Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pehr Hörberg, bondemålaren - III. Teckningar, dekorativa målningar, stafflibilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nederländske. Hans hela sinnesriktning och livsåskådning voro de
bästa förutsättningarna härför.
Hörbergs talrika porträtt äro rätt ojämna, sannolikt beroende
på den större eller mindre arbetstid han haft till deras utförande.
Något större värde äga de i regeln icke. De manliga porträtten
äro de flesta och även de bästa. Någon gång synes han dock
verkligen hava lyckats med ett kvinnligt porträtt, t. o. m.
kostymbilder. Händerna äro i regeln fula eller kraftlösa och utan
karaktär. Endast få av Hörbergs porträtt hava blivit mera
bekanta. Bland dessa må, utom hans självporträtt, nämnas “Lidén
på sjuklägret“, vilket Elias Martin, kanske något förbättrande,
stuckit i koppar. Den utmärkte litteraturkännaren professor J. H.
Lidén — då bosatt i Norrköping — var Hörbergs gynnare och
vän, och det var på hans uppmaning, som denne sammanförde
sina självbiografiska anteckningar. Ett exemplar av
porträttet finnes i Uppsala universitets samling, ett annat i
Linköpings stiftsbibliotek. Med åtskilliga brister i teckningen är
det dock ganska karaktäristiskt, och färgerna äro klara, om än
ej mjuka. — Bäst anses Hörberg hava avbildat sig själv; ja
det skall vara det enda porträtt, varmed han lyckats. Så anser
F. S. Silfverstolpe, som tillägger, att Hörberg “icke lyckats
giva behag åt något enda av de porträtt, som hos honom varit
beställda“. Och Atterbom försäkrar, att “porträtter kunde han
alls icke måla (åtminstone i senare dagar) utom sitt eget“.
Egendomligt nog hava här hans beundrare och grundarne av
det konsthistoriska omdömet om honom varit väl stränga och
kategoriska. Utom det att han visst icke målade “få“ porträtt,
äro somliga av dem, på vilka han hann nedlägga större omsorg,
icke sämre i sitt slag än hans genrebilder och religiösa målerier
i sitt; och även om han kunde måla sig själv bäst, så stå flera
av hans övriga porträtt åtminstone i den tekniska behandlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
