Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hedbom, Karl - Hedborn, Samuel - Hede, Ernhold
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hedborn
345
Hede
Karl Hedbom.
med botanik som huvudämne.
Sedermera övergick lian till medicinska
fakulteten och blev med. kand. 1890
och med. lic. 1894, likaledes i Uppsala,
samt med. dr 1897 vid Karol. inst.
Han tjänstgjorde som amanuens vid
farmakologiska institutionen i
Uppsala 1S85—88 ocli som tf. lärare i
farmakologi där 1893 samt var docent
i farmakognosi och farmakodynamik
vid Karol. inst. 1897—98. Som läkare
var H. verksam i Uppsala, nämligen
vid Samariterhemmet 1S96—1903 ocli
som stadsdistriktsläkare från 1903 till
sin död. Från 1S98 utövade ban även
enskild praktik. Sistn. år uppfördes
han i andra förslagsrummet till e. o.
professuren i allmän och
experimentell farmakodynamik och
farmakognosi vid Uppsala univ. — H: s
forskning faller huvudsakligen inom
botaniken och farmakologin. Han utgav
"Farmakodynamiska studier å det
isolerade och öfverlefvande
däggdjurs-hjertat" (1897, drsavh.) samt en rad
smärre farmakologiska arbeten. Av
stort intresse äro hans båda
uppsatser i Sv. Linnésällskapets årsskrift,
"Linné som patient år 1764" (1918)
och "Linnés inhemska
medicinalväxter" (1919). H. ägnade sig som
botanist särskilt åt slemsvamparna
(myxomyceterna), som han beskrev i ett
otryckt, av lians maka illustrerat
arbete (nu i Uppsala univ.-bibl.). Stor
uppmärksamhet väckte hans fynd av
Karlsösallaten (Lactuca quercina) på
Lilla Karlsö 1S90; den hade 1741
upptäckts där av Linné men sedan ej
återfunnits. —- Gift 1893 med Emilie
Beata Christina von Post. S. L.
Hedborn, Samuel Johan, präst,
skald, f. 14 okt. 1783 i Heda skn,
ös-tergötl. län, ‡ 26 dec. 1S49 i Askeryds
skn, Jönköp. län. Föräldrar:
livgre-nadjären Jöns Kollberg och Ingeborg
Johansdotter. —■ H. var uppfödd i
fattigdom, och mot fattigdomen måste
lian kämpa hårt i hela sitt liv. Den
fördröjde lians studier, försvårade
lians karriär och förlamade slutligen
otvivelaktigt hans poetiska
skaparkraft. Icke utan skäl skrev han en gång
i ett brev, att "penningsorgen är den
värsta av alla. Han tömmer livet i
jordiska spekulationer och dräper
själen". Först 1799 kunde han börja
studera i Linköpings lärdomsskola —
han liade då utbytt fadersnamnet mot
Hedenvall — och lian blev icke
student förrän 1806, då lian inskrevs vid
Uppsala univ. under det nya namnet
H. Han blev prästvigd i Linköping
1809 och tjänstgjorde därefter som
pastorsadjunkt i Normlösa och Hult
av Linköpings stift, där lian dock
vantrivdes, och tidvis måste begära
tjänstledigt för sjuklighet. År 1813
anställdes han ss. lärare vid Svea
livgardes fattigskola, och 1815 avlade
lian pastoralex. ocli utnämndes till
e. o. hovpredikant. Fem år senare
blev han kyrkoherde i Askeryd ocli
Bredestad i Linköpings stift, och i
den befattningen stannade lian till sin
död. H:s bildning gick inte särdeles
djupt och hans tidigaste dikter gå i
regelrätt eftergustaviansk stil. Under
Uppsalatiden kom han under
inflytande av Atterbom, blev snart känd som
en av de ivrigaste nyromantikerna
och tillhörde stiftarna av både Musis
amici och Auroraförbundet. Som skald
medarbetade ban flitigt i bl. a.
Ele-gant-Tidning, Phosphoros och Poetisk
kalender, där han betecknades som
"den andra stjärnan i ordningen efter
Atterbom" (Hammarsköld). Trots den
praktfulla diktionen i hans
romantiska dikter är ban därvidlag endast en
imitatör av Atterbom och de andra
mera estetiskt bildade
nyromantikerna. Hans bästa lyrik, som äger ett
folkligt ursprung ocli med förkärlek
hämtat motiven från barndomsåren,
liar mycket av folkvisans enkla charm
och naturlighet. Denna karaktär ha
Samuel Hedborn. Litografi.
Ernhold Hede.
flera populära dikter, ss. "Vaggvisa"
("Ute blåser sommarvind..."), den
nyromantiska balladen "Stjernarpa
fiskare" och kärlekselegin
"Lantflickans klagan". Hans världsliga poesi
ebbade emellertid snart ut, och efter
en svår kris med anfall av
sinnessjukdom 1810—14 utvecklades lian
alltmera till en religiös skald. Redan 1812’
—13 utgav han två häften psalmer,,
och under sitt återstående liv styrkte
han ytterligare sitt anseende som.
psalmdiktare ooh blev i denna
egenskap av stor betydelse för J. O.
Wallin. Som psalmist vände lian sig mot
upplysningstidevarvets förflackade
gudstro ocli hävdade att psalmen
skulle vara ett uttryck för den
folkliga menighetens enkla och naturliga,
fromhet. Språket borde karakteriseras
av folklig kraft och ej väja för
drastiska men sedan gammalt välkända,
ord. H. lyckades förverkliga sitt ideal
i flera av sina psalmer. Av dessa,
bland vilka särskilt märkas "Höga.
majestät, vi alle" och "Nu segrar alla
trognas hopp", intogos tio i 1819 års
psalmbok, och med samma antal är
han repr. även i 1937 års uppl. H.
utgav även en samling "Minne och
poesi" (1S35), som bl. a. rymmer en
självbiografi, samt "Predikningar och
andliga tal" (1S48). Efter hans död
offentliggjorde Atterbom lians
"Samlade skrifter" (med levnadstecknings
1—2, 1S53). — Gift 1S22 med
Henrietta Eleonora Gyllenram. — Litt.:
E. K Söderberg, "S. J. H." (1897);
E. Liedgren, "H:s psalmer" (i
"Bibelforskaren" 1913); T. Fogelqvist, "S.
H. En lyrikers livsöde" (1937).
R. A., B—z.
Hede, Johan Ernhold, geolog,,
paleontolog, f. 6 dec. 1890 i
Anders-löv, Malmöh. län. Föräldrar:
köpmannen lians Jönsson och Kerstin
Anderberg.— Efter studentex. i Malmö 1910"
blev H. fil. kand. 1916 och fil. lic. 1917
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
