Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boberg, Carl Gustaf - Boberg, Ferdinand, arkitekt, se nedan - Boberg, Torsten - 1. Boberg, Ferdinand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Boberg
373
Boberg
ner). I striden om principalatsläran,
framförd av Chr. Springer, inledde
han hattarnas angrepp mot mössorna.
Han vände sig med ytterlig skärpa
mot nämnda lära, som innebar, att
endast adeln vore ett verkligt stånd
och de övriga ständerna i riksdagen
endast fullmäktige, som i viktiga
frågor kunde desavueras av sina valmän.
B. yrkade, att den ständernas
kommission, som skulle rannsaka över
konstitutionella irrläror och
stämplingar, skulle äga "rätt att utan den
vanliga vidlyftigheten försäkra sig
om misstänkta personer". Som
partibelöning erhöll B.
borgmästarbefatt-ningen i Ystad. Efter att ha närmat
sig hovpartiet började B. alltifrån
1751 att ådagalägga opposition emot
sekreta utskottets utomordentliga
maktställning. På grund av B:s
tidigare hållning väckte det stort
uppseende, när han på. 1755—56 års
riksdag yttrade sina principiella
betänkligheter mot riksens ständers
kommissioner. Han stödde på denna riksdag,
ehuru utan framgång, hovpartiet
gentemot rådet. Vid denna och följ.
riksdagar hävdade han de ofrälse
ståndens rätt gentemot adeln, främst
be-fordringsrätten på
ämbetsmannabanan. B. adlades 1751 och blev 1762
lagman i Stockholms-Uppsala län och
1771 hovrättsråd i Svea hovrätt.
— Gift med Anna Catharina
Wikman. O. H.
Boberg, Ferdinand, arkitekt,
se nedan.
Boberg, Torsten, skriftställare,
alpinist, f. 13 maj 1892 i Grangärde
skn, Kopparb. län. Föräldrar:
lavfogden Sans Victor B. och Augusta
Maria Vestlund. — B. har verkat
som skriftställare och föreläsare i
Folkbildningsförb. sedan 1920 samt
har ett flertal vinter- och
sommarsäsonger tjänstgjort som turistförare
i Jämtlands och Lapplands fjäll. Han
driver sedan 1940 Trillevallens hotell
och fjällstation i Undersåkers skn,
Jämtland. — B. är en av Sveriges
främsta alpinister. Han har som
förste man jämte följeslagare bestigit
Perikpakte (1791 m), Buchtkammeu
(2 043 m) och Sarektjåkkos nordtopp
(2 056 m) samt Kebnepakte och
Singitjåkko i Kebnekaise, samtliga 1924.
Den 20 april 1925 utförde B. tills,
med Gösta Olander den första
vinter-bestigningen av Kebnekaises
nordtopp (2 115 m). År 1919 ledde han
tills, med V. von Feilitzen den första
fjällförarkursen i Sverige. B. har
därjämte under många år ägnat sig
åt utforskningen av C. G. Armfeldts
återtåg från Tydalen till Handöl 1719
och var en av upptäckarna av den
stora soldatgraven från denna tid i
Handöl (1936). Fjällens natur och
Torsten Boberg,
folk har han skildrat i ett antal
böcker, bl. a. "Fjällmarkens folk" (1930)
och "Vargavinter" (1934), varjämte
han utgivit handböcker, bl. a. "Svensk
fjällsport" (1935), "Västra Jämtland"
(1935) och "Till fjälls i Västra
Jämtland" (1936), alla tills, med Gösta
Olander). — Gift 1928 med Ellen
Mar gr et e Isaksen. G. T.
1. Boberg, Gustaf F e r d in an d,
arkitekt, f. 11 april 1860 i Falun.
Föräldrar: gruvfogden Lars Gustaf
B. och Abigael Broberg. — B.
genomgick Tekn, högskolan 1878—82 och
studerade vid Konstakad. 1882—84.
