Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Badin, Adolf - Bæckström, se även Bäckström - Bæckström, Birger - Bæckström - 1. Bæckström, Oscar - 2. Bæckström, Arvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Baeckström
167
Baeckström
ytterst självsvåldig, varför strängare
metoder måste tillgripas. B. döptes
1768 i Slottskapellet, med den
kungliga familjens medl. ss. faddrar. Hans
släktnamn var Couschi, men på grund
av sina många upptåg kallades han
Badin (lustigkurre). Som
kammarlakej blev han betrodd med allehanda
grannlaga värv och var med
obrottslig tillgivenhet fästad vid sin
härskarinna och hennes familj, främst
prinsessan Sophia Albertina, i vars
tjänst han övergick efter drottningens
död. B. framträdde även som aktör i
smärre komiska roller vid hovteatern
och den franska truppen i Bollhuset.
Han delade tidens smak för
ordens-vurmeri och blev medl. av bl. a
Frimurarorden, Timmermansorden och
Par Bricole. På äldre dagar åtnjöt B.
anseende som en originell hedersman.
Han figurerar ofta i 1700-talets
memoarlitteratur och är titelgestalt i
M. J. Crusenstolpes historiska roman
"Morianen", vars uppgifter om B.
dock ofta äro fritt fabulerade. — Gift
1) med Elisabet Svart; 2) med
Magdalena Eleonora Norell. O. B.
Baeckström, se även Bäckström.
Baeckström, Sven Birger,
publicist, f. 1 mars 1878 i Hammarby
skn, Stockholms län. Föräldrar:
läkaren Sven B. och Jenny Platin. — Efter
mogenhetsex. i Östersund 1897 blev
B. i Uppsala fil. kand. 1901 och fil.
lic. 1904 samt studerade måleri i
målarskolan vid Göteborgs mus. 1905.
Åren 1911—19 medarbetade han i
Göteborgs-posten, och från 1919 har han
varit knuten till Göteborgs
handels-och sjöfartstidn. Hans publicistiska
verksamhet har huvudsakl. omfattat
teater-, konst- och litteraturkritik och
inom sistn. område särskilt ägnats
poesin. Som kritiker utmärker sig B.
för fördomsfrihet och fin känsla för
det nya och livsdugliga, varhelst det
visar sig. Å andra sidan har han
aldrig tvekat att stundom med
bitande skärpa gå till attack mot
uppblåsta dagsstorheter. Med klart
intellekt förenar han en osökt och
lättflytande stil. — Gift 1) 1905 med
Dagmar Sjögren, † 1918; 2) 1931
med fil. mag. Essie Broström. G. S.
Baeckström, gammal
blekingesläkt, som i början av 1600-talet
överflyttade till Småland. Namnet B.
antogs av mönsterskrivaren vid Kalmar
reg. Jonas B. (f. 1731, † 1782), far
till nio barn, av vilka tre söner blevo
stamfäder för släktens ännu
kvarlevande grenar. Den äldste av dessa
söner, Johan B. (f. 1767), stupade som
fanjunkare vid Smålands lätta
kavalleri i slaget vid Leipzig 1813.
Sonsöner till honom voro bröderna a)
marinläkaren Carl Fredrik B. (f. 1844,
† 1915), far till geologen Olof B. (B. 3),
Oscar Baeckström.
och b) skådespelaren Oscar B. (B. 1).
Den mellersta släktgrenens stamfar,
dykeriöverkommissarien Anton B. (f.
1769, † 1813), blev farfars far till
intendenten Arvid B. (B. 2), gift med
förf. Ella Byström (B. 4).
1. Baeckström, Anders Oscar
Wilhelm, skådespelare, f. 26 juni 1854
i Vitaby skn, Kristianst. län, † 24 febr.
1919 i Stockholm. Föräldrar:
fabrikören Johan Fredrik B. och Carolina
Nordbladh. — B. hade först
anställning på Carnegies kontor i Göteborg
och antogs 1874 vid K. teatrarnas
elevskola. Med rekommendation av
Johan Jolin fick B. anställning vid
Sv. teatern i Helsingfors, stannade
där ett år oeh övergick till Nya
teatern i Stockholm, spelade 1879—85 i
Göteborg, varav 1880—85 vid Stora
teatern där, tillhörde Dramatiska
teatern 1885—1901 och Albert Ranfts
teatrar 1901—11 samt ägnade sig från
1911 helt åt gästspel vid Intima
teatern, Dramatiska teatern,
landsortsteatrar och teatrar i Finland och
Danmark. — B. var en av sin tids
främsta sv. skådespelare och gjorde
en särskilt viktig insats i det
humoristiska och karaktärskomiska facket.
