Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredholm, Henrik - Fredholm, Ivar, matematiker, se nedan - Fredholm, John, industriman, se s. 591 - Fredholm, Karl, skolman, geolog, se s. 591 - Fredholm, Ludvig, affärsman, industriman, se nedan - Fredholm, Olof, kulturtekniker, se s. 592 - Fredholm, släkt - 1. Fredholm, Ludvig - 2. Fredholm, Ivar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredholm
590
Fredholm
nadsskola och avlade lantmäteriex.
1864. Ären 1865—67 var F. elev vid
Ultuna lanthruksinst. Under de följ.
åren var lian elev vid
järnvägsbyggnader och sysslade med olika tekniska
ocli industriella uppgifter. Från 1879
verkade han som konsulterande
ingenjör i Stockholm. På 1880-talet togs
han i anspråk för flera
kommittéuppdrag och var bl. a. sekr. i
tullkommittén 1881—82 och led. av
kommittén för organisation av
lantbruksläroverken 1883—84. F. var 1S85—87
och 1891—1904 led. av Andra K., där
han tillhörde Liberala partiet och som
mångårig led. av
bevillningsutskottet var en ivrig förespråkare för
fri-liandeln. Han var statsrevisor 1887
och 1891 samt led. av
stadsfullmäktige i Stockholm 1896—1902. —
Ogift. B. B—é.
Fredholm, Ivar, matematiker, se
nedan.
Fredholm, Jolin, industriman, se
s. 591.
Fredholm, Karl, skolman, geolog,
se s. 591.
Fredholm, Ludvig, affärsman,
industriman, se nedan.
Fredholm, Olof, kulturtekniker,
se s. 592.
Fredholm, släkt, vars äldste kände
stamfar, smeden ocli soldaten Per
Larsson Frimodig i Rappestads skn i
Östergötland († efter 1754), blev far
till byggmästaren i Linköping Per
Larsson Frimodig (f. 1721, † 1766).
Dennes son Adam, rådman i
Stockholm (f. 1755, † 1823), antog
släktnamnet F. En sonson till denne,
affärsmannen och industrimannen
Ludvig F. (F. 1), blev far till
matematikern Ivar F. (F. 2) och
industrimannen Jolin F. (F. 3). En kusin till
dessa båda är dir. vid Holmens
bruks-och fabriks ab. i Norrköping,
hovrättsnotarien Einar August Leonard
F., ordf. i Östergötlands och
Södermanlands handelskammare (f. 1887).
1. Fredholm, Ludvig Oscar,
affärsman, industriman, f. 17 sept.
1830 i Stockholm, † 17 dec. 1891
därstädes. Föräldrar: grosshandlaren och
skeppsredaren Pelir Adolf F. och Mary
Bairnes Burgman. — Efter
handelsstudier i Rostock bedrev F. affärs- och
bankirverksamhet i Stockholm. Han
började på äldre dagar intressera sig
för elektroteknik. Under en
utlandsresa 1880 studerade han de då nyss
införda systemen för gatubelysning med
elektriska båglampor och inköpte till
Sverige agenturen för det engelska s. k.
Brush-systemet. Med biträde av
ingenjören Georg Wenström utförde F. i
sept. 1881 den första anläggningen i
landet för elektrisk gatubelysning.
Han lät på Norrbro, Gustav Adolfs
torg och Mynttorget i Stockholm
uppsätta 16 Brushska båglampor, vilka
matades från en lokomobildriven
dynamo. Lamporna tändes för första
gången 16 sept. 1881 vid konung Oscar
II:s avresa till kronprins Gustafs
bröllopshögtidligheter i Karlsruhe.
Vid samma tidpunkt införde F. även
den första glödlampsbelysningen i
Sverige, då lian i Strömparterren och
i drätselnämndens lokaler monterade
belysning med glödlampor av det
engelska Lane-Fox-systemet.
Uppmuntrad av framgången med dessa
provbelysningar ämnade F. inköpa de
Brushska patenten för hela Norden.
Men då ingenjör Jonas Wenströms
sommaren 18S2 färdigbyggda
dynamomaskin visade sig överlägsen
Brush-bolagets maskiner, inköpte F.
