Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Borgström, Hilda - Borneman, von, ätt - Borneman, Georg Henrik - Bosæus, släkt - 1. Bosæus, Elis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
von Borneman
418
Bosæus
"De löjliga preciöserna" och Katarina
i Shakespeares "Så tuktas en
argbigga", moderna roller som Lisa i
Geijerstams "Per Olsson och hans
käring", Mizzi i Schnitzlers "Älskog",
Lisa i Strindbergs "Lycko-Pers resa",
Cyprienne i Sardou-Najacs "Vi
skiljas!" och Lizzi i Bergers
"Syndafloden". -— Det var alltså som fullt
mogen karaktärsskådespelerska med
styrkan i den moderna komedin B.
1912 lämnade Dramatiska teatern,
vilket steg av kritiken betecknades
som en stor förlust för
national-scenen. Efter en kort tid i
Helsingfors knöts B. av G. Collijn till Intima
teatern i Stockholm, där hon hade
stora framgångar, bl. a. som Paulette
Vannaire i Guitrys "Fästningen
faller" och Guinevere Megan i
Galswor-thys "Vildfåglar". Efter engagemang
hos A. Ranft 1915—16 blev B. hösten
1916 ledare för Blancheteatern i
Stockholm ocli kvarstod som sådan
till våren 1919, från sept 1917 tills,
med Ernst Eklund. År 1920 knöts B.
åter till Dramatiska teatern samt
kvarstod oavbrutet där till sitt avsked
från scenen 1938. Hon tillhörde
natio-nalscenens bärande krafter och torde
under dessa år ha stått på höjden
av sin skaparkraft; bland hennes
främsta rollskapelser från denna tid
kunna framhållas Lady Catherine i
Maugliams "Cirkeln", Fru Bour jon i
de Flers—de Caillavets "Herrans
vingård", Varvara i Surgutsjovs
"Höstens violiner", Marta Boman i
Bergmans "Swedenhielms", fra Evans i
0’N~eills "Sällsamt mellanspel",
modern i Strindbergs "Pelikanen" och
fru Engelstrand i Värnlunds "Den
heliga familjen". — Med utgångspunkt
i den skola, för vilken Gustaf
Fredrikson står som främste repr.,
utvecklade B. tidigt en osedvanligt
säker teknik, främst präglad av en
mönstergill diktion, vilken låter
hennes replikkonst inta en särställning.
Denna teknik har med åren blivit
perfekt, men i stället för att briljera
med den har hon låtit den tjäna
ett ändamål, som från början av
hennes konstnärsbana stått klart för
henne: karaktärsskildringen. Hennes
temperament kan betecknas som
kyligt, och det finns därför ett område,
som hon varit avskuren från, näml.
de i egentlig mening lyriska eller
romantiska rollerna. I stället har B. ett
av de klaraste intellekt, som sv.
skådespelarkonst haft att glädja sig
åt under senare decennier, i varje fall
på damsidan. I överensstämmelse
därmed har hon ofta firat sina största
triumfer, när hennes måttfulla men
träffsäkra satiriska sinne fått ge
sälta åt rollskapelserna. Helt
naturligt har detta oftast varit fallet i de
Elis Bosæus.
komiska uppgifterna; för många
framstod B. därför länge framför allt
som comédienne, inte minst även
därför att hennes eleganta replik så kom
till sin rätt i moderna engelska ocli
franska komedier. På botten av B:s
reserverade temperament finnes
emellertid en fond av djup och varm
mänsklighet, som utgör den innersta
förklaringen till storheten och
äktheten i hennes människotolkning; det
är också denna, som låtit henne inte
blott följa med den utveckling sv.
skådespelarkonst genomgått under
hennes långa verksamhetstid utan
även hålla sig i spetsen för denna
utveckling. Sina mest frigjorda uttryck
har B:s människotolkning måhända
fått i de rent realistiska rollskapelser
hon vid mognad ålder utfört vid
na-tionalscenen under sin sista period
där; ur denna synpunkt betecknar
hennes fra Evans i "Sällsamt
mellanspel" en höjdpunkt i hennes
skapande. ■—- B. liar även varit mycket
verksam inom film och radio samt
dessutom gjort en synnerl. beaktansvärd
insats som pedagog, både privat och
ss. lärarinna vid Dramatiska teaterns
elevskola. — Ogift. S. T.
