Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Günther, Ernst - 3. Günther, Christian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Günther 204 Günther
Christian Günther.
05 var lian överdir. och chef för
Patent- och registreringsverket. Sistn.
är kallades G. efter unionsbrottet till
Sveriges förste envoyé i Norge, en
uppgift, som han förstod att lösa till
såväl svenskarnas som norrmännens
belåtenhet. Han blev 1908 minister i
Köpenhamn och avgick 1918. G.
uppträdde även som medlare i svåra
ar-betskonflikter, bl. a. 1908. — G. utgav
"Minnen frän ministertiden i
Kristiania åren 1905—1908" (1’923) och
"Minnen från ministertiden i
Köpenhamn åren 1908—19-14" (1923). —
Gift 1) 1880 med Maria Cecilia Lind,
† 1881; 2) 1’886 med Anna Georgina
Boltenhagen. B. B—é.
3. Günther, Christian Ernst,
diplomat, f. 5 dec. 1886 i Stockholm.
Son till G. 2. — G. avlade
mogenhets-ex. i Stockholm 1904, studerade vid
Uppsala univ. 1904—08 och blev fil.
kand. vid Lunds univ. 1909 samt jur.
kand. där 1916. Under studenttiden i
Lund tillhörde han samma krets som
bl. a. Sigurd Agrell och Anders
Österling och ägnade sig med iver åt skön-
litterärt författarskap, i vilket
nittiotalets färgglädje och livsberusning
blandades med flanörstämningar. Dess
främsta alster blev novellsamlingen
"Vineta" (1916), där G. i Herman
Bångs stil skickligt fångat vemodet
och romantiken i en sv. småstad vid
Östersjön; andra verk voro "Dikter"
(1913) och skådespelet "Äventyrens
värld", uppfört på Dramatiska
teatern 1924. — G. anställdes i
Folkhus-hållningskommissionen 1916 och blev
notarie i Lantbruksstyr. 1918, sekr.
i tull- och traktatkommittén 1920, tf.
förste kanslisekr. i Handelsdep. och
chef för dess traktatbyrå 1922 samt
handsekr. hos statsministern 1924.
Förflyttad till Utrikesdep. 1925 som
tf. chef för dess speciella handelsavd.
blev G. 1928 chef för dess handelsavd.
och 1930 utrikesråd. Hans sakkunskap
på det handelspolitiska området togs
i anspråk för ett flertal officiella
uppdrag. Sålunda var han sekr. vid
handelsavtalsförhandlingar med
Rvss-land 1922 och 1923—24, med
Tjeckoslovakien och Siam 1925 och med
Tyska riket 1926 samt ombud vid
handelsavtalsförhandlingar med Turkiet
1926. Vidare var han sv. sakkunnig
vid ekonomiska världskonferensen i
Genève 1927, bitr. delegerad vid
handelsavtalsförhandlingar med Tyska
riket 1929—30 samt ombud vid
konferensen för ikraftträdandet av den
internat, handelskonventionen i
Genève, vid nordiska konferensen
rörande tullöverenskommelse i Oslo och vid
tullfredskonferensen i Genève 1930. År
1931 blev G. envoyé i Buenos Aires,
Santiago de Chile, Montevideo och
Asuncion. Både under sin ministertid
i Sydamerika och därefter har lian
livligt intresserat sig för våra
förbindelser med Argentina och de där
boende svenskarna samt verkat för
uppförande av sv. kyrka och sjömanshem
i Buenos Aires. G. blev kabinettssekr.
1934 och envoyé i Oslo 1937. Han
organiserade exportkreditnämnden
1933 och var utrikesnämndens sekr.
1935—37. — Efter den partiella
ministerkris, som inträdde kort efter
utbrottet av det finsk-ryska vinterkriget
1939—40 och som ledde till R.
Sandiers avgång, var G. utrikesminister i
den nationella samlingsregeringen 13
dec. 1939—31 juli 1945. I denna
egenskap var lian under andra världskriget
närmast ansvarig för den av
regeringen förda neutralitetspolitiken, vars
mål enligt G: s formulering var
"bevarandet av Sveriges fred och yttre
och inre frihet". G:s väg till detta
mål ledde vid tiden för Tysklands
högsta makställning till starkt
kritiserade eftergifter, särskilt
transi-teringen av tysk militär och tysk
krigsmateriel genom landet 1940—43,
och till restriktiva åtgärder mot
pressen m. m. Flera gånger förmedlades
i fredsfrämjande syfte politiska
upplysningar mellan Finland och
Sovjetunionen. I tryckfrihetsfrågan var G.
under europakrigets senare skede
mindre villig än samlingsregeringens
vänsterelement att avstå från de
möjligheter till ingripande, som
krislagstiftningen medgav. Trots den livliga
kritiken vann G:s handläggning av
utrikesärendena vid avgörande tillfällen
vidsträckt stöd i riksdagen såsom en
förutsättning för fredens bevarande.
Därtill kunde Sveriges transoceana
handel upprätthållas i avsevärd
utsträckning genom den s. k.
lejdtrafi-ken och en omfattande humanitär
hjälpverksamhet försiggå, bl. a. till
Grekland. Som "erkänsla för G: s svåra
och ansvarsfyllda arbete i rikets
tjänst" skänkte 1944 ett antal
industrier och rederiföretag 100 000 kr.
till utgivandet av en framställning av
Sveriges utrikespolitiska historia,
var-jämte efter G:s avgång från
utrikesministerposten till honom personligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
