Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Gjörwell, Carl Christoffer - 2. Gjörwell, Carl Christoffer - Glansenstierna, ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gjörwell
71
Glansenstierna
(1790—93). Den mest betydande av
alla dessa tidskr. var "Den swenska
Mercurius", som slog livligt an och
fick en vidsträckt läsekrets.
Innehållet utgjordes främst av
meddelanden om nyutkommen vetenskaplig
litteratur, särskilt historiska och
teologiska arbeten på främmande språk;
men även den sv. litteraturen
uppmärksammades, ofta med en för tiden
ovanlig kritisk skärpa, varigenom G.
invecklades i många segslitna
polemiker. De flesta artiklarna voro
hämtade ur utländska tidskr.; att "Den
swenska Mercurius" ändå fick en
självständig prägel, berodde på att
urvalet företogs efter G:s personliga
smak, som på väsentliga punkter var
en annan än den då gängse. Med sin
inriktning på de humanistiska
disciplinerna oeh sitt intresse för
vitterheten kontrasterar G. mot
frihetstidens starkt naturvetenskapliga
orientering och förebådar det
huvudsakligen estetiskt intresserade
gustavianska skedet. G:s övriga lärda tidskr.
fingo aldrig någon större betydelse;
de präglades alltför starkt av hans
passion för lärdomshistoriska notiser
av alla slag och bristande förmåga att
höja sig över materialsamlandets nivå
till kritisk överblick. I sina politiska
och ekonomiska tidskr. företrädde G.
under 1750- och 1760-talen en
utpräglad hattåskådning. Hösten 1771
trädde han i personlig kontakt med
Gustav III. och från våren 1772 blev den
rojalistiska tonen i "Almänna
tidningar" allt tydligare; G. åtalades
t. o. m. vid ett par tillfällen för sin
antikonstitutionella propaganda.
Efter statsvälvningen 1772 blev hans
hängivna och mycket oegennyttiga
rojalism alltför besvärande för de nya
makthavarna, varför han redan s. å.
tvangs nedlägga "Almänna
tidningar". — Som bokförläggare utgav G.
bl. a. arbeten av Lagerbring, Lidén
och Warmholtz; av den sistnämnde
publicerade han det bibliografiska
standardverket "Bibliotheca historica
sueo-gothica" (1—7, 1782—93;
ytterligare 8 delar utkommo sedermera).
G. försökte sig också som bokhandlare
och öppnade 1769 en boklåda vid
Riddarhustorget i Stockholm men gjorde
snart bankrutt; affärsbegåvning hade
han inte. —- Sin största insats gjorde
G. som främjare av sv.
lärdomshistoria; lian kan alltjämt karakteriseras
med Thorilds ord: "de lärda mödors
patriark". Han förde en synnerligen
omfattande korrespondens oeh gjorde
noggranna dagboksanteckningar, och
han bevarade omsorgsfullt alla sina
manuskript; nu utgöra de — särskilt
breven, där han stundom lyckas
frigöra sig från sin alltför stela och
pedantiska stil — en av huvudkällorna
för kännedomen om det senare
1700-talets kulturhistoria. De ge också en
intim bild av G. själv. Ett lättrörligt
känsloliv, vars grundstämning är en
epikureiskt betonad sentimentalitet,
är det centrala i hans väsen. Ända
från ungdomen var han positivt
religiös, och snart nog fann lian vägen
till herrnhutismen; dess
känslosamma kristendom stämde helt överens
med hans eget lynne. För den
gustavianska upplysningslitteraturen stod
han därför främmande; i stället
kände han sig befryndad med särskilt den
tyska förromantiken i Gessners
idyl-lisk-sentimentala anda. Någon
verklig fördjupning var G. inte mäktig,
och lian uppfattade med älskvärd
orubblighet livet som en idyll, där det
endast gällde att tillvarata de
glädjeämnen, som familjelivet, vänskapen
och naturen erbjuda. — G:s stora
brevväxling förvaras i K. bibi. Urval
ha utgivits av G. själv
("Brefväxling", 1—6, 1798—1810), av O.
Levertin ("Bibliotekarien C. C.
