Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Gripenstedt, August - 2. Gripenstedt, Johan - Gripenstierna, ätt - Gripenstierna, Joel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gripenstedt
116
Gripenstierna
Johan Gripenstedt.
kring ett årtionde tidigare framträtt
i G:s mångomtalade
"blomstermålningar", d. v. s. hans propagandatal
för sv. stambanor ocli deras
finansiering genom statslån. Fastän själv
utan departemental befattning med
järnvägsbyggandet och i denna som
andra frågor tidvis motad av
konseljkamrater står dock G., efter ett
programutlåtande så tidigt som i maj
1852, som vårt stambanenäts
politiske upphovsman. Inför samtliga
riksständer, förenade på Riddarhuset
i juni 1857, upprullade G. i ett par
pompösa, sifferspäckade anföranden
en totalvy över det dåtida Sveriges
naturtillgångar och
välståndsresurser. Måhända kunna utländska,
närmast engelska, förebilder till denna
exposé uppletas, och krisen efter
Krimkriget kom med ett hastigt men
övergående bakslag för
framtidsförhoppningarna. Denna G:s aktion
framstår icke dess mindre genom sina
verkningar långt fram i tiden som
något av —- vad han själv i annat
sammanhang kallat —- en
sekular-liandling. Hans storvulet enhetliga
syn på det ekonomiska läget
inom-som utomlands utformades samtidigt
och senare på så olika
specialområden som penningteori, bankrörelse och
skogsfrågor. — Den allmänna
auktoritet, också utanför sitt
ämbetsområde, som G. mot slutet av sin
statsrådsbana vunnit, framträder i ett par
centrala sammanhang vid 1860-talets
mitt: den danska frågan och
representationsreformen. G. deltog på
särskild kallelse av sin kollega och
förman, dåv. justitiestatsministern Louis
De Geer, i en informell konferens på
Ulriksdal i sept. 1863 mellan Karl XV
och närmast intresserade statsråd
(och sändebud). Konferensen gällde
den svensk-norsk-danska
garantitraktat för Slesvig, som Nordens båda
konungar preliminärt avtalat på Skods-
borg i juli s. å. Under hot om
demission och med utförlig, stundvis
hetsig argumentering framträdde G. vid
detta tillfälle som alliansens mest
stridbare och konsekvente
motståndare. Hans minne av konferensen
upptecknades av hustrun och
kommendören Axel Adlersparre och
publicerades i Hist. tidskr. 1892 och i "Tre
episoder i konung Karl XV :s lif"
(1893). Vid genomförandet av
representationsreformen hade De Geer
i G. ett värdefullt stöd, i synnerhet
då det gällde att inför avgörandet
bearbeta stämningen på Riddarhuset,
Omvänt var reformens seger ett stöd
för den omstridda franska traktatens
säkrande. — Vill man sammanfatta
bilden av G., framträder vid sidan
av den intellektuella skärpan,
viljekraften och plikttroheten, som i
förening skapat en synnerligen
produktiv personlighet, en omisskännlig
självkänsla. Tränad från de första
riksdagsåren i polemik med vida äldre
motståndare, främst Hartmansdorff,
framhävde G. som talare icke sällan
den egna insatsen. Han sörjde, genom
att själv, mot all dåtida sv. vana,
redigera två samlingar "Tal,
anföranden och uppsatser" (1S72), för deras
genljud också hos eftervärlden. Han
drev, som numera från skilda håll
bekräftas, i hemlighet propaganda för
sin politik i pressen. Han såg under
kampen mot tullvännerna sig själv
"som en Napoleon III" (E.