Borneman, von, ätt,
härstammande från kyrkoherden i Reinshagen
nära Güstrow i Mecklenburg Casper
B., som levde i början av 1600-talet.
Hans son Casper B. (f. 1611, † 1665)
gick 1631 som ryttare i sv. tjänst, blev
1655 i polska kriget överste för ett
kavallerireg. och adlades 1664 med
namnet von B. Sonsöner till honom
voro sekundlöjtnanten Georg Henrik
von B. (se nedan) och ryttmästaren
Johan Gabriel von B. (f. 1691, † 1758).
Med den senares yngste son, v.
över-jägmästaren i Skåne Carl Henrik von
B. (f. 1745, † 1772), utdog ätten von
B. på svärdssidan.
Borneman, Georg Benrik
von, krigare, f. 5 nov. 1685, † 1711 i
Ryssland. Föräldrar: majoren Gustaf
Henrik von B. och Maria Lybecker. —
B., som blev sekundkornett vid N.
skånska kavallerireg. 1706 och senare
sekundlöjtnant, hörde till dem, som
efter Poltavaslaget tillfångatogos vid
Perevolotjna 1709. Han fördes till
fångkolonin i Simbirsk vid Volga. Då
denna 1711 förflyttades till Sibirien,
flydde B. med fyra kamrater. Enligt
en tradition vandrade de länge
omkring i skogarna och levde av bär,
rötter och råa fågelungar, tills de
överföllos av en skara bönder och
dödades efter att tappert ha försvarat
sig, till sist fäktande på knä. — B.
anses som förf. till "Sånger af en
svensk fånge i Simbirsk" (utg. av M.
Weibull 1868), en samling dikter, som
till en början präglas av det
ungdomligt okuvliga och bullersamma
krigar-lynnet men sluta med att återge den
övergång till känsloinnerlighet, som
den robusta karolinska religiositeten
i samband med påverkan frän
pietis-men undergick bland de isolerade, av
andliga och kroppsliga umbäranden
hårt prövade krigsfångarna. — Ogift.
—- Litt.: T. Fogelqvist, "Allvarsmän
och narrar" (1921). T. D.
Bosæus. Släkten härstammar från
länsmannen i Harbo skn, Västmanl.
län, Erie Larsson, som levde under
senare hälften av 1600-talet. Ilans
sonson Anders, länsman därstädes
1738—62, antog namnet B. efter
Bosgården i Harbo skn och blev farfars
far till borgmästaren i Köping och
häradshövdingen i öster Dalarna Per
Erie B. (f. 1804, † 1873). Bland de
nio barnen till dennes tredje son
märkas industrimannen Elis B. (B. 1) och
patologen Wilhelm B. (B. 2).
1. Bosæus, Elis Walfrid,
ingenjör, industriman, ämbetsman, f. 31
aug. 1876 i Stockholm. Föräldrar:
disponenten Nils B. och Olga Hallen.
— B. avlade mogenhetsex. i Växjö 1895
och blev elev vid Tekn. högskolans
fackskola för kemisk teknologi,
varifrån lian utexaminerades 1899.
Under två års anställning vid Fiskeby
pappersbruk och under omfattande
resor till kontinenten, England och
Förenta staterna ägnade sig B.
företrädesvis åt tekniska studier på
pappersindustrins område och utsågs
1902 till verkst. dir. vid Lessebo ab.
Under sin sextonåriga direktionstid
moderniserade och utvidgade lian
finpappersbruket samt anlade en
sulfitfabrik, som liuvudsakl. tillverkade
sulfitcellulosa för brukets behov. B.
gjorde sig känd som en av landets
mest framstående industrimän och
anlitades därför i många offentliga
värv, bl. a. ss. led. av
tulltaxekommittén 1906—09, styr.-led. i Sveriges
in-dustriförb. 1911—20, i Sv. pappers-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
