Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Bergius, Peter Jonas - 3. Bergius, Niklas - 4. Bergius, Eva - Bergklint, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergius
249
Bergklint
Han hade läkarpraktik i Stockholm
och blev prof. i naturalhistoria och
farmaci därstädes 1761, assessor i
Collegium medicum 1766 och led. av Vet.
akad. 1758 samt var dess preses 1763
och 1779. Han blev även medl. av ett
stort antal akad. och lärda samfund
runtom i världen. —- Fastän B.
närmast av en tillfällighet kom att välja
läkarens yrke, visade han sig besitta
stor naturvetenskaplig begåvning. I
Uppsala utövade Linné pä B: s
utbildning ett inflytande, som blev
avgörande för dennes senare verksamhet inom
medicinens, botanikens och
hortikultu-rens omåden. Bäde som
vetenskapsman och praktiker förvärvade B. en
framstående plats bland sv. läkare.
Hans studium av smittosjukdomarnas
väsen, uppkomst och spridning,
framlagt i en rad publikationer med titeln
"Försök til de uti Swerige gångbara
sjukdomars utrönande", ha lämnat
värdefulla uppslag för den
epidemiologiska forskningen. Han var även en
av de ivrigaste förkämparna för
koppympningen. Om hans
medicinsk-his-toriska intressen vittnar "Om
Stockholm för 200 år sedan och Stockholm
nu för tiden" (1758), vari han ss. en
av sitt facks första sv. biografer
samlat talrika personalier över sv. läkare
alltifrån vasatiden. En ovärderlig
historisk källskrift är även hans
"Materia medica" (1778), som lämnar
data om droger och deras användning
i medicinen. B. hade föreslagit, att en
professur i naturalhistoria och farmaci
skulle inrättas i Stockholm, där
medicinska vetenskapliga inst. vid denna
tid börjat växa fram, och när den kom
till stånd, kallades han själv till dess
förste innehavare. En viktig
administrativ insats gjorde han som
assessor i Collegium medicum, där han
särskilt vinnlade sig om
främjandet av apoteksväsendets utveckling.
•—-Trots sin stora arbetsbörda släppte
B. aldrig intresset för botaniken.
Han utgav ett trettiotal arbeten,
liuvudsakl. behandlande
utomeuropeiska växter, bl. a. ett, som blev
grundläggande för kännedomen om
den sydafrikanska floran. För
botanikens användning inom hortikulturen
gjorde lian sig till tolk, bl. a. när han
1780 inför Vet. akad. höll ett "Tal om
frukt-trädgårdar och deras främjande
i vårt rike", som vittnar om rik
praktisk erfarenhet; det var även B.,
som införde rabarbern i Sverige. Till
hans hortikulturella intressen knyter
sig också intimt den storartade
testa-mentariska donation, som han 1784
överlämnade till Vet. akad., och som
gjort hans namn känt för
eftervärlden. Den omfattade bl. a. hans
herbarium med 9 000 arter, hans och
brodern Bengt B:s (B. 1) stora bibi.
Peter Jonas Bergius. Målning (detalj) av
J. J. Streng 1761 (Bergianska stiftelsen,
Stockholm).
ocli vid Karlbergsallén belägna
malmgård, där bröderna tills, skapat en
mönsterträdgård. Enligt testators
föreskrift skulle där inrättas en
praktisk trädgårdsskola, som skulle stå
under uppsikt av en av Vet. akad.
tillsatt "professor bergianus". Sedan det
ursprungliga Bergielund på grund av
Stockholms utvidgning måst försäljas
1884, ersattes det med den nuv.
"Bergianska trädgården", belägen invid
Frescati på stranden av Brunnsviken.
Vet. akad. lät 1790 prägla en
minnes-jetong över bröderna B. — Ogift. —
Litt.: biografi av O. T. Hult i Nord.
med. tidskr. 1930; B. E. Fries, "P. J.
B., ett tvåhundraårsminne" (Acta
horti bergiani XI: 1, 1931). N. B.
3. Bergius, Georg Nicolaus
(Niklas)i Josef, bokhandlare,
folkhögskollärare, f. 4 sept. 1871 i Uddevalla.
