Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ferlin, Nils - Ferlin, Roland - Ferling, Erik - Ferner, Bengt, astronom och matematiker, se Ferrner - Fernholm, Andreas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ferlin
507
Fernholm
Nils Ferlin.
aktör i landsorten och uppträdde med
växlande lycka i den enklare
repertoaren. Samtidigt fortsatte han att skriva
kupletter, av vilka åtskilliga trycktes
i vishäften. Han levererade också
schlagertexter; flera av dem sjöngos in
på grammofon. Jämte de enklare
visorna hade F. sedan mitten av
tjugotalet även skrivit dikter av annat slag,
och 1930 kunde han debutera med
samlingen "En döddansares visor", som
blev en stor framgång. "Barfotabarn"
(1933), "Goggles" (1938) och "Tio
stycken splitter nya visor, tryckta i år"
(1941) befäste hans ställning som en
av våra främsta lyriker. Han erhöll
Frödingsstipendiet 1942. — En mörk
grundstämning dominerar i F: s lyrik:
ångest och intighet är summan av vår
tillvaro. Denna pessimistiska
förkunnelse får en originell prägel genom
att iklädas en föga högtidlig form.
F. anknyter till uttryckssätt från
schlagern och den enkla visan oeh når
därigenom säregna, poetiskt
verkningsfulla effekter. Dödstanken har
F. ständigt aktuell, och med den som
utgångspunkt riktar han sin satir
mot dem, som blint och självbelåtet
jäkta efter framgång. Men F. är inte
alltigenom negativ. Han har en stark
medkänsla med socialt förkomna
människor; i hans dikter möter man ett
brokigt galleri av clowner,
tivoliartis-ter, "nasare" och vagabonder. Med
dem ställer han sig solidarisk, och
han låter dem förkroppsliga sin egen
känsla av främlingskap i tillvaron.
•—■ F:s brokiga förflutna lever med i
hans diktade värld och ger den en
egenartad dubbelstämning av clowneri
och ångest. Framgången har inte fått
honom att avstå från sitt bohemliv,
och detta parat med den poetiska
berömmelsen har på senare år gjort F.
till en känd stockholmsfigur. Med sitt
konsekventa hävdande av diktarens
oberoende av borgerlig vardagsrutin
fullföljer han en tradition med anor
från Lucidor. — Många av F:s dikter
ha tonsatts, bl. a. av Gunnar
Tures-son, Lillebror Söderlundh och Josef
Briné. — Ogift. -—■ Litt.: A.
Hägg-qvist, "F." (1942). I. W.
Ferlin, Paul Roland,
ämbetsman, f. 31 okt. 1795 i Norrtälje, † 15
jan. 1864 i Stockholm. Föräldrar:
kontraktsprosten och kyrkoherden i
Estuna, riksdagsmannen Olof
Paulsson F., som 1770 antog släktnamnet
efter sin hemsocken Färila i
Hälsingland, och Agneta Elisabeth Martin.
—- F. blev student vid Uppsala univ.
1811 och avlade kameralex. där 1814.
Han innehade sedan olika tjänster vid
kammarverken i Stockholm och var
landskamrerare först i Norrb. län och
därefter i östergötl. län. Är 1858
tillförordnades han som kamrerare i
Kammarkollegium och chef för dess
första provinskontor; han hade då
tidigare erhållit kammarrättsråds
titel. — F:s namn är främst knutet
till hans förtjänstfulla
administrativa författarskap. Han utgav
"Handbok för så väl vid länsstyrelserne
anställde som derunder lydande
embets-och tjenstemän samt betjente" (1844;
2:a uppl. 1846), som på sin tid kom
till mycken användning. Hans
huvudarbete är det nära 2 000 sidor stora
verket "Stockholms stad i juridiskt,
administrativt, statistiskt och
borgerligt hänseende" (1, 1854; 2, 1858),
som under samma titel även utgavs i
sammandrag (1859, av P. G. Berg).
I denna omfattande handbok lämnar
F. en om djup förtrogenhet med sitt
ämne vittnande framställning. —
Gift 1829 med Augusta Lovisa
Wilhelmina •Bandelhjelm. S. L.
Ferling, Erik, violinist,
tonsättare, f. 1733, † 20 "dec. 1808 i Åbo,
Finland. — F. var 1761—73 violinist
och 1773—90 konsertmästare i
hovkapellet, varjämte han 1787—90 var
"directeur af copiaturen" vid K.
teatern. Han blev 1773 led. av Mus.
akad., vid vars undervisningsanstalt
han 1772—74 tjänstgjorde som lärare
("virtuos") och föreståndare för avd.
för instrumentalmusik. F. uppträdde
därjämte flitigt som konsertgivare
och solist samt på 1780-talet även
som dirigent; från 1773 anordnade
han dessutom kammarmusikkonserter
i Stockholm. År 1790 kallades han till
Musikaliska sällskapet i Åbo som
orkesterledare och musiklärare, oeh
där nedlade han under resten av sitt
liv ett nitiskt och fruktbärande
arbete. Några kompositioner från denna
tid finnas bevarade, nämligen en
violinkonsert och ett par menuetter. —
F. "var den förnämste [-[hovkapellisten]-] {+[hovkapellis-
ten]+} och hade med uppmuntran
kunnat bliva den skickligaste violist vi i
Andreas Fernholm.
Sverige ägt; men fattigdomen
tryckte honom, och gäldstugan var hans
akademi" (G. J. Ehrensvärd). —
Litt.: O. Andersson, "Musikaliska
sällskapet i Åbo" (1940); P.
Vret-blad, "Konsertlivet i Stockholm under
1700-talet" (1918). P. L.
Ferner, Bengt, astronom och
matematiker, se Ferrner.
Fernholm, Andreas, präst,
sedermera verksam inom de fria
religiösa folkrörelserna, f. 7 maj 1840 i
Sörhörende i Västerfärnebo skn,
Västmanl. län, † 9 maj 1892 i
Stockholm. Föräldrar: lantbrukaren
Anders Persson och Anna Persdotter. ■—■
F. fick blott fem dagars undervisning
i folkskolan men kunde efter
självstudier användas som informator i
socknens prästgård och få inträde i
Västerås gymnasium. Han kom vid tjugo
års ålder till religiös avgörelse. Är
1863 blev han student vid Uppsala
univ., där han bedrev teologiska
studier. Bedan före sin prästvigning
kallades F. till predikobiträde hos pastor
H. J. Lundborg, Grythyttan,
initiativtagaren till Evangeliska
fosterlandsstiftelsen, oeh mottog där livliga och
bestående impulser från den skotska
frikyrkan och det friska andliga livet
i dess församlingar. F. prästvigdes i
Uppsala 1866 och tjänstgjorde som
v. pastor i Frövi, Ljusnarsberg och
Grythyttan. Kritisk mot
statskyrkan verkade han för dess inre
reformering bl. a. som ledare för flera
missionsmöten i Västmanland, Närke
och Värmland samt understödde
kraven på s. k. rena nattvardsbord för
avgjorda kristna genom att betjäna
de för sådant ändamål bildade
natt-vardsfören:na i dessa trakter. Åren
1870—72 var han under
tjänstledighet från prästämbetet lärare vid en
missionsskola i Kristinehamn,
grundad på statsrådet F. F. Carlsons
inrådan av Värmlands Ansgariifören.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
