Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Martin, Frank - 1. Martin, Elias - 2. Martin, Johan Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Marteau
252
Martin
kriget också livligt verksam som
politisk och kulturell medarb. främst i
Nordens Frihet och Nu men också i
Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidn.
och Eskilstuna-Kuriren i utpräglat
frisinnad, mot den officiella
regeringspolitiken oppositionell anda. I april
1941 anhölls ocli förhördes M. jämte
två andra personer av polisen på
grund av ett anonymt brev till
excellensen Günther. M. gjorde anmälan
till justitieombudsmannen, och denne
lät åtala säkerhetschefen
underståthållare Hallgren, som av Högsta
domstolen dömdes till böter och
skadestånd. Affären kommenterades även i
riksdagen. Efter kriget liar M.
medarbetat i Expressen ocli Dagens
Nyheter med signerade och osignerade
artiklar. — M. deltog 1907—24 med
framgång i ryttartävlingar och
kapplöpningar och tillhörde det sv.
ryttar-laget vid Olympiska spelen i
Antwerpen 1920. Han har varit styr.-led. i
olika hästsportorganisationer och är
en sakkunnig och stilistiskt
framstående förf. på hippologins område. Han
har utgivit standardverket
"Ridskolan å Strömsholm 50 år" (1918, tills,
med N. Fischerström) och bl. a. som
medl. av red. skrivit delar av "Hästen
i Sverige" (1939) och "Hästar och
hästfolk i våra dagars Sverige" (s. å.).
— Gift 1900 med friherrinnan Eva
Anna Louise af Ugglas. Sv. R.
1. Martin, Elias, målare, döpt 8
mars 1739 i Stockholm, † 25 jan. 181S
därstädes. Föräldrar: åldermannen i
snickarämbetet Olof M. och Ulrika
Haupt. — M. visade tidigt betydande
anlag och kom efter några studieår i
faderns verkstad i lara hos
ämbets-målaren F. C. Schultz. Genom dennes
förmedling anställdes han 1763 som
ornamentsritare vid skärgårdsflottan
av af Chapman och ledsagade denne s.
å. till Sveaborg, där lian under en
tvåårig vistelse var verksam som
arkitekturