Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arosenius - 1. Arosenius, Fredrik - 2. Arosenius, Edvard - 3. Arosenius, Ivar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arosenius
135
Arosenius
traktsprosten i Söderbärke Petrus
Rank (f. 1718, † 1783) antog efter
hemstaden namnet Westrén, sedermera
latiniserat till Arosenius. Från fyra
av hans söner härstamma alla nu
levande släktmedl.: a) (första grenen)
kyrkoherden i Björksta Pehr A. (f.
1758, † 1830), b) (andra grenen)
kyrkoherden i Söderbärke Daniel A.
(f. 1764, † 1838), farfars far till
målaren Ivar A. (A. 3). En yngre son
till Daniel A. var pastorsadjunkten
Fredrik Reinhold A. (f. 1816, † 1870),
som författat ett stort topografiskt
arbete, "Beskrifning öfver provinsen
Dalarne", c) (tredje grenen)
klädesfabrikören i Norrköping Johan A. (f.
1769, † 1848), som 1803 jämte L. J.
Söderberg grundlade den bekanta
firman Söderberg och Arosenius, samt
d) (fjärde grenen) färgaren i
Norrköping assessorn Carl Fredrik A. (f.
1778, † 1839), far till topografen
överstelöjtnanten Fredrik A. (A. 1) och
farfar till statistikern Edvard A.
(A. 2).
1. Arosenius, Jakob Fredrik
Neikter, topograf, krigsarkivarie, f.
11 juli 1809 i Norrköping, † 17 dec.
1890 därstädes. Föräldrar: assessorn
Carl Fredrik A. och Margareta Lovisa
Neikter. —• A. blev student i Uppsala
1832, underlöjtnant vid
ingenjörkårens fältmätningsbrigad (sedermera
topografiska kåren) 1827, major 1860,
var föreståndare för Krigsarkivet
1862—74 och utnämndes till
överstelöjtnant 1874. Han blev led. av
Krigs-vet. akad. 1848. — A. var en
framstående geodet, som på sitt område gjort
en förtjänstfull insats, präglad av
stor energi och noggrannhet. Hans
otryckta studier i triangelmätning
voro betydelsefulla för sin tid och ha
kommit till stor användning i Rikets
allm. kartverk. Han var grundligt
förtrogen med Sveriges topografi och
kartografi, varom hans arbeten, såväl
tryckta som handskrivna, bära vittne.
Hans viktigaste skrifter äro
"Sveriges höjdsträckningar" (i Krigsvet.
akad:s handl. 1849), "Om terrainlära"
(1880) och "Kortfattad topografisk
och statistisk beskrifning öfver
Sverige och Norge" (i C. O. Nordensvan
och W. E. von Krusenstjerna,
"Handbok för svenska härens befäl", 2,
1880). — En ögonsjukdom
förorsakade blindhet under hans senare
år. -—• Gift 1861 med Augusta
Dahlberg. S. L.
2. Arosenius, Edvard Herman
Neikter, statistiker, f. 30 april 1867
i Stockholm. Son till A. 1. — Efter
mogenhetsex. i Stockholm 1884
in-skrevs A. s. å. vid Uppsala univ., där
han blev fil. kand. 1887 och fil. dr 1896.
Han inträdde 1893 i Statistiska
centralbyrån, där lian 1896 blev amanuens,
aktuarie å extra stat 1905, aktuarie
1910, förste aktuarie 1912 och
byråchef 1918. Han erhöll avsked 1934". —
A. var e. o. tjänsteman i
Kommerskollegium 1903—06 och blev sekr. i
Statistiska tabellkommissionen 1910
samt medl. av densamma 1919. Han
har även biträtt vid utredningar av
olika slag och föreläst i statistik vid
Stockholms högskola. — Sin främsta
insats har A. gjort inom
befolkningsstatistiken. Sålunda stod lian i
spetsen för de vittomfattande arbetena
med 1900 och 1910 års folkräkningar.
