Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tal och tystnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förtjänster. Då hörde man hans lof sjungas från
alla håll.
— Det finnes somliga, som hålla på med
det ännu i dag, svarade borgmästarinnan med
en liten sidoblick på fröken Charlotte. Jag vill
visst icke heller säga någonting ondt om honom
och erkänner mycket gärna hans värde. Men
litet underligt, minst sagdt, är det sätt, hvarpå
han fördelar tiden mellan sina patienter.
— Huru så? Skulle han möjligen hafva
försummat sig?
— Det vill jag visst icke påstå. Han kommer
naturligtvis alltid, när man direkt skickar
bud efter honom. Men man kunde väl ända
vänta, att han någon gång skulle göra ett besök
själfmant och underrätta sig om ens
välbefinnande. Man har ju många små krämpor, som
man aldrig talar om, utan naturligtvis bär med
tålamod och tystnad; men just därför kännes
det så mycket mer uppmuntrande att röna en
smula vänligt deltagande. Min man har också
årsackord med doktor Salvenius. Det var rätt
obehagligt för honom att ej vända sig till förste
stadsläkaren, som var äldre på platsen och
därför med skäl kunde anse sig förbigången; det
vore väl därför icke alldeles oberättigadt, om
man väntade sig en smula — jag vill ej säga
tacksamhet — men —
— I synnerhet som det ju var en ofantligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
