Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemberg, William - Hemberg, släkt - Hemberg, Eugène - Hemmendorff, Ernst - Hemming - Hemming, Ernst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hemberg
408
Hemming
Skara 1908 blev H. 1913 jur. kand. i
Uppsala. S. å. blev han e. o. notarie i
Göta hovrätt och 1916 i Svea hovrätt,
där han efter tjänstgöring bl. a. i
Fi-nansdep. 1916—18 utnämndes till
assessor 1920. År 1929 blev H.
hovrättsråd och revisionssekr. Åren 1927—38
tjänstgjorde han tidvis som sakkunnig
inom olika dep. Han har sålunda
biträtt inom Justitiedep. betr.
trafikförsäkrings- ocli bokföringslagstiftningen
m. m. och inom Handelsdep. betr.
näringslagstiftningen m. m. Sedan 1932
är H. verkst. dir. i livförsäkringsab.
Nordstjernan, i vars styr. han
invaldes s. å. H. är vidare ordf. i
Försäkringsjuridiska fören. och i Sv.
livförsäkringsbolags skattenämnd samt
styr.-led i Återförsäkringsab. Sverige,
Sv. försäkringsfören., Försäkrings-ab.
Norden och Nationalfören. för
trafiksäkerhetens främjande samt led. av
näringslivets skattedelegation. Han
var v. ordf. i styr. för ab. Sjöassurans
Kompaniet 1935—42 samt är ordf. i
Trafikförsäkringsfören. sedan 1931
och led. av styr. i ab. Göteborgs bank
sedan 1934. Sedan 1941 tillhör H.
styr. för Barnens dags fören. H. har
bl. a. utgivit "Bokföringslagen av den
31 maj 1929" (tills, med O. Sillén,
1930; 3:e uppl. 1939) och
"Lagstiftning om trafikförsäkring å
motorfordon" (Nytt juridiskt arkiv, avd. 2,
1929). — Gift 1925 med Ellen Aina
Elisabet Wehlin. Å. L., K. T—m.
Hemberg, släkt, vars äldste kände
stamfar, Gunnor H., enligt fastebrev av
1665 var borgare och husägare i den
nyanlagda staden Karlshamn. En
ättling till honom, reg.-kvartermästaren
vid Norra skånska dragonreg. Carl H.
(f. 1733, † 1825), blev far till
handlanden i Ystad, kommerserådet Jöns
Peter H. (f. 1763, † 1834). En sonson
till denne var skogsmannen och förf.
Eugene H. (se nedan).
Hemberg, Eugène Peter
Alexander, skogsman, författare, f. 9 nov.
1845 i Ystad, † 14 mars 1946 i Växjö.
Föräldrar: godsägaren Fritz Eliza
H. och Clara Åkerblom. — H.
utexaminerades från Skogsinst. 1869.
Han blev extra över jägare i Norrb.
län s. å., tf. jägmästare i Arjeplogs
revir 1871 och i Kalix revir 1872
samt tjänstgjorde i Skogsstyr. 1874.
Åren 1874—78 var han verksam i
Ryssland, Finland, Baltikum och Polen.
Efter hemkomsten återupptog han
statstjänsten som extra jägmästare i
Hunnebergs revir 1881—88 och ledde
de omfattande skogsplanteringarna på
flygsandfälten på Skånes s.-ö. udde
Sandhammaren 1889—95. Efter
vidsträckta resor och studier i Ryssland,
Polen och England 1896—99 blev han
statens skogsingenjör 1900 samt var
1904—20 länsjägmästare i Kronob.
län. År 1881 invaldes han i
konungens jaktklubb. — H. var en ivrig och
kunnig jägare och ägnade sig med
intresse åt naturvetenskapligt studium.
Under sina utländska resor knöt han
kontakt med ett flertal vetenskapliga
samfund i skilda länder och samlade
staff till ett mångsidigt och
omfattande författarskap. Han utgav
en rad livfulla reseskildringar samt
skogs- och jaktböcker, ss.
lapplandsboken "På obanade stigar" (1896),
"Jakt- och turistskildringar från
tsarernas land" (1, 1896; 2, 1897), det
länge oöverträffade standardverket
"Jaktbara däggdjurs gångarter ocli
spår" (1897; 2:a uppl. 1920), "Från
Köla och Ural" (1902) samt "Våra
vilda djurs spår och hur man känner
igen dem" (1937), av vilka han skrev
den sistnämnda vid nittiotvå års ålder.
