Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Göransson, Zacharias - 2. Göransson, Wilhelm - Görlin, Helga - Görtz, Georg Heinrich von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Göransson
215
von Görtz
övers, och bearb, av H. Kerns
"Grunddragen af pedagogiken" (1875—77).
År 1877 utgav han en skrift om
läroverksundervisningens koncentration.
— G. hade en betydande klassisk och
filosofisk bildning. År 1847 erhöll
han Sv. akad:s andra pris för övers,
av latinska skalder. Filosofiskt tog
lian starka intryck av Platons
Sokra-tesbild och Sören Kierkegaard. Som
praktisk pedagog utövade han pä
grund av sin ärligt religiösa
personlighet och det djupa intresset för sitt
kall ett varaktigt inflytande på sina
lärjungar. — Gift 1863 med Ulrika
Henrika Gustava Tham. B—z.
2. Göransson, Claes Wilhelm
Göran, industriman, f. 12 sept. 1869
i Halmstad, † 6 sept. 1939 i
Stockholm. Son till G. 1. — G. avlade
mo-genhetsex. i Växjö 1888, studerade
fysik och kemi vid Helsingfors univ.
1888—89 och ägnade sig sedan åt
affärsbanan. Han blev 1898 kamrer vid
Husqvarna vapenfabriks ab., det
företag, som han sedan ägnade hela sitt
liv åt. Han blev 1909 led. i styr. för
bolaget och 1910 bitr. dir., var 1911
—37 jämte A. Gustaf S. Tham verkst.
dir. i företaget samt handlade därvid
främst frågor rörande bolagets
ekonomiska förvaltning. Genom sitt
energiska arbete för ökad export av
företagets produkter bidrog han till att
dessa blevo kända och uppskattade
på världsmarknaden. G., på sin tid en
av sv. verkstadsindustris mera
framskjutna män, var 1899—1939 verkst.
dir. för Stensholms fabriksab. i
Huskvarna, från 1911 ordf. i
Gjuterikon-ventionen, 1912—17 ordf. i Smålands
och Blekinges handelskammare, från
1914 styr.-led. i Sveriges allm.
ex-portfören. och från 1923 ordf. i
Velo-cipedfabrikantfören. Åren 1911—39
var han stadsfullmäktig i Huskvarna.
— Gift 1897 med Mabel Amalia Emma
White. S. R.
Görlin, Helga Maria, opera- och
konsertsångerska (sopran), f. 26 sept.
1900 i Charlottenberg, Värml. län.
Föräldrar: Nils Gustaf Jansson G.
och Johanna Johansson. —- G.
studerade 1919—20 sång för G. Bratt i
Stockholm, 1921 för L. Mantler i
Berlin och 1927—28 för Bernhardi i Paris
samt var 1925—27 elev vid K.
teaterns operaskola. Hon debuterade 1926
på K. teatern som Mélisande i
"Pel-léas och Mélisande", vidare i
titelrollen i "Jolantha" och som
Gåspigan i "Kungabarnen" samt är sedan
1927 engagerad vid denna scen. Hon
har sjungit bl. a. Susanna i
"Figaros bröllop", Dorabella i "Cosi fan
tutte", Zerlina i "Don Juan" och
Pa-mina i "Trollflöjten", Margareta i
"Faust", "Fausts fördömelse" cch
"Mefistofeles", Julia i "Romeo och
Helga Görlin,
Julia", Micaëla i "Carmen",
titelrollerna i "Mignon" och "Louise",
Violetta i "Den vilseförda", titelrollen i
"Aida", Desdemona i "Otello", Manon
i "Manon Lescaut", Mimi i "Bohéme",
Cho-cho-san i "Madame Butterfly"
och Liü i "Turandot". I den nordiska
repertoaren har G. bl. a. utfört
rollerna Solveig i "Peer Gynt", Liisa i
"ös-terbottningar", Anna i
"Värmlänningarna", Väinö i "Arnljot", Elin i
"Domedagsprofeterna", Rosamund i
"Fanal", Chryseis i "Prinsessan från
Cypern" och Silvia i "Marionetter".
