Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Sankt Sigfrids bygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mörner. Den sistnämnde utverkade av Kungl. Maj:t, att sex
tunnland jord med källorna undantogos från torpet och
kungsgården och med nyttjanderätt upplätos åt “brunnssocieteten“, av
vilken brunnsintendenten-läkaren var självskriven medlem.
Samtidigt utbyttes det gamla namnet mot Evedal för att hedra
landshövdingskan grevinnan Eva Mörner, som skänkt platsen
sitt beskydd och varje sommar besökt densamma.
Jämte brunnens hus, av vilka ett uthyrdes till brunnsgäster,
funnos flera små byggnader, som enskilda personer ägde.
Dessa lågo vid den vackra vägen längs sjön, mellan n. v.
hotellet och n. v. brunnshuset (“templet“).
Dyrt var det icke att på 1820-talet vistas vid Evedals brunn.
För ett rum (utan sängkläder) betalades i terminen, som varade
omkring en månad, 2 rdr. 32 skillingar, middags- och
aftonmåltid kostade om dagen 37 sk. 4 runst. Skjuts för en häst
till och från staden (½ mil) betalades vanligen med 24 sk.
Man satte stark tro till vattnets kraft och skötte noga hälsan.
Men nöjen saknades icke helt och hållet: “Man ror, man spelar
käglor, promenerar och varje söndagseftermiddag tillställes
dans, då vanligen många av stadens invånare och personer
från närgränsande landsbygd komma hit för att deltaga i nöjet.“
(Citaten hämtade ur en av O. L. Ekman 1826 utgiven Beskrifning
om Evedals hälsobrunn.) Denna tradition bibehölls ända
till 1800-talets slut. Och alltjämt har Evedal, trots järnvägen
och de många nyanlagda villorna, en idyllisk prägel.
Åren ha gått och mycket är ju i det yttre vid Evedal
förändrat. Av de gamla husen återstår blott ett. Parken, som
redan för hundra år sedan var vacker och väl hållen, har under
de senare åren betydligt utvidgats, i det att ett stort åkerfält
mellan restaurangbyggnaderna och järnvägsstationen lagts
därtill. Man har för detta uppsving att tacka den siste enskilde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