Till hans produktion höra vidare
romantiserade historiska skildringar,
bland vilka märkas
"Stenåldershorden" (1923), som behandlar de första
människorna på Sveriges jord, "Var
ja-gerna" (1924), kosackboken "Jermak"
(1925), "Boris Godunöv" (1927) ocli
"Skandiska erulfolkets
vandringssaga" (1932). H. publicerade även
flera vetenskapliga uppsatser, ss.
"Elgensdentitioner" (1896)
och"Skan-dinaviska däggdjurs trampsulor"
(1897), samt medarbetade i skilda
tidskr. och i dagspressen. År 1936
utgav han memoarboken "En
nittio-årings minnen". — Gift 1880 med
Agnes Matilda Lundgren. A. P.
Hemmendorff, Ernst, botanist,
f. 6 sept. 1866 i överselö skn,
Södermani. län, † 9 april 1928 i Stockholm.
Föräldrar: komministern Emil Olivier
H. och Adellieid (Adéle) Wennerström.
— Efter mogenhetsex. i Örebro 1885
studerade H. vid Uppsala univ., där
han blev fil. kand. 1892 samt fil. lic.
och fil. dr 1897. Över Madeira,
Teneriffa och Senegambien reste han sistn.
år till Brasilien och vistades där i tre
Eugene Hemberg.
år som informator på ett storgods
nära Säo Paolo, varefter han
1900—-01 var assistent i botanik vid Museu
nacional i Rio de Janeiro.
Hemkommen till Sverige tjänstgjorde han från
1901 vid olika läroverk i
huvudstaden, blev 1906 adjunkt vid Nya
elementarskolan i Stockholm och
utnämndes följ. år till lektor i biologi
och kemi där. Åren 1906—08 var han
lärare för prins Erik. Utom
Brasilienresan gjorde H. flera vidsträckta
resor i mell., s. och v. Europa samt till
Saint Barthélemy och Brittiska
Honduras. Av hans skrifter märkas den
betydelsefulla "Om Ölands vegetation.
Några utvecklingshistoriska bidrag"
(1S97, drsavh.) och skildringar från
Brasilien. — Ogift. S. L.
Hemming, biskop, f. omkr. 1290
i Bälinge skn, Uppsala län, † 21 maj
1366 i Åbo. — H. blev biskop i Åbo
1338. Han framstår som en av det
medeltida Finlands mest betydande
kyrkomän. Han inrättade
domprostämbete i Åbo (1340) ocli träffade med
ärkebiskop Hemming Nilsson en
överenskommelse om gränsen mellan
Uppsala och Åbo stift (1346). Genom
värdefulla bokgåvor till domkyrkan lade
han grunden till Finlands första bibi.
och han anlade en skola i Åbo. Om
kyrkans fortgående utveckling i
Finland under denna tid vittnar
uppkomsten av flera nya socknar. H:s
samling av kyrkliga förordningar
(statuter) är Finlands första
kyrkoordning (1352). H. stod i nära
vänskap till Birgitta, som 1346 utsåg
honom jämte priorn Petrus Olofsson
i Alvastra att frambära hennes
uppenbarelser till påven i Avignon. Vid ett
besök i Finland 1347, året före
korståget, bekräftade Magnus Eriksson
domkyrkans privilegier och gjorde H.
till en av sina befullmäktigade
förtroendemän i viktiga regeringsärenden.
Under den politiska krisen i början av
1360-talet utverkade H. betydande
privilegier för sig och domkyrkan av
kung Albrekt. Efter sin död blev H.
föremål för helgondyrkan;
skrinläggningen av hans ben ägde rum i Åbo
domkyrka 1514, men hans
kanonisering hindrades genom reformationen.
— Litt.: Y. Brilioth i "Svenska
kyrkans historia" (2, 1941). H. Wn.
Hemming, Ernst Richard,
apotekare, f. 12 maj 1888 i Ekeberga skn,
Kronob. län. Föräldrar:
provinsialläkaren Hans H. och Anna Sofia
Georgii. —■ H. avlade mogenhetsex. i
Stockholm 1905, farmacie kand.-ex.
1908 och apotekarex. 1915. Efter
flera olika anställningar innehade
han 1934—36 apoteket i Lenhovda,
Kronob. län, 1936—42 var han sekr.,
kassaförvaltare och ombudsman i
Sveriges apotekareförb., 1936 blev han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
