Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Horn, Klas - 19. Horn, Klas Fredrik - Horn af Rantzien, ätt - 1. Horn af Rantzien, Henning Rudolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Horn
541
Horn af Rantzien
bosatte sig med sin familj på
Skov-lunde gård på n. Själland. Han antog
namnet Fredrik Claesson och
behandlades med välvilja av danska
regeringen, som vid sekelskiftet t. o. m. gav
honom ett uppdrag vid ordnandet av
kustförsvaret mot engelsmännen. På
begäran av Gustav IV Adolf blev han
sedermera utvisad från Danmark och
vistades på olika platser i
Nordtyskland. År 1808 skall han ha gett
Bernadotte vissa upplysningar om Sveriges
militära förhållanden. År 1813 fick
han återvända till Dammark, blev
naturaliserad dansk och slog sig ned i
Köpenhamn, där han bl. a.
medarbetade i några danska tidningar. — H.
hade "alltifrån barndomsåren intalats,
att människan är god af naturen, att
hennes instinkter alltid peka åt rätt
håll, att hon gör orätt i att utsätta
sina känsloimpulser för förnuftets
kalla kontroll.. . sömngångaraktigt
förverkligade han den sentimentala
diktens idealtvp" (M. Lamm). H. blev
led. av Mus. akad. 1782. — Gift 1786
med Ma/ria Vilhelmina Linnerhielm.
—- Litt.: M. Lamm i "Dikt och Studie.
Minnesskrift utg. af Ästetiska fören. i
Uppsala" (1912). T. H.
19. Horn, Klas Fredrik,
greve, politiker, ämbetsman, f. 12 mars
1791 på Huvudsta i Solna, † 8 april
1865 i Stockholm. Son till H. 18. —
Vid ett års ålder blev H. skild från
föräldrarna genom dessas landsflykt.
Efter en, som det synes, ganska
glädjelös barndom ingick H., som var en god
ryttare, vid kavalleriet som fältväbel.
På grund av faderns brottslighet
till-läts han ej att gå igenom Krigsakad.
på Karlberg. Han tjänstgjorde som
kornett vid Västra armén 1S09 och
deltog i Adlersparres marsch mot
Stockholm. Som adjutant hos B. von Platen
hösten 1814 under
unionsförhandlingarna i Kristiania hade H. tillfälle att
iaktta stämningar och personliga
förhållanden, varom hans intressanta
dagboksanteckningar bära vittne. År
1822 tog han som ryttmästare avsked
ur militärtjänsten och bosatte sig på
egendomen Falkenå i Kräcklinge skn,
Örebro län. Han var en av
initiativtagarna till det bolag för privat
diligenstrafik, som med statsmedel
började driva sin verksamhet 1831. Av
stor betydelse för H:s utveckling blev
hans vänsikap med oppositionsmannen
C. H. Anckarsvärd, med vilken han
sammanträffade pä sin första riksdag
1817. Från 1823 års riksdag blev han
mer politiskt aktiv; han blev ordf.
i riddarhusutskottet och var vid
Anckarsvärds sida en av de häftigaste
oppositionstalarna. Redan under
1830-talets sista år började dock H:s
ståndpunkt förskjutas åt konservativt håll.
Inbiten aristokrat var han fientlig
Klas Fredrik Horn. M&lning (detalj) av P.
Krafft d. y. 1824.
mot alla demokratiska tendenser,
ogillade det Richert-Anckarsvärdska
representationsförslaget (1830) och
framlade själv ett förslag,
innebärande en tvåkammarrepresemtation, som
utsågs genom klassval ("Tankar om
reformer", 1839). I början av 1840—
41 års riksdag kom hans definitiva
brytning med den liberala
oppositionen. H., som på oppositionens röster
valts till ordf. i statsutskottet, intog
i frågan om täckandet av
kabinettskassans skuld samma ståndpunkt som
regeringen. På oppositionshåll
antyddes, att H. lockats med utsikten att
bli konsultativt statsråd, varom
mycket tal gick under riksdagen. Under
dennas sista vecka kom det till en
häftig sammanstötning i utskottet, då
H. vägrade ställa proposition i en
fråga, som rörde vissa statsmedels
karaktär av bevillning eller ej. H.
motsatte sig uppsättandet av anslag till
förstärkt statsutskott, lämnade
sammanträdet och rev med egen hand ned
de anslag, som likväl uppsatts. Flera
nätter i rad krossades därefter
fönsterrutorna i H:s hus av folkmassan.
