Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Ericson, John - 3. Ericson, John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ericsson
432
Ericsson
(nyheten) ställde upp mot G.
Stephensons The rocket (raketen). Den förra
väckte under tävlingens första dag
häpnad genom den lätthet, elegans och
fart av 30 eng. mil i timmen, med
vilka den ilade utefter banan. "Den
tycktes", sade Times, "i sanning flyga,
visande ett av de mest upplyftande
skådespel av mänsklig
uppfinningsrikedom och djärvhet, som världen
någonsin skådat." Också fackmän, i
samtid och eftervärld, lia erkänt The
noveltys överlägsenhet, som dock
motverkades av brister i konstruktionens
utförande. Medan Stephenson i åratal
förberett sin uppfinning och dessutom
haft tillfälle provköra The rocket,
hade den mångsidigt upptagne E. blott
kunnat ägna sin vagn ett minimum
av beredelsetid. På tävlingens andra
dag gjordes The novelty oduglig
genom en rörsprängning och avgick från
banan. Världen känner därför
Stephenson som "lokomotivets
uppfinnare", och såväl hans tidiga försök
(sedan 1814) som hans senare
förbättringar av sin idé ha i sin mån gjort
honom förtjänt av namnet. Monterad
på flyttbart underlag gav E:s
ångpannekonstruktion i varje fall upphov
till den moderna ångsprutan. Allmänt
uppmärksammad och utnämnd till
kapten i den sv. armén vid 24 års
ålder (1827) stöddes E. vid fortsatta
oavbrutna försök med bl. a. en
ångturbin av både sv. och engelskt
mecenatskap. En osjälvisk sv. hjälpare var
framför andra den sedermera kände
järnvägsbyggaren, greve A. E. von
Posen. E. skuldsattes icke desto
mindre allt djupare genom sina experiment
och var tidvis bysatt för gäld. En
metod att hämta salt ur havsvatten
och en s. k. friktionsräls för
bergbanor framgingo ur dessa experiment,
liksom senare ett djuphavslod, en
hydrostatisk våg och en
filhuggnings-maskin. Till sist samlade E. sina
förhoppningar kring det
framtidsdig-raste av tidens uppfinnarproblem:
propellern. Han erhöll 1834 och 1836
patent på två originella
propellertyper, av vilka det senare tillförde
honom nytt finansiellt stöd och ledde
till en berömd provtur på Themsen
för det engelska amiralitetet 1837,
följd av en ännu berömdare
Atlant-passage på 46 dagar 1839. Men då
intresset i England vacklade, företog
han detta år, i liopp om bättre
förståelse, en andra emigration, till Förenta
staterna, det djärva nybyggarlandet.
En glänsande framtid tycktes där
öppna sig för honom, då för Förenta
staternas flotta efter hans ritningar
beställdes en ångfregatt, Princeton,
som försetts med propeller, ångmaskin
och kanoner av E:s konstruktion och
blev känd som världens både snabbaste
och starkast bestyckade örlogsfartyg.
Den jättestora hjulångaren Great
Western, som dittills under några år
haft världsrekord i snabbhet bland
både ångare och seglare på oceanerna,
passerades med lekande lätthet av
Princeton, då den i okt. 1843 styrde
ut från New York på Englandsfärd.
Det var inför tusentals åskådare på
East rivers strand en triumf, som
varslade om propellerns definitiva
seger över skovelhjulet. En förödande
kanonexplosion under den sista
provturen på Potomacfloden 1844 med
president, ministrar och
kongressledamöter ombord på fartyget hotade
förstöra E:s rykte. Sex passagerare,
bland dem två ministrar, dödades, och
E:s anspråk på ersättning av unionen
för sitt uppslukande arbete med
Princeton avvisades. Men propellerns
användning på båda sidor Atlanten, bl. a.
i Sverige, växte oemotståndligt från
seklets mitt, och ständigt nya typer
både av en ångmaskin, som passade
för propellerdrift, och av E:s
varmluftsmaskin bidrogo i sin mån att
återställa förtroendet för hans
rastlösa uppfinnarpersonlighet. En
avgörande framgång väntade. Det var
Nordstaternas adopterande under
nordamerikanska inbördeskriget 1861
—65 av E:s ryktbara Monitor
(var-naren), det lilla pansarklädda
krigsfartyg i halvt undervattensläge, med
vridbart, starkt bestyckat kanontorn,
till vilket lian redan 1854 uppgjort
modell. Monitors triumferande seger
9 mars 1862 över Sydstaternas stora
pansarfregatt Merrimac vid Hampton
Roads i S: t Jamesflodens mynningsvik
räddade Förenta staternas bestånd
genom att bryta en överhängande
blockad av Nordstaterna och tvärtom till
sjöss isolera deras motpart.
