- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 2. C-F /
138

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Cronhielm, Otto August - 6. Cronhielm Westdahl, Pauline - Cronhjort, ätt - 1. Cronhiort, Abraham - 2. Cronhiort, Carl Gustaf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Cronhielm Westdahl

138

Cronhiort

Fauline Cronhielm Westdahl. Pennteckning
(detalj) av Maria Kohl.

försvaret och föreslog införande av
allmän värnplikt. C-, som avled under
den stora koleraepidemin, utgav 1828
en övers, och bearb, av Carrion-Nisas’
historia om krigskonsten. — Gift
1828 med Sofia Vilhelmina (von)
Waldau. R. A.

6. Cronhielm Westdahl, Emilia
Eleonora Pauline, grevinna,
skrift-ställarinna, f. 24 mars 1810 på
Kransbro i Istorps skn, Älvsb. län, † 7 aug.
18S7 i Visseltofta prästgård,
Kris-tianst. län. Föräldrar:
hovjägmästaren greve Polycarpus Cronhielm och
Anna Margareta Maria Edenhielm.
— Tidigt föräldralös hade C. under
uppväxtåren sitt hem dels i Göteborg
hos morbrodern, generalen oeh
landshövdingen Gillis Edenhielm, dels hos
släktingar i Jönköping, bl. a.
hovrättspresidenten Abraham
Leijonhufvud. Hon erhöll en för sin tid
ovanligt gedigen bildning, särskilt i språk
och litteratur. Genom spiritualitet
och livligt, fängslande väsen blev hon
själen i varje sällskaplig samvaro.
Eedan i 18-årsåldern hade hon
anseende som skaldinna, och Tegnér ägnade
henne sitt intresse oeh sin hyllning.
C:s dikter vittna om både
humoristisk blick, djup känsla och herravälde
över formen. Med åren blir skämtet
en mera sällsynt gäst, och dikt och
författarskap få religiös grundton.
Gripen av P. Wieselgrens sociala
väckelserörelse och nykterhetskamp
ställde hon sin penna helt i dess tjänst.
Uppropet "Till mina Landsmaninnor"
är ett i flera avseenden märkligt
dokument. Som nykterhetsrörelsens
första folkskrift räknas C:s
berättelse "Drinkaren ocli hans dotter" (1841),
och snart följde "Eebeckas nej",
"Ro-sor och tistlar" m. fi. De fingo stor
spridning och översattes till engelska
och tyska. Sin språk- och stilkänsla
hade C. i arv efter sin farfars farfar,

riksrådet greve Gustaf C. (C. 2),
skaparen av 1734 års lag. Hennes
litterära produktion var omfattande;
hur stor den var är svårt att utforska,
då hon skrev under många olika
signaturer. Hon brevväxlade med sin
tids främste, och bland hennes vänner
voro bl. a. Vendela Åstrand-Hebbe,
Tegnér, Wieselgren, Fjellstedt,
prinsessan Eugenie och Betty Ehrenborg.
Utdrag ur dessa brev ingå i livsbilden
"Ur den svarta lådan", utg. av dottern
Ellen Tretow (1—3, 1910—17). —
Gift 1835 med kontraktsprosten och
hovpredikanten fil. dr Carl Magnus
Westdahl. — Litt.: F. Hägg:
"Vänner : märkeskvinnor, märkesmän"
(1942). E. H.

Cronhjort, ätt, vars äldste kände
stamfar var kyrkoherden i Runstens
pastorat på Öland Laurentius Andreæ
(† 1631). Hans son, översten och
kommendanten på Borgholm Abraham
Larsson Hirsch (f. 1598 eller 1604, †
1666), adlades 1645 med namnet C.
Dennes andre son, generalmajoren
Abraham Cronhiort (C. 1), den adliga
ättens sist levande manlige medl.,
upphöjdes 1696 i friherrligt stånd och
blev far till presidenten i
Krigskollegium friherre Carl Gustaf Cronhiort
(C. 2). Med denne utslocknade den
friherrliga ätten C. 1777.

