende
strunt-resonnemanger åt alla håll, som, ömkligt nog, bära
namn af bildning, men intet annat äro, än Nya
Testamentets βρυγμὸς τῶν ὀδόντων, "tandagnisslan."
Azouras var en hednisk flicka, det är sant; men
hon blef slutligen christen, om jag ej bedrager
mig; eller nära nog christen. Hvilket jubel för
min ande, att hon då fick uppgå ifrån jorden,
innan hon hann blifva ochristen om igen, och i
värre mening, lik så mången af våra
medmenniskor. Det kan väl hända, att hon också icke
blifvit det, äfven om hon fortfarit att lefva; men
aldrig glömmer jag den gode Menanders ordspråk:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