Gjörwell familjebref", 1900), av O.
Sylwan ("En stockholmskrönika ur C. C.
Gjörwells brev. 1757—1778", 1920)
samt av A. Munthe (G:s brev till
Fredrik Sparre, i Hist. handlingar,
32:1, 1938). Självbiografiska ocli
andra anteckningar av G. 1731—57
äro utg. av M. Weibull i "Samlingar
utgifna för de skånska landskapens
historiska och arkeologiska förening"
(h. 3, 1874). — Gift 1765 med
Brigitta Eleonora Müllern. — Litt.: O.
Levertin, "Från Gustaf III:s dagar"
(1896); O. Sylwan, "Sv. pressens
his-toria" (s. å.); M. Lamm,
"Upplysningstidens romantik" (1—2, 191S
—20). I. W.
2. Gjörwell, Carl
Christoffer, arkitekt, f. 19 jan. 1766 i
Stockholm, † 19 nov. 1837 därstädes.
Son till G. 1. — Efter studier vid
Konstakad. och för L. J. Desprez
begav sig G. 1794 på en utländsk
studieresa, bl. a. till Tyskland, Frankrike
och framför allt Italien. Vid
hemkomsten 1796 utnämndes han till v.
stadsarkitekt i Stockholm. Han blev
stadsarkitekt där 1803 oeh erhöll
1808 prof:s namn. — G. var en av
nyklassicismens främsta arkitekter i
Sverige. Hans första större uppdrag
var det palatslika Westmanska huset
(1799, nuv. Medicinalstyr. m. m.) vid
Adolf Fredriks kyrka; det var 1828—
1915 Vet. akad:s hus och inrymde
Riksmus. samt ombyggdes väsentligt
på 1860-talet och tillbyggdes med en
våning efter 1915. Huset var ett stort
komplex med tre kringbyggda gårdar,
övervåningen behandlades som
huvudvåning, medan botten- och
mezza-ninvåningarna utfördes i rustik med
rundbågig blindarkad. Horisontalite-
ten betonades genom kraftiga
listverk, medan mittpartiet på
huvudfasaden utbildades efter mönster av
romerska triumfbågar med
rundbågi-ga port- och fönsteröppningar ocli
kröntes av en reliefprydd attika.
Denna fasadtyp går igen i de
stockholmska borgarhusen långt fram på
1800-talet. Ännu närmare den nyklassiska
smakens fordran på enkelhet gick G. i
ritningarna till akademibyggnaden i
Äbo, som utfördes av C. Bassi (1802—
15). I drottningens paviljong på Haga
tog G. upp ett italienskt motiv, som
O. Tempelman tidigare använt i
konungens paviljong, ocli som lian själv
i större skala begagnade vid
Sävstaholm i Södermanland (1S04—15): på
ömse sidor om byggnadens
huvudkropp utspringande, balustradkrönta
flyglar med rundbågsfönster. Detta
verk blev i viss mån typbildande för
högre-ståndsbebyggelsen i landsorten.
En annan utformning gav G. åt
slottet på Taxinge-Näsby i
Södermanland (1807—13), där de fristående
flyglarna lades framför corps de
logiet på ömse sidor om gårdsplanen.
G:s huvudverk är Garnisonssjukhuset
i Stockholm, som uppfördes 1817—34.
Den strama fasaden prydes av en
dorisk tempelgavel med genomgående
kolonner över den breda fritrappan
och liar framspringande flyglar, ett
drag, som G. tagit upp från
1600-talets sv. arkitektur. — G. blev 1803
led. av Konstakad. — Gift 1804 med
Elisabeth Maria Bromell. — Litt.: R.
Josephson, "Sv. 1800-talsarkitektur"
(Tekn. tidskr. Arkitektur, 1922); A.
Hahr, "Sv. arkitektur" (1938).
Th. N.
Glansenstierna, ätt, vars äldste
kände stamfar, bössmeden i Örebro
Peter Larsson, hade sonen
komministern i Tumbo i Södermanland Olaus
Petri, som 1593 underskrev Uppsala
Carl Christoffer Gjörwell (2). Målning
(detalj) av P. Krafft d. y. (Konstakademien).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