Heck-scher). Kanske skulle han, om han
blivit jurist och icke militär, genom
lägre förvaltningsposter förr eller
senare nått den chefspost för
ministären, som De Geer med sannolikt mera
begränsad utrustning men större
smidighet beklädde. Till temperamentet
snarast besläktad med liberal engelsk
överklass saknade G.
tillgängligheten, att icke säga folkligheten, hos
en aristokratisk samtida som Lars
Hierta. Men han kunde å andra sidan
i t. ex. avskedshyllningar till
parlamentariska vänner och medhjälpare
i sitt departement visa en ridderlig
uppskattning av andra, som var
motsatsen till självförhävelse. Led. av
Vet. akad. 1858 mottog G., trots
tidigare inlägg mot titelupphöjelser,
friherrlig värdighet 1860 (vid Karl XV:s
kröning) och blev serafimerriddare
1862. — Gift 1842 med Eva Sofia
Charlotta Anckarsvärd. Cgn.
2. Gripenstedt, Johan Theodor,
friherre, godsägare, industriman,
politiker, f. 16 sept. 1851 på Nynäs i
Bä-linge skn, Södermani. län, † 29 juli
1918 i Stockholm. Son till G. 1. — G.
blev underlöjtnant vid Livreg:s
dragonkår 1871, tog avsked ur
krigstjänst som ryttmästare 1892 och
utnämndes till överstekammarjunkare
1912. Han var 1891—1918 led. av
Första K.; vid 1905 års lagtima
riksdag var lian led. av hemliga utskottet.
G. tillhörde de konservativas högra
flygel, var protektionist och
motståndare till alla förslag om
genomgripande rösträttsreformer. I
ekonomisk-sociala frågor kunde han däremot vara
reformvänlig; han motionerade bl. a.
om reglering av arbetstiden inom
industrin. I unionsfrågan 1905 var han
"aktivist". Enligt ett brev till sin vän
Robert Säger (R. Essén, "Robert
Säger och den norska frågan", 1937)
ville han innerst inne annektera eller
"arrendera" Nordnorge fr. o. m.
Trondhjems amt och beklagade de sv.
myndigheternas brist på krigsvilja. Han
innehade de stora egendomarna
Nynäs, där han föddes, och Bysta i Askers
skn, Örebro län, med Brevens bruk
samt underlydande i Örebro, östergötl.
och Södermanl. län. -— Gift 1875 med
Ebba Eva Vilhelmina Ankarcrona.
F. M.
Gripenstierna, ätt, vars äldste
med visshet kände stamfar, Ericus
Bartoldi (Erik Bertilsson; † 1550),
uppges på fädernet härstamma från
den gamla frälsesläkten Körning. Han
var först dominikanmunk i
Skän-ninge och blev 1527 kyrkoherde i
Ekebyborna i Östergötland. Hans sonson
Petrus Jonæ (f. 1590, † 1645),
kyrkoherde i Löt i Östergötland, antog
namnet Drysander. Dennes yngste son,
kammarrådet Joel Drysander, kallade
sig senare Ekman och adlades 1669
med namnet G. (se nedan). Hans
sonsöner, bröderna kommissionssekr. i
S:t Petersburg Joel G. (f. 1726, †
1758) och hovjägmästaren Fredrik G.
(f. 1728, † 1804), upphöjdes 1755 i
fri-lierrligt stånd. Med den senares son,
majoren i armén friherre Carl
Vilhelm G. (f. 1761, † 1843), utgick ätten
på svärdssidan.
Gripenstierna, Joel, fore
adlandet först Drysander, sedan Ekman,
ämbetsman, finansman, f. 9 april 1637
i Klockrike skn, östergötl. län, † 26
aug. 1697 i Stockholm. Föräldrar:
kyrkoherden Petrus Drysander ocli
Kerstin Månsdotter Rungia. — G.
genomgick Linköpings gymnasium men
kunde av ekonomiska skäl icke
fortsätta sina studier i Uppsala. Genom
Karl X Gustav anställdes han i
Kansliet och tillhörde fältkansliet under
krigen 1655—60. Efter en utrikes resa
1662—63 övergick G. i
Kammarkollegiums tjänst. Den avgörande
vändpunkten i hans karriär kom 1666, då
han blev kronoinspektor i Avesta och
gifte sig med en dotter till den rike
Stockholmsköpmannen Petter
Hanssen. Genom lukrativa kopparaffärer
på utlandet och sin villighet att
lämna kronan försträckningar i allt stör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