Kring-rända också till lands genom
monitorernas forcering av Mississippilinjen
måste Sydstaterna till sist kapitulera.
E. blev efter segern en folkhjälte,hans
fartyg ledande modell i alla
kulturländers mariner, hans namn
internationellt känt och hans utmärkelser
— storkors, hedersledamotskap och
hedersdoktorat — på båda sidor
Atlanten överväldigande.
Konstruktionen dels av en undervattenskanon
1870, dels av en torpedbåt
(Destroy-er), där denna kanon något årtionde
senare inmonterades, visar E., trots
flottmyndigheternas ljumhet, alltjämt
fylld av sina marinkrigstekniska
strävanden. E:s kostsamma arbete under
ett tjugotal år (1870—88) och i ett
tjugotal upplagor på en solmaskin,
som skulle omsätta solenergin i
mekaniskt arbete, anknöt till
varmluftsmaskinen. Till denna senare skulle
överföras en intensiv värmemängd,
som (i klimatiskt gynnade trakter)
uppsamlades genom solmaskinens
stora konkava speglar. Uppfinningen
av ett femtiotal fina instrument och
serier av sinnrika beräkningar
rörande solstrålningen komplettera
bilden av detta jättearbete, som aldrig
fick praktiskt resultat. — E. blev led.
av Vet. akad. 1850 och av Krigsvet.
akad. 1852 samt fil. hedersdr vid Lunds
univ. 1868. Betecknande för hans
långa uppfinnarbana anges vara en
sällsynt förening av snabbhet och
säkerhet i ritningar och modeller, ett
energiskt fasthållande av vissa
grundidéer under flödet av uppslag och en
orubblig uthållighet under motgångar
och missräkningar även av huslig art.
Själv jämförd med "en
högtrycksmaskin i alla hänseenden" ägde E. vid
sidan av en utomordentlig begåvning
herkuliska krafter och de starkaste
nerver. Osjälvisk till hela sin
läggning men passionerad, ja, en bärsärk
i vredens ögonblick på sin levnads
höjd, förblev han sund och rörlig in
i höga ålderdomen, den stationäre
"ingenjören vid Beach Street", en
enkel New Yorkgata. Som uppfinnare
anpassade sig E. under olika skeden
till akuta behov men föregrep tillika
med genial skärpa vad som skulle
komma — och ännu kan komma.
Hemförandet av E:s stoft till Sverige på
ett amerikanskt krigsfartyg, dess
mottagande i Stockholm under stora
äre-betygelser och dess fortsatta
överföring till hembygden (Filipstad), där
ett ståtligt gravmonument (av H.
Hedlund och Y. Rasmussen) restes
1895, visa, liksom raden av statyer
och minnesskrifter, den höga
uppskattning, man ägnat E. både i lians
gamla och i hans nya hemland. Trots
femtioårig vistelse i Förenta staterna,
där han erhöll medborgarskap 1848,
förblev E. varmt fästad vid Sverige,
var en god son och en trogen
korrespondent, togs i anspråk för
tekniska och militära sv. överväganden
och ville som död återbördas till
hemlandet. Bland monumenten över E.
märkas en staty i Göteborg av I.
Fallstedt 1899 och en byst i Stockholm av
J. Börjeson 1901. — Gift 1836 i
London med Amelia Byam. — Litt.: W.
O. Church, "The life of J. E." (1—2,
London 1891; 2:a uppl. 1892); C.
Adelsköld, "J. E." (i Vet. akad:s
lef-nadsteckn., 3, 1886—94); G. Lindwall,
"Ingeniören vid Beach Street" (1937).
S. R., Cgn.
3. Ericson, J olin Philip, friherre,
politiker, ämbetsman, f. 2 maj 1834
på Åker vid Trollhättan, † 25 sept.
1895 i Östersund. Son till E. 1. — E.
blev 1854 underlöjtnant vid Västgöta
reg. och avancerade där till kapten,
innan han 1870 tog avsked från
militärtjänsten. Åren 1867—75 tillhörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