Föräldrar: bokhandlaren Olof Georg
B. och Amalia Bergius. —- B.
avlade mogenhetsex. i Göteborg 1890
och inskrevs s. å. vid Uppsala univ.,
där ban tillhörde en litterärt
verksam kamratkrets, som bland sina
medl. bl. a. räknade K.-E. Forsslund
och E. Brogren. Liksom den senare
övergick B. till katolicismen. Han var
anställd i sin fars affär i Vänersborg
från 1892, antogs till delägare 1900,
blev s. å. Sv. bokförläggarefören:s
kommissionär men utgick 1906 ur
firman. Han inträdde 1904 i den tyska
provinsen av Jesuitorden i dess
residens i Holland, genomgick dess
no-viciat och den filosofiska delen av
skolastikatet, mottog de lägre
vigningarna 1907 och lämnade orden 1908
i anledning av Pius X:s encyklika
mot "Modernismen". Efter sin
återkomst till Sverige var han 1914—19
åter delägare i familjens bokhandel.
Är 1910 kallades han till lärare vid
Brunnsviks folkhögskola av dess
dåv. föreståndare, K.-E. Forsslund. I
Brunnsvik, där B. verkade till 1927,
utövade han som personlighet och som
föreläsare i allm. kulturhistoria ett
djupgående inflytande på sina elever,
till vilka hörde bl. a. Dan Andersson,
Harry Blomberg och Bagnar Jändel.
B. liar utgivit verdandiskrif terna
"Erasmus av Rotterdam" (1915) och
"Platons livssyn" (1917), en skrift om
Tagore (1921) och har bl. a. översatt
J. Arthur Thomsons "Vetenskapen".
— Gift 1917 med fysikern fil. dr Eva
von Bahr (B. 4). N. B.
4. Bergius, Eva Vilhelmina Julia,
även von Bahr-Bergius, fysiker, f. 16
sept. 1874 på Mälby vid östanå,
Stockholms län. Föräldrar:
häradshövdingen Carl Fredrik von Bahr
och Elisabeth Boström. —- B.
genomgick fackskolan för huslig
ekonomi i Uppsala, var lärarinna där
1896—98, avlade mogenhetsex. i
Stockholm 1901 och studerade sedan vid
Uppsala univ., där hon blev fil. kand.
1903, fil. lic. 1907 och fil. dr 1909.
Hon var docent i experimentell fysik
i Uppsala 1909—15 och lärarinna vid
Brunnsviks folkhögskola 1914—27. -—
I sin gradualavhandl. "über die
Ein-wirkung des Druckes auf die
Absorption ultraroter Strahlung durch Gase"
har B. för ett antal olika gaser
bekräftat det av K. Ångström påvisade
förhållandet, att Beers lag icke gäller
för värmestrålars absorption i gaser,
enär absorptionen per massenhet för
många gaser avtar vid minskat tryck
och för en del synes gå mot noll vid
oändlig förtunning. B:s senare
arbeten i Uppsala och Berlin ha
liuvudsakl. gällt samma område, varvid
resultat vunnits, som äro av värde
för atomfysiken. B. har även utg. ett
par smärre skrifter om katolicismen.
— Gift 1917 med folkhögskolläraren
Niklas Bergius (B. 3). B. S.
Bergklint, Olof, skald,
litteraturkritiker, f. 9 mars 1733 i Västerås, †
13 mars 1805 i Gladsax’ skn,
Kristi-anst. län. Föräldrar: stadskassören
Valentin B. och Kristina Lenk. — B.
blev student i Uppsala 1753,
disputerade där 1761 och blev fil. mag. i
Greifswald s. å. Medel till studierna
skaffade sig B. genom
privatundervisning ocli verkade bl. a. som informator
för tvenne skaldeämnen: S. O. Tilas
och J. G. Oxenstierna, på vilkas
författarskap han utövade inflytande. Han
blev docent i sv. vitterheten vid
Uppsala univ. 1765, notarie i
hovkonsistoriet 1770, eloquentiæ et poëseos lektor
i Västerås 1774, prästvigd där 1781,
kyrkoherde i Glad sax’ och Tommerups
förs., Lunds stift, 1783, prost där
s. å. och led. av Vet. o. vitt. samh.
1771. — När B. vistades i Stockholm
1758, stiftade han tills, med några nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