I tidskr., kalendrar och dagspressen
har A. idkat ett flitigt statistiskt
författarskap. Bland hans skrifter
märkas "Om sättet för grundlagsändring
under tiden 1809—1866" (1895,
drs-avliandl.), "Befolkningsförhållanden"
(i "Öfre Dalarne förr och nu", 1903,
och i "Uppland", 1908), "Svenska
familjenamn" (1920),
"Tuberkulosdödligheten i Sverige" (1924) och
"Bidrag till det svenska tabellverkets
historia" (1928). Ären 1907—13
redigerade han Tidskr. för Sveriges
landsting, städer och hushållningssällskap.
— Gift 1913 med Alfhild Matilda
Berwald. N. B.
3. Arosenius, Ivar Axel Henrik,
konstnär, f. 8 okt. 1878 i Göteborg,
† 1 jan. 1909 vid Älvängen utanför
Göteborg. Föräldrar: kaptenen i
Väg-och vattenbyggnadskären Henrik
Alfred A. och Sigrid Elisabeth Rydén.
— A. var elev vid Slöjdfören:s skola
i Göteborg 1897, vid mus:s rit- och
målarskola där under C.
Wilhelmsons ledning 1897—98, vid
Konstakad. i Stockholm 1898—1900 och
en tid vid Konstnärsförb:s skola
under R. Bergh, varefter lian företog
studieresor till Berlin, München och
Paris. — A. led av blödarsjuka, och
denna sjukdom, som hindrade
honom från ett rörligt liv i det fria,
hade inflytande på hans utveckling.
Hans värld blev mera fantasins än
verklighetens. Med genial bildfantasi
och aldrig sinande ingivelse återgav
han i sin konst skiftande
själsstämningar, från världsfrånvänd
melankoli till robust livslust. I tidigare
målningar, som präglas av spotskt
gyckel, bitter ironi och trotsigt hån,
framställer han med brutal
expressionism melodramatiska situationer,
t. ex. "Parisdrama" (1904) eller "När
blomman sprack ut" (s. å.). Den
vilda och desperata inställningen
övergick till jämvikt, när A. 1906
gifte sig med Andrea Cecilia Eva
Adler, vars hängivna omsorg och
ständiga tolerans bröto udden av hans
cynism och beredde jordmånen för en
mildare och vänligare
livsuppfattning. Ett anfall av näsblod, som så
när kostat A. livet (1906), drev ho-
Edvard Arosenius.
nom till ett förtvivlat försök att
åstadkomma ett livsverk under den
korta tid lian kände sig ha kvar att
leva. Han arbetade med fullständig
frenesi och kunde på en enda dag
fullborda ett sådant betydande konstverk
som temperamålningen "Rus" (1906).
Han målade gärna i tempera, just
därför att den tekniken beredde
honom möjlighet att arbeta fortare. Det
var från två håll lian under dessa
produktiva år mottog impulser: sagan
och den alldagliga verkligheten. Men
gränslinjerna mellan dem upplösas i
hans konst, och det undermedvetnas
och drömdas mystik lyfter vardagen
till en fantasivärld, där grotesk
humor blommar sida vid sida med sprött
drömmeri, och där grovt skämt blandas
med älskvärd naivitet. Bland tavlorna
från denna period kunna nämnas den
ironiska "Självporträtt med
blomsterkrans" (1906, Göteborgs mus.),
tem-peramålningarna "Vår" (1906) och
"Venus" (1907), akvarellerna "Sagan
om fiskdrottningen" (1908) och
oljemålningen "Lyckans gullgosse" (1906).
A. åstadkom även drastiska men
godmodiga och djupt träffsäkra
karikatyrer av typer från sv. landsbygd.
Till denna kategori av konstverk höra
bl. a. akvarellerna "Värdshuset"
(1904), "Gästgivaregården" (1906),
"En lantbruksinspektor" (1906) och
"Väntsalen" (1907). En liten dotters
födelse var även en anledning till att
det fina och äkta barnasinne, som
gömdes bakom konstnärens ironi,
sönderslitenhet och grovhet, utlöstes i en
mängd förtjusande barnbilder och
familjeinteriörer, t. ex.
oljemålningarna "Lillan vid dörren" (1907, Nat.
mus.), "Flickan och ljuset" (1908,
Göteborgs mus.) och "Flickan med
buketten" (1908). Den i färgtryck
utgivna barnboken "Kattresan" (1909;
7:e uppl. 1940), som har samma
inspirationskälla, har blivit ett klas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
