Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Botin, Anders af - Botvid - Botwid, Hans - Botvid Sunesson - Bouchardon, Jacques-Philippe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Botvid
426
Bouchardon
Hans Botwid.
mönster, främst Tacitus. Han blev
också en av Sv. akad:s första led.
(1786), vartill han även meriterat sig
genom arbetet "Svenska språket i tal
och skrift" (1777; 2:a uppl. 1792).
Är 1762 utnämndes B. till
kammarråd och togs i anspråk för olika
administrativa uppdrag. Han var led.
av ett flertal kommissioner och av
bankorevisionen 1785. I den
ekonomiska diskussionen på 1760-talet
deltog han med flera inlägg, som visa en
god insikt i penningvärdets teori. ■—
B. adlades 1767, var led. av Vet. akad.
från 1770 och av Vitt. akad. från
1773. — Ogift. G. U.
Botvid, ett av Sveriges
skyddshelgon, † omkr. 1120. -— Legenden om B.
berättar, att lian som ung for på
handelsfärd till England. Där träffade
han en präst, som undervisade ocli
döpte honom. Efter hemkomsten
försökte han sprida den nya läran i sin
hemtrakt. En slavisk träl, som lian
friköpt och kristnat för att sända ut
som missionär, mördade honom med
en yxa på Rogö i Södermanlands
skärgård. Han dyrkades allm. som helgon i
Sverige under senare medeltiden ocli
brukar framställas med en yxa och
en fisk i händerna, av vilka symboler
den senare hänsyftar på ett
underverk. År 1129 överflyttades hans
kvarlevor till Botkyrka, som skall ha
byggts av lians broder Björn på deras
fädernegård och fått sitt namn efter
honom. Hans minne firades den 28
juli. — Litt.: Toni Schmid, "Eskil, B.
och David" (Scandia 1931). T. D.
Botwid, Hans Botvid, författare,
f. 27 aug. 1901 i Brännkyrka förs.,
Stockholm. Föräldrar:
järnvägsmannen Hans Andersson och Anna
Nilsson. — Efter att ha genomgått Emmy
Brandts handelsskola 1915—17 och
innehaft anställning på Aseas kontor
1916—23 ägnade sig B. 1923—29 åt
diverse sysselsättningar och var 1929
—33 bibl.-biträde vid Stockholms
stadsbibl., varefter lian helt ägnat sig
åt författarskap. —- Som skald har
B. framträtt med "Rädslans dikter"
(1929), "En verklighet" (1932) och
"Rundresa" (1938), där lågmäld ton,
knapp form och sträv rytm förenas
med värme och känslighet i
tolkningen av dels ångest- och
osäkerhetskänslan inför tillvaron, dels
humanistisk jämviktssträvan. B:s
prosadiktning inleddes med novellsamlingen
"Det ingen visste" (1931). Den har
fortsatts med en rad romaner,
kvinnoskildringarna "Värna" (1932) och
"Nedtystat" (1933), de samhörande
"Oväntat sällskap" (1934) och
"Hotet mot vår kärlek" (1936), där en
egocentrikers utveckling belyses, samt
"Leken som fortsätter" (1935) och
"Wennbergshöjd" (1939), som båda
lia handlingen förlagd till
stockholmska förorter. I dessa böcker liar B:s
poetiska lyhördhet för nästan
omärkliga skiftningar i de dunkla och
flyktiga stämningslägena på själens djup
kompletterats av förmåga att prägla
de konstitutiva dragen i de
karaktärer, som han främst skildrar:
vardagsmänniskor med ett överkänsligt
eller nervöst sjukligt själsliv. Genom
sakkunnig beskrivning av utanverk
och miljö, mestadels förlagda till
Stockholms utkanter, ger han
själsskildringen verklighetsunderlag, men
hans realism är besjälad, och
berättartekniken rör sig med sparsamma
detaljer. År 1941 utgav han
novellsamlingen "En gäst får medtagas".
— Gift 1933 med Helène
Dahlström. N. B.
Botvid Sunesson, biskop, † 1562.
—- B. studerade i utlandet, bl. a. i
Wittenberg, och vann mag.-graden.
Han blev sedermera kanik i Linköping.
År 1536 utnämndes lian till biskop i
Strängnäs. Han var den förste
reformatoriske biskopen därstädes. I
början av sin ämbetstid stod B. i ett
mycket gott personligt förhållande till
konung Gustav och tog en viktig del
i reformationsverket. Till Olaus Petri
var han nära vän. Han säges ha
medverkat vid bibelövers, och var bevisl.
ytterst verksam för spridandet av
denna i sitt stift. B: s förhållande till
konungen försämrades emellertid så
småningom till följd av dennes
hänsynslösa kyrkopolitik. Han måste
sitta i den domstol, som dömde Olaus
Petri och Laurentius Andreæ till
döden. Strängnäs stifts
kyrkoegendom reducerades i så hög grad av
konungen, att antalet vid
domkyrkan avlönade präster under hans
regeringstid minskades till en
sjundedel av vad det dessförinnan varit.
B. råkade på 1550-talet i konungens
fullständiga onåd, då denne miss-
tänkte honom för delaktighet i Olaus
Petris krönika och spridande av
densamma. Gustav anklagade honom
vidare för hemliga stämplingar och för
att lia skrivit en hemlig krönika om
sin egen regering. I början av 1555
sattes B. i fängelse på Gripsholms
slott. Efter ett halvt år blev han
frigiven emot dryga böter men fick ej
åter bekläda sitt ämbete förrän 1561.
— Gift med Elin. O. H.
Bouchardon [bosjardå’:g],
Jacques-Philippe, bildhuggare av
fransk börd, f. 1 maj 1711 i
Chau-mont i Frankrike, † 19 dec. 1753 i
Stockholm. Föräldrar:
bildhuggaren Jean-Baptiste B. och Änne Chéré.
—- Vid femton års ålder började
B. arbeta i faderns verkstad men tog,
förmodl. på grund av någon tvist
med fadern, värvning 1730 och tycks
lia deltagit i polska successionskriget
1733—35. Sistn. år återgick han till
sitt ursprungliga yrke och arbetade
hos brodern Edme B. i Paris
samtidigt som han studerade vid akad.
för J. L. Lemoyne och L. S. Adam.
Genom C. G. Tessin anställdes B.
1741 som "Sculpteur ordinaire de Sa
Majesté Le Roy de Suède" ocli anlände
till Stockholm i okt. s. å. Där satte
honom slottsbyggets ledare, C.
Hårleman, omedelbart i arbete med den
plastiska utsmyckningen i
slottskapellets tak. Närmast följde med stor
sannolikhet de fyra
enleveringsgrup-per, som1 tidigare varit uppställda i
gips i Karl XI :s galleri, och som på
Oscar II :s bekostnad götos i brons
1897 och placerades i nischerna på s.
fasaden, samt de fyra bilder ur
Her-kulessagan, som numera endast äro
kända genom de små vaxmodellerna
i Nat. mus., och som förmodl. varit
avsedda för ovannämnda nischer. I
samtliga dessa grupper med deras
livliga rörelseschema och kontrast-
Jacques-Philippe Bouchardon. Teckning av
E. Bouchardon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
