- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 3. G-H /
95

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grate, Eric - Grau, Olof - Grauers, släkt - 1. Grauers, Hugo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Grau

95

Grauers

satte därefter sin utbildning dels vid
Konstakad. 1917—21, dels som
stipendiat i Danmark ocli på långvariga
resor i Tyskland, Österrike, Italien,
Grekland, Spanien och Frankrike,
där lian slutligen slog sig ned i Paris
(1924—33). Han utnämndes till prof.
i bildhuggarkonst vid Konstakad.
1941. — Under sin vistelse i
Tyskland sysslade G. med kubistiskt
måleri och skulpturala experiment av
spekulativt formell karaktär. För en
utpräglat fantasibegåvad konstnär
som G. med hans starka intresse för
det mänskliga och lians dragning åt
det sagomässiga och primitivt
mystiska kunde detta endast bli en tidvis
odlad gren av lians
konstnärsverksamhet. Redan kontakten med
arkaisk och klassisk skulptur frigjorde
skaparkraften ocli berättarlusten,
t, ex. i reliefen "Plöjning". Den är
ännu bunden till ett strängt schema,
men redan där kommer G:s förmåga
att ge formerna tyngd och fullhet
klart till synes. Det var emellertid
först genom bekantskapen med
modern fransk skulptur, främst Maillol
ocli Despiau, som han fann vägen
till den av alla konventioner obundna
stil, som nu kan sägas vara honom
egen. Från Paristiden härröra bl. a.
på intensivt naturstudium byggda
na-ketbilder av stående, sittande och
liggande kvinnofigurer, tunglemmade
eller spensliga men alla präglade av
jämvikt och ro och klar måttfullhet.
I dessa och liknande, senare verk
kommer den klassiska ådra, som
genomlöper G:s konst, klarast i dagen.
Men jämsides därmed går en linje av
nordisk lyrik och en sagoromantisk
natursymbolik, där figurerna tolka
naturstämningarna och
naturelementen, tidigast framträdande i reliefen
"Skogsrå". Ett halvt naivistiskt,
halvt surrealistiskt drag präglar
bilden "Fåvitska jungfrur". En förnyad
impuls att ta upp de abstrakta
formexperimenten gav sammanträffandet
i Paris med den gamle rumänske
skulptören Brancousi. Samtidigt kom
G. i livlig beröring med surrealistiska
kretsar, bl. a. med skulptörerna
Cal-der och Giacometti. Från denna period
härrör en serie fantasmagorier i
relief med motiv ur Eddan, delvis
utförda som kassetter i ett tak i Paris.
— G. har en ovanligt omfattande
re-eeptivitet. Han tillägnar sig
förutsättningslöst allt, som synes honom
användbart, ocli i regel lyckas han
sätta sin personliga prägel på
resultatet, hur skiftande uppgifternas
art än är. Bland alster från senare
år, där han fabulerar och fantiserar
med friskt humör och strör sina
infall med en frigjordhet från gängse
begrepp, som stundom kan verka för-

Eric Gråte.

bryllande, må nämnas den livfulla
reliefen "Alice in Wonderland", utförd
åt en engelsk privatman (omkr. 1935),
med sina rytmiskt ordnade, nästan
friplastiskt hållna figurer, och den
barockartade figurutsmyckningen av
den öppna spisen i foajén i biografen
Rigoletto i Stockholm. Åren’ 193S—39
skapade han en arkitektoniskt så fast
ocli klassiskt lugn komposition som
"Bergspredikan" på predikstolen i
S:t Nicolai kyrka i Örebro. •— Utom
här nämnda arbeten har G. utfört
dekorativa skulpturer för
Göteborgsutställningen 1923,
Stockholmsutställningen 1930 och de sv.
utställningarna i Paris 1925 och 1937, för Norra
kungstornet i Stockholm, Kanslihuset
där (fyra statyer representerande
årstiderna, 1937—44), Bromma
läroverk ("Folkvisan"), Katarina
realskola i Stockholm (dricksfontän i
brons med reliefer), badhuset i
Eskilstuna, nämndhuset ocli konserthuset i
Örebro, Maraboufabriken i
Sundbyberg m. fi. offentliga och privata
byggnader i in- och utlandet.
Maraboureliefen (utförd 1938—43), ett av
G: s mest uppmärksammade verk från
senare år, vill vara en syntes av den
klassiska och den abstrakta linjen i
lians konst. ■—• G. liar utfört en rad
porträtt av förnäm verkan såväl
plastiskt som psykologiskt, t. ex.
"Yvonne" (Nat, mus.) och bilderna av
dispa-schör C. Pineus och fru M. Olsson.
Han är tekniskt driven och hugger i
regel själv sina arbeten. Hans känsla
för ytans liv och detaljens friskhet
kommer därvid till sin rätt. Han liar
prövat de flesta plastiska material
från cement till marmor, brons och
trä. G. har också framträtt som
konsthantverkare och som tecknare.
Han är repr. bl. a. i Nat, mus.
("Liggande kvinna", "Envoyén Albert
Ehrensvärd", "Bankir Olof Aschberg"
m. fi.) samt i Göteborgs, Örebro och