Dessutom har hon sjungit några
operettroller, bl. a. Fiammetta i
"Boc-caccio" och Denise de Flavigny i
"Lilla helgonet". Hon har även
framträtt som oratoriesångerska i
"Messias". — Bäst ha G:s röst och spel
visat sig passa för operalitteraturens
älskliga och naiva kvinnogestalter,
och dem har hon tolkat med vinnande
värme och mjukhet. — År 1941
utnämndes G. till hovsångerska. Hon
erhöll 1934 Litteris et artibus. — Gift
1931 med ekonomiinspektören vid K.
teatern Karl Arthur Hilton. G. T.
Görtz (Goertz), Georg
Heinrich von, friherre von Schlitz,
statsman, f. 1668 i Franken,
Tyskland, † 19 febr. 1719 i Stockholm.
Föräldrar: kaptenen Philipp Friedrich
von G. och Elisabeth Juliana von
Min-nigerode. — G. studerade vid univ. i
Jena, där han i en duell förlorade sitt
ena öga. Han trädde i holsteinsk
tjänst och blev 1698 kammarherre hos
hertig Fredrik IV av
Holstein-Gottorp, som var gift med Karl XII:s
äldsta syster, prinsessan Hedvig
Sofia. G. följde hertigen vid dennes
besök i Stockholm s. å. och i det stora
nordiska kriget. Sedan hertigen stupat
vid Kliszow 1702, utnämndes G. av
Hedvig Sofia, hos vilken han stod
högt i gunst, till geheimeråd och medl.
av den holsteinska regeringen. År
1707 sändes han till Karl XII i
Altranstädt i Sachsen för att förmå
honom att förlägga sv. trupper till
Holstein-Gottorp. Hertigdömets politik
var vid denna tid utpräglat
danskfientlig. Efter Hedvig Sofias död 1708
blev G. i realiteten ensam ledare av
den holstein-gottorpska politiken.
Efter svenskarnas nederlag vid Poltava
1709 sökte han närma sig Danmark
och föra ett slags neutralitetspolitik.
Av sv. statsmän lyckades han vinna
greve Mauritz Vellingk, och genom det
holsteinska sändebudet hos Karl XII
i Turkiet, F. E. von Fabrice, sökte han
bearbeta konungen för sina syften.
Stenbocks angrepp på Sveriges
fiender i Tyskland satte G:s diplomati på
svåra prov. Han insåg, att
hertigdömets öde fortfarande i sista hand var
beroende av Sverige, och lian kunde
därför inte avslå Stenbocks begäran
om skydd för sin armé i Tönningen
efter slaget vid Gadebusch 1712.
Skyddet för Stenbock var en fientlig
handling mot Danmark, som också tog
detta som en förevändning att besätta
hertigdömet. Restitution av det
holstein-gottorpska huset blev nu målet
för G: s politik, och tack vare sin
eminenta diplomatiska förmåga lyckades
han göra detta krav till en fråga av
vikt för hela Europa. Han inledde
synnerligen fördomsfria
underhandlingar med tsar Peter, syftande till
att genom giftermål mellan den i
Sverige uppfostrade hertig Karl Fredrik
och tsarens dotter Anna Petrovna
förmå Peter att understödja Karl
Fredriks anspråk på Sveriges krona. Som
ersättning skulle en del av de sv.
östersjöprovinserna avträdas till
Ryssland. Samtidigt sökte han genom
andra kombinationer förmå Preussen
att utöva påtryckningar på Danmark
till förmån för Holstein-Gottorp.
Genom oskickligt uppträdande av den
holsteinske ämbetsmannen Bassewitz
blevo planerna på Karl Fredriks
kandidatur till den sv. tronen röjda. Det
sv. rådet greps av en oerhörd
förbittring mot G. och utvisade 1714 det
holsteinska sändebudet i Stockholm, von
Dernath. Genom Tönningens
kapitulation avslöjades G:s tidigare
dubbelspel med Stenbock, och detta ledde till
att han förlorade även den preussiska
regeringens förtroende, och själv
utvisades han från Berlin 1714. G.
beslöt nu att vända sig till Karl XII för
att om möjligt med Sveriges stöd
kunna förverkliga sina planer på
Hol-stein-Gottorps restitution och väl
också för att själv få ett vidsträcktare
arbetsfält. Han uppsökte konungen i
Stralsund i dec. 1714. Med understöd
av Vellingk och von Dernath lyckades
G. trots Karls skeptiska inställning
till honom vinna konungens öra för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