Han har företagit många och
vidsträckta resor i Europa och även i
Amerika. Hans verksamhet omfattar
två skarpt skilda perioder. Den
första sträcker sig fram till 1915 och
markeras av en rad byggnadsverk,
som i vissa avseenden beteckna en ny
epok i sv. arkitektur. Den senare har
resulterat i en till omfång och
kvalitet enastående samling avteckningar
av sv. byggnadsminnesmärken. -—
Som arkitekt intog B. tidigt en
ledande plats bland dem, som kämpade
för en radikal brytning med den
traditionella stilarkitekturen och
hävdade, att byggnadens form skall
bestämmas av dess ändamål. Denna princip
kommer till klart uttryck redan i hans
förstlingsverk, Gävle brandstation
(1S90). Senare fick ofta det
konstruktiva träda tillbaka för en dekor av
naturalistiskt snitt efter mönster från
Amerika (Richardson, Sullivan) och
ett böljande linjespel med anor i tysk
jugendstil och l’art nouveau. Det var
blommor och blad, ekollon och
glödlampor, rankor och lister i en
utsträckning, som vittnar om
frodigheten i konstnärens fantasi. B. hade
sinne för effekten och förstod att
utnyttja läget och omgivningen, vilket
kom honom väl till pass som utställ-
ningsarkitekt. Utställningen i
Stockholm 1897 hade han del i, och
utställningen där 1909 var hans verk
("B:s vita stad"). Han ritade också
byggnaderna till Baltiska
utställningen i Malmö 1914. Bland hans
bevarade arbeten i Stockholm märkas
Elektricitetsverkets byggnad (1892) med
dess på sin tid mycket beundrade
reliefportal, prins Eugens residens på
Valdemarsudde (1904),
Centralpostkontoret (s. å.) med de mjukt
rundade hörnen och den exotiska
pagoden på taket, Thielska galleriet (1905),
Rosenbadspalatset vid Strömmen,
som lockat arkitekten att anknyta
till venetianska patricierboningar, och
Nordiska kompaniets varuhusbyggnad
(1915) efter tyskt mönster. Nämnas
må även Uppenbarelsekyrkan i
Saltsjöbaden (1913). B. har hämtat sina
impulser från många håll, men han
har alltid förmått omsmälta dem
på ett starkt personligt sätt, och
som förelöpare till en sv. arkitektur
av internat, snitt har han betytt
mycket. — Även för konsthantverkets
utveckling under tiden närmast efter
sekelskiftet spelade B. en ganska
betydande roll som förespråkare för
en ny dekorativ stil utan
traditionella band. På Nord. mus. finns ett
rum, där hans insats på området
exemplifieras. — B:s intresse för de
grafiska konsterna tog sig tidigt
uttryck i en rad etsningar. Från 1883,
då han signerade sin första plåt, fram
till 1914 har lian utfört över hundra
blad, merendels framställande
arkitekturmotiv i intim anknytning till
den omgivande naturen. Efter 1915
har B. så gott som uteslutande
ägnat sig åt ett omfattande och
storartat kulturhistoriskt insamlingsarbete.
Han har farit runt hela Sverige och
ritat av gamla
byggnadsminnesmärken i tusental: inte bara slott och
kyrkor utan bondgårdar och
bruksbyggnader, smälthammare och
stångjärnshammare, kvarnar och hyttor,
rior och härbren, allt detta som är
dömt att falla för åldersstrecket eller
på grund av industrialisering och
modernisering. Med fackmannens säkra
blick har han fångat det väsentliga
av både helheten och detaljerna, och
tack vare B. finns det nu i några
offentliga institutioner, ss. Nord.
mus., Tekn. mus. och Jernkontoret, en
oskattbar källa till kunskap om äldre
tiders byggnadsskick och
formtraditioner. De flesta teckningarna ingå i
det 1 000 blad omfattande "Svenska
bilder från 1900-talets början" (1915
—25). En del av dessa blad har
publicerats i "Stockholmsbilder från början
av 1900-talet" (1—5, 1915—19) och i
"Bilder från bruk och gruvor i
Bergslagen" (1921). Under de senaste åren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