1. Cronhiort, Abraham, friherre,
arméofficer, f. 1 jan. 1634 på
Kocken-hausen i Livland, † 12 nov. 170-3 i
Helsingfors. Föräldrar: översten
Abraham Larsson Hirsch, adlad C., och
Dorotea Vellingk. — C. blev fänrik
vid Närke-Värmlands reg. 1648 ocli
inskrevs som student vid univ. i
Rostock 1649 och i Greifswald 1651. Han
blev kapten vid G. A. Lewenhaupts
reg. i Livland 1655, tjänstgjorde
därefter vid Strömsholms oeh Ulvsunds
läns dragoner och vid det
nyupp-satta Bergsreg., där lian blev major
1658. Efter fem års vidsträckta
resor i Europa återvände C. för en
kort tid till Sverige, där han blev
överstelöjtnant 1666, men begav sig
redan 1670 åter utrikes och
tjänstgjorde 1670—75 hos hertig Eberhard
av Württemberg som överste, senare
som överbefälhavare över hela dennes
infanteri, som bestod av fem reg. År
1675 återvände han till Sverige och
blev följ. år överste för Smålands
dra-gonreg. och 1678 för Kronobergs reg.
samt 1696 landshövding i Nylands och
Tavastehus län och s. å. friherre. Då
det stora nordiska kriget bröt ut,
förordnades C. till generalmajor och
befälhavare över armén i
Ingermanland 1700. På grund av sin
framskridna ålder ocli bristande
initiativkraft var C. icke lämpad för denna
post. Den tilltänkta offensiven mot
Novgorod förbyttes därför i passivi-

Carl Gustaf Cronhiort. Målning (detalj) av
J. H. Scheffel.

tet. Då ryssarna gingo till anfall vid
Ingrishov 1702, måste C. vika.
Därefter intogos Nöteborg och Nyenskans
av fienden 1703. På sommaren s. å.
drevs C. slutligen undan från
Systerbäck, där han gått i ställning. Han
var då redan avskedad, men hans
ersättare hade ännu ej anlänt. — Gift
1685 med Brita Skyttenhielm. T. D.

2. Cronhiort, Carl Gustaf,
friherre, ämbetsman, politiker, f. 15
sept. 1694 i Kalmar, † 8 juli 1777 på
Kläckeberga i Kläckeberga skn,
Kalmar län. Son till C. 1. — C. började
sin militära karriär 1709 i det stora
nordiska kriget och blev major vid
Kronobergs reg. 1731. Efter 1738
medverkade han på riksdagen med
stor häftighet för hattarnas politik
och var där 1740—41 en av de mest
fanatiska krigshetsarna. Den inre
oron ocli de yttre svårigheterna efter
det snöpliga ryska kriget ville C.
möta med organiserandet av en
adlig frikår, varom adeln fattade beslut,
och till vars chef C. designerades. Han
sökte och erhöll därför avsked från
majorsbeställningen, men frikåren
kom aldrig till stånd. Större
framgång hade C. på riksdagen 1746—47,
då han blev en talför led. av sekreta
utskottet. År 1749 blev han överste
för garnisonsreg. i Stralsund och
1755 landshövding i Västernorrl. län.
Från 1750-talets början förenade han
sig med hovpartiet och råkade därför
ut för hattarnas hämnd 1756. Han
avsattes då från landsliövdingetjänsten
men erhöll upprättelse 1762 genom
att utnämnas till president i
Krigskollegium, — C. hade också
konstnärliga intressen och efterlämnade ett
antal miniatyrporträtt, som vittna
om en viss rutin. Hans arbeten gå
närmast i David Richter d. y:s stil
men äro torrare och hårdare. Flera
av hans målningar äro efterbildning-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:28:59 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/2/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free