Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Budberg, Leonhard Gustaf von - Budde, Jöns - Buddenbrock, Henrik Magnus von - Bugge-Wicksell, Anna, förkämpe för kvinnans politiska rösträtt, se Wicksell - Buhre, se även Bure - Buhre, Bertil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Budde
500
Buhre
Henrik Magnus von Buddenbrock. Målning
(detalj) av okänd konstnär.
svart att avgöra, hur stor roll B.
egentl, spelat — överhuvudtaget
synes han väl ha förstått att sopa igen
spåren av sin verksamhet — men
troligt är, att Patkull varit den mest
framträdande av de två. Emellertid
utvecklades förhållandena i Livland i
en riktning, som gjorde, att den sv.
regeringen ansåg sig böra statuera ett
exempel. B. dömdes 1694 förlustig liv
och egendom för majestätsbrott.
Dödsdomen verkställdes dock aldrig, och
1697 benådades B. jämte några andra
livländska herrar av Karl XI på
dennes dödsbädd. B. var t. o. m. dir. för
den livländska lantdagen i Biga 1699
och 1700. Under sina senare år har
han tills, med Patkull konspirerat
mot Sverige, men källorna tillåta oss
icke att närmare följa hans
verksamhet. —- Gift 1681 med Ursula
Christina von Löwenstern. H. X.
Budde, Jöns, munk i Nådendals
kloster i Finland, översättare. År 1461
eller 1462 blev B. birgittinmunk och
måste då enligt ordensreglerna ha
uppnått tjugofem år. Han skulle
alltså vara född senast 1437 och synes ha
avlidit i början av 1490-talet. För
eftervärlden är han känd som en
flitig översättare av religiös litteratur.
Hans skrifter äro numera utgivna av
Sv. fornskriftsällskapet samt av O. F.
Hultman i "Jöns Buddes bok" (1895).
Handskrifterna förvaras i K. bibi.
och Linköpings stiftsbibi. — Litt.:
essä i Erik Noreen, "Från Birgitta
till Piraten" (1942).
Buddenbrock, Henrik
Magnus von, friherre, militär, f. 22 juli
1685 i Livland, † 16 juli 1743 i
Stockholm. Föräldrar: översten Henrik
Gotthard von B. och Charlotta
Cron-man. — Liksom sina fäder gick B i
sv. krigstjänst. Han anställdes vid
hären 1702, fortsatte sin utbildning
i holländsk tjänst och blev kapten vid
Smålands tremännings
infanteri-reg. 1706, deltog i slagen vid Ljesna
och Poltava och följde Karl XII till
Turkiet. Han medverkade 1715 vid
försvaret av Stralsund, var
generaladjutant hos Karl XII och blev
överste och chef för Västerbottens reg.
1717. Han användes därefter i
fälttågen i Bohuslän 1717 och Norge 1718
samt ledde kust- och gränsförsvaret
i Västerbotten 1720—21, vars
effektivitet förminskades på grund av de
sv. stridskrafternas fåtalighet. Efter
att ha erhållit sv. adelskap 1729"
deltog B. i riksdagarna, blev
generalmajor av infanteriet 1730, friherre
1731 och nådde efter hattarnas seger
1738—39 en inflytelserik ställning
inom de inre riksdagskretsar, som vid
denna tid förberedde kriget. Han
sändes 1739 till Finland och innehade
1740—41 överbefälet därstädes. Han
lyckades inte göra sin armé
krigs-beredd på grund av att den sv.
regeringen aldrig gav honom erforderlig
hjälp. Generalmajoren C. H.
Wrangels nederlag vid Villmanstrand 1741
torde han ej heller ha haft något
ansvar för, eftersom Wrangel inlät sig i
strid trots B:s order att först invänta
förstärkning. Sedan general Ch. E.
Lewenhaupt övertagit befälet, yrkade
B. konsekvent men utan framgång på
en kraftigare krigföring samt
avstyrkte Fredrikshamns utrymmande,
Kymmeneälvslinjens uppgivande och
slutl. kapitulationen vid Helsingfors
1742. Före den omtalade
kapitulationen hemkallades B., ställdes till
ansvar för sin befälsföring inför en
generalkrigsrätt och ständerkommissionen,
som 1743 dömde honom att mista liv,
ära och gods som ansvarig för bl. a. de
dåliga krigsförberedelserna och
nederlaget vid Villmanstrand.
Halshuggningen skedde vid den därefter s. k.
Generalsbacken vid Brunnsviken den
16 juli 1743. Därigenom sluppo de
ledande hattarna själva ifrån att
utsätta sig för den allm. förbittringen
över den förda politiken. — Gift med
Magdalena Elisabet Rahm von
Hage-dom. — Litt.: H. G. Tisell,
"Karolinen, general von B." (1939). T. D.
Bugge-Wicksell, Anna, förkämpe
för kvinnans politiska rösträtt, se
Wicksell.
Buhre, se även Bure.
Buhre, Karl Bertil, läkare,
ämbetsman, f. 4 mars 1863 i Stockholm,
† 20 juni 1930 därstädes. Föräldrar:
fabrikören Johan Gustaf B. och
Augusta Meurling. — Efter
mogenhetsex. i Stockholm 1881 inskrevs B.
s. å. vid Uppsala univ. och 1883 vid
Karol. inst., där han blev med. kand.
1886 och med. lic. 1891. År 1897
blev han med. dr i Uppsala. Han
företog vidsträckta studieresor i Eu-
ropa och till Förenta staterna. Under
åren 188S—94 innehade han
läkar-befattningar vid olika sjukhus och
var 18’94—1913 praktiserande läkare
i Stockholm. — Vid sidan av denna
verksamhet ägnade sig B. åt viktiga
organisatoriska uppgifter. Han var
bl. a. en av initiativtagarna till en
effektiv sammanslutning av landets
läkare. Redan 1896 hade han deltagit i
stiftandet av en fören. för Stockholms
läkare, Läkarförteckningen, som dock
inskränkte sig till att reglera
läkarnas annonsering, och han blev förste
sekr. för det 1900 bildade mera
omfattande yrkesförb. för Stockholms
läkare, Stockholms läkarfören. Detta
förb. satte sig i spetsen för bildandet
av en sammanslutning mellan läkare
över hela landet; på förslag av B.
ombildades vid det elfte allm. sv.
lä-karmötet i Göteborg 1902 den gamla
Allm. sv. läkarfören., vars uppgifter
voro begränsade till att organisera de
allm. läkarmötena, till en permanent
centralfören. för landets läkare, och B.
blev sekr. även i denna fören., som
1920 antog namnet Sveriges
läkar-förb. -—- En särskilt viktig insats
gjorde B. på tuberkuloskampens
område. Efter en studieresa till
Tyskland 1901 väckte han förslag om
bildandet av en sammanslutning, som
skulle organisera kampen mot
tuberkulosen på social grundval. Denna
fören. kom till stånd 1904 under
namnet Sv. nationalfören. mot
tuberkulos. B. valdes till dess sekr. och
utvecklade en storartad verksamhet för
organiserande av det sociala
anti-tuberkulosarbetet. — B. var en av
landets mest kända och ansedda
läkare, när han 1913 utsågs till
general-dir. och chef för Medicinalstyr. Även
där var han en organisatör av rang.
Medicinalstyr. omvandlades under
hans ledning från kollegium till ett
modernt ämbetsverk, omfattande sex
byråer, och under hans ämbetstid (till
Bertil Buhre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