H. blev erbjuden att bli statsråd men
avböjde och utnämndes i stället till
landshövding i Stockholms län 1843.
På grund av sin häftighet och sitt
högdragna väsen hade H. svårt att
samarbeta med de underlydande
tjänstemännen, och tvisterna med dem
ledde till ett åtal för egenmäktigt
förfarande med
spannmålsundsätt-ningsmedlen i länet efter missväxten
1844—45. H. fälldes i Högsta
domstolen, vägrade att frivilligt avgå och
skildes av konungen från sitt ämbete
(1849). — H:s dominerande egenskap
var ett häftigt, obehärskat
temperament, som tog sig uttryck i både ord
och handlingar och försvårade
samarbetet med andra — "liberalismens
f. d. bärsärk" kallade honom J. G.
Richert i ett brev till C. H.
Anckarsvärd. Hans åskådning under
oppositionstiden var snarast en
aristokratisk republikanism av 1700-talssnitt.
För demokratiska tendenser hyste han
stor fruktan. Som landshövding liar
han fått dåligt eftermäle (t. ex. av G.
Ulfsparre). En nästan fullständig
dövhet hindrade honom från 1S48 att
delta i det offentliga livet och
isolerade honom i det privata. — H:s
"Minnen ur min lefnad", nedskrivna
1852, äro publicerade i Hist. tidskr.
1892. — H. blev 1844 led. av
Lant-bruksakad. — Gift 1818 med
friherrinnan Ebba Gustava Charlotta Uggla.
T. H.
Horn af Rantzien, ätt,
härstammande från kretsen Greifswald i
Pommern och känd sedan 1300-talet. Till
ätten hörde premiiärkaptenen Oarl
Johan Horn (stupad 1709 vid
Poltava) och ryttmästaren Gustaf Horn
(f. 1686, † 1763). Carl Johan Horns
son, generalmajoren Jakob Fredrik
H. (f. 1707, † 1769), naituraliserades
1751 som sv. adelsman med namnet
H. och blev 1763 friherre. Hans son
dog 17S2 utan manliga, arvingar. Den
ovannämnde Gustaf Horns son,
generalmajoren Samuel Henrik Horn (f.
1739, † 1815), naturaliserades 1778
som sv. adelsman med namnet H. Han
uppflyttades 1797 i forna
riddarklas-sen och blev stamfar för den nu
levande kommendörsätten H. Han var en
föregångsman inom stuteriväsendet
och fåraveln. Sonsons son till honom
är överstelöjtnanten vid
Västernorrlands reg. Christer Michael H. (f.
1868)’, gift med förf. Vivi Horn, f.
Ankarcrona (H. 3). Till en annan gren
av ätten hörde riksrådet Henning
Rudolf H. (H. 1), som 1701 blev friherre
(ej introducerad) och 1719 greve. Hans
gren utslocknade med hans sonsons
sonsons son, landshövdingen i Gotl. län,
sedermera i Blek. län greve Nils Henning
Rudolf Bernhard H. (f. 1825, † 1892).
En bror till H. 1 var översten för
bremiska kavallerireg. Carl Gustaf Horn
(f. 1651, † 1707). För hanis förtjänster
upphöjdes 1719 hans barn i
frilierr-ligt stånd med namnet H., bland dem
översten för Jönköpings reg. friherre
Bengt H. (f. omkr. 1692, † 1738) och
hovmarskalken friherre Gusitaf Jakob
H. (H. 2), med vars son denna gren
utgick.
1. Horn af Rantzien, Henning
Rudolf, greve, krigare, riksråd, f.
1651 (1647?) i Pommern, † 9 maj
1730 i Stockholm. Föräldrar:
pommerske adelsmannen Baltzar Horn till
Rantzien, Oldenburg och Clotzow och
Magdalena Sofia von Rahden. ■—■ H.
blev fänrik 1671, major 1677 och
överstelöjtnant 1679 efter att med
utmärkelse ha deltagit i Karl XI :s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
