Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik-Jansarne. Skildring från Amerika af J. Lundin-Stockenstrand. Med inledning af C. B.-H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi sade ingenting, ty Erik Janson klandrade hustrun
strängt, därför att hon inte fört sin son med sig tillbaka.
»’Guds folk få ej tjäna hedningarne!’ Innan
hösten kom, hade vi templet färdigt. Från takåsen
pekade två väldiga korsprydda spiror mot skyn, de
voro sammanfogade af de högsta furor vi funnit i
trakten. Höga plankportar prydda med hvit vampum*
ledde in i helgedomen, hvilken ständigt var smyckad
med hvita blommor. Utanför den västra porten voro
gräsbänkar ordnade i en cirkel. Efter gudstjänstens
slut brukade Erik Janson där ute undervisa oss i våra
religiösa och samfundsplikter. De förra gingo alltmer
ut på att vi måste lyda, akta och tjäna honom, den
af Gud utsedde ledaren. Han valde sju Äldste, hvilka
skulle vara honom behjälpliga att sköta samfundets
yttre angelägenheter. Det fick ej finnas enskilda
jordägare, allt var gemensamt, och hvar och en måste
utföra det arbete, som bäst lämpade sig för honom. Det
skulle byggas ett stort loghus, där vi gemensamt kunde
inta våra måltider, och mor Brita skulle sköta
hushållningen. Ingen af oss hade något att invända eller
ett motförslag att göra. Då min far, som ägde
bildning och var en idérik man, underordnade sig helt och
hållet, föll det inte någon af de andra männen in att
vilja ha ett vägande ord med. Och jag tror, att kvinnorna
skulle ställt till oreda, om vi inte visat vår ledare den
fullkomligaste lydnad. — Kvinnorna äro som
burfåglar; älska de sin väktare, sakna de inte friheten. Erik
Janson blef inte endast vår andlige ledare, han
bestämde våra göromål, han mätte ut åt oss måttet af
vår lycka, vårt välstånd. Ingen tog sig hustru utan
hans medgifvande, ingen gjorde en förändring i sitt
hus utan att rådfråga honom. Han var präst,
härskare, lagstiftare och domare på en gång.
»För hvarje år, som gick, blef hans välde starkare
och den säkerhet, hvarmed han uppbar sin ställning,
* Hängen af snäckor, som indiankvinnorna pryda sina kläder
med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