Norrköpings mus. — G. blev led. av
Konstakad. 1936. — Gift 1) 1922—37
med Greta Astrid Maria Nordgreny
2) 1937 med Marianne Hélène Peyron.

— Litt.: G. Ekelöf, "E. G."
(Konstrevy 1936); B. Waldén,
"Bergspredikan och filmfantasmagori"
(Konstrevy 1939). Th.N.

Grau, Olof, industriman,
skriftställare, f. 20 febr. 1722 i
Västerås, † 12 april 1774 därstädes.
Föräldrar: rådmannen Nils Daniel
G. och Maria Norman. — Nitton år
gammal anställdes G. som e. o.
kammarskrivare i Artillerikontoret. År
1745 antogs han av Krigskollegium
till salpetersjuderiinspektör för
Uppland, Gästrikland ocli Västmanland
med tjänstebostad på Lycksta i
Romfartuna skn. Han erhöll
salpetersju-deridir:s titel 1754. — G:s
verksamhet som salpetersjuderiinspektör
bestod i att under resor inom distriktet
kontrollera allmogens tillverkning av
salpeter för kronans behov. Under
dessa resor förde ban journaler, som
bevarat hans namn till eftervärlden.
"Beskrifning öfwer Wästmanland med
sina städer, härader och socknar", som
är den mest betydande och utgivits
i flera nytryck (bl. a. av Vestmanl.
läns tidn. 1904), utgav G. själv 1754.
"Hushålds anmärkningar under resan
igenom Upsala och Stockholms län år
1748" utgavs först 1919 av Sven T.
Kjellberg (i Upplands
fornminnes-fören:s tidskr.). Den förstnämnda
behandlar landskapet ur de flesta
synpunkter och stöder sig inte bara på
G:s självsyn utan i stor omfattning
även på historiska och geografiska
framställningar liksom på
handskriftsamlingar. G. var starkt påverkad av
de rudbeckianska idéerna, vilket förde
honom på villospår vid tolkningen av
ortnamn ocli fornlämningar, men lians
samvetsgranna oeh utförliga
beskrivningar av allt han såg och upplevde
ger boken stort kulturhistoriskt värde.

— Gift med Elisabeth Ekman. S. N.

Grauers, urspr, tysk släkt,
härstammande från Kirchrode i
Hannover. Släkten inkom till Sverige 1829
med Johan Heinrich Wilhelm G. (f.
1806, † 1874), som 1831 grundade en
korgfabrik i Göteborg. En äldre son
till honom, snickarmästaren Jacob
Fredrik G. (f. 1835, † 1910), blev far
till borgmästaren i Oskarshamn
Henning Wilhelm G. (f. 1866, † 1933) och
matematikern Hugo G. (G. 1). En
yngre son till Johan Heinrich
Wilhelm G., kassören Ingemar
Constantin G. (f. 1848, † 1893), blev far till
historikern Sven G. (G. 2).

1. Grauers, Bror Hugo,
matematiker, mekanist, ingenjör, f. 8 jan.
1S69 i Norrköping, † 26 dec. 1942 i
Göteborg. Föräldrar: snickarmästa-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:29:03 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/3/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free