I början av sin teaterbana togs lian
i anspråk för skiftande uppgifter, bl.
a. förste älskar-roller; först vid
Dramatiska teatern framträdde hans
talang i sin fulla egenart, när han
skapade en serie gubbtyper, där han
förträffligt återgav dels godmodighet och
fryntlighet, dels illmarighet och
argsinthet. B. hade bl. a. i Paris och Wien
förvärvat stor konkret
teaterkännedom och hade stor beläsenhet i den
dramatiska litteraturen. Högst av
dramatiska förf. satte han
Shakespeare och gav åtminstone två av de
frodigaste typerna i dennes
humoristiska galleri en ypperlig tolkning,
näml. Tobias Raap i
"Trettondagsafton" och Falstaff i "Henrik IV".
Även i Molière-komedin gjorde han
en vacker insats; särskilt
uppskattades hans Argan i "Den inbillade
sjuke". Som holbergtolkare liar B.
haft få jämlikar i Sverige, även om
han så att säga översatte
holberg-gestalterna till svenska; frodighet och
färgrikedom utmärkte hans Per
klockare i "Erasmus Montanus", Jeppe på
Berget och Herman von Bremen i
"Den politiske kannstöparen". Till
hans övriga betydande rollskapelser
inom den klassiska repertoaren hörde
titelrollen i Kexels "Kapten Puff",
sir Peter Teazle i Sheridans
"Skandalskolan" och Borgmästaren i Gogols
"Revisorn". När Ibsens verk började
spelas hos oss, var B. en av
pionjärerna för den nya människoskildringen.
Hans förnämsta ibsentolkningar voro
Pastor Stråman i "Kärlekens
komedi", Daniel Hejre i "De ungas
förbund", gamle Ékdal i "Vildanden",
Mårten Kiil i "En folkets fiende" och
Mårtensgård i "Rosmersholm". Bland
övriga roller kunna nämnas Turman
i Björnsons "Geografi och kärlek"
och Konj ander i Blanches
"Hittebarnet. — I B:s konst förenades
intelligens och talang på ett lyckligt sätt;
i hans rika gemyt förenades enligt
lians eget omdöme skånsk flegma
med småländsk livlighet. Hans höga
scenkultur framträdde icke minst i
en klar och tydlig diktion. Ett
ypperligt tekniskt hjälpmedel hade han i
sin mimik, "som med ögonrullningar
och munnens hopknipning nådde
kostliga effekter" (O. Rabenius).
Måttfullhet och god smak kännetecknade
hans behandling av poängerna och
psykologisk träffsäkerhet lians
karaktärstolkning, som kunde fördjupas av
verklig humor. Hans svaga punkt var
bristen på variationsförmåga. -— Han
erhöll Litteris et artibus 1895. —
Gift 1) 1888—91 med skådespelerskan
Lina Maria Sandell; 2) 1899 med
Agnes Maria Jansson. N. B.
2. Baeckström, Arvid Fredrik,
museiman, f. 29 april 1881 i
Stockholm. Föräldrar: byråchefen Elimar
B. och Anna Billbergh. — Efter
mogenhetsex. 1898 genomgick B. Tekn.
högskolans avd. för väg- ocli
vattenbyggnadskonst 1899—1904. Han blev
fil. kand. 1909, fil. lic. 1913 och fil. dr
1923. Åren 1904—06 var han anställd
vid byggnadskontoret i Göteborg, var
amanuens vid Göteborgs mus: s
konst-avd. 1906—09 och blev e. o. amanuens
vid Nord. mus. 1914, amanuens 1916,
arkivarie 1929 och andre intendent
1932. Han var sekr. i
Konsthantverkarnas gille 1914—16 och är sedan 1922
bibliotekarie vid Konstakad. — B. har
företagit ett flertal studieresor inom
och utom landet och idkat en livlig
vetenskaplig förf.-verksamhet på bygg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
