Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För hembygden - I Värend. Tal vid öppnandet av 1919 års sommarkurser i Växjö, anordnade av Smålands i Uppsala studerande nation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Europas slagfält kunna vittna därom. När Skåne återtogs från
danskarne, fingo väl herulernas ättlingar icke direkt igen det
fruktbara landet, men Småland blev befriat från att vara en
ständigt hotad gränstrakt, då Sverige fick sin naturliga
avrundning. Smålänningarna fingo sedan vanligen sitta i ro. Ännu
kämpades det dock länge om det återerövrade landet; sista
gången var det när Måns Stenbock just här vid Växjö samlade
sina skaror till den avgörande drabbningen, som kom att
utkämpas vid Hälsingborg, där smålandssönerna, “getapågarna“
som de kallades, voro de första att rädda segern och rädda
sin hembygd åt Sverige.
Det sega och uthålliga folk, som fostrats i de “små landen“,
har här brutit den karga jorden till odlad bygd och uppdragit
en härdig boskapsstam. Men det har dock icke helt upptagits
av dessa nödtorftiga omsorger, det har haft tid övrig — eller
skaffat sig tid — för andlig odling tillika.
Om denna andliga odling tala redan många av fynden från
hedenhös, liksom månget fast fornminne, hällristningarna, som
jag omtalat, offerplatserna och de heliga källorna, domarringarna,
bild- och runstenarna. Om den andliga odlingen vittna längre
fram de kristna minnesmärkena. Tidigt ha missionärer predikat
här, kanske redan Ansgarius, som tog sin väg till Birka genom
Småland. Enligt legenden blev den hel. Sigfrid Smålands apostel.
Hans systersöner, berättas det, predikade just i dessa bygder.
Den gamla hedniska offerkällan på sluttningen öster om Växjö,
med offerstenarna bredvid, blev dopkälla — ett av våra
dyrbaraste forntidsminnen, som vi måste hoppas snart åter skall
träda i dagen och komma till heders. Den kyrkliga konst, som
med kristendomens genomförande framväxte, är väl mångenstädes
i det övriga Sverige rikare än i vårt stift, men mer än i
de flesta andra landskap har här blivit bevarat av märkliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