Wenströms patent. Så bildades 1883 med
F. som verkst. dir. landets första
elektriska ab., Elektriska ab. i
Stockholm, med tillverkningen förlagd till
Arboga. På detta sätt startades
moderbolaget till Allm. sv. elektriska ab.
(Asea), vilket grundades i Västerås
1890 (bolagsordningen stadfäst 1891)
med ett aktiekapital på 0,5 mill. kr.
(aktiekapital 1943 90 mill. kr.) efter
sammanslagning av Elektriska ab. i
Stockholm med Wenströms &
Granströms elektriska kraftbolag. F. själv
blev Aseas förste styr.-ordf., och
under hans och bröderna Jonas ocli
Georg Wenströms skickliga och
kraftfulla ledning fick Asea redan från
början en god start. — Gift 1861 med
Paulina Catharina Stenberg. •—- Litt.:
J. Åkerman, "Ett elektriskt
halvsekel. översikt över Aseas utveckling
1883—1933" (1933). S. R.
2. Fredholm, Erik Ivar,
matematiker, f. 7 april 1866 i Stockholm, †
17 aug. 1927 i Mörby, Danderyds skn,
Stockholms län. Son till F. 1. — F.
avlade mogenhetsex. i Stockholm 1886
och studerade därefter vid Tekn.
högskolan samt vid Uppsala univ., där
han blev fil. kand. 1888. Sistn. år
övergick han till Stockholms högskola,
som lian sedan tillhörde hela sitt liv.
Under ledning av prof. G.
Mittag-Leffler inriktade han sig särskilt på
studiet av mekanik och matematisk
fysik. Mycket snart kom lian att fästa
även internationell uppmärksamhet
vid sitt namn genom upptäckten
(1890) av en potensserie, den
sedermera s. k. Fredholmska serien, vilken
av Mittag-Leffler meddelades i Acta
mathematica (15, 1891). F. blev 1893
fil. lic. i Uppsala och 1898 fil. dr där
på en avhandl. om de elastiska
jämviktsekvationerna för medier med
mycket allmänna plastiska
egenskaper (Acta mathematica 23, 1900).
Detta problem löste han genom
införande av s. k. grundlösningar, vilken
metod skulle få betydelse för hans
fortsatta arbete. Avhandl. föranledde
1898 hans förordnande till docent i
matematisk fysik vid Stockholms
högskola. F. återupptog nu sitt tidigare
studium av potentialteorins
randvär-desproblem, Diriehlets problem, och
dess samband med vissa lineära
integralekvationer. Lösandet av dessa
ekvationer var en fråga av
utomordentlig såväl teoretisk som
praktisk betydelse, vilken sysselsatt
matematiker som Abel, Hilbert,
Poin-caré ocli Volterra. År 1899 lyckades
F. ånge den allmänna lösningen av
detta problem i form av kvoten
mellan två ständigt konvergenta
potens-serier. Denna upptäckt, som
publicerades på sju sidor under titeln "Sur
une nouvelle méthode pour la
résolu-tion du problème de Dirichlet" (Vet.
akad:s öfversigt 1900), väckte ett
enastående uppseende i den vetenskapliga
världen och är den förnämsta och
viktigaste, som gjorts av en svensk på
matematikens område. "Genom sin
enorma räckvidd i fråga om
tillämpningar inom såväl matematiken som
fysiken tillhör den dessa upptäckter
av högsta klass, som genom att bringa
ordning och enhet i en förut
oöverskådlig mängd av förvirrade enskilda
fakta och metoder bilda epok i en
vetenskaps världshistoria" (N. Zeilon). F:s
integralekvationer studerades
överallt, och undersökningar rörande
deras användbarhet publicerades i stort
antal; särskilt böra nämnas Hilberts
studier av ekvationer med oändligt
många obekanta och Volterras
linjefunktioner. I sitt mest berömda
arbete, det klassiska "Sur une classe
d’équations fonctionnelles" (Acta
mathematica 27, 1903), utvecklade F.
metoden för lösandet av
integralekvationer till en teori, den genialiska
teorin för integralekvationer. Sistn.
avhandl. belönades 1903 av Vet. akad.
med Wallmarkska priset och 1908 av
franska Vet. akad. med det till utlän-
Xudvig Fredholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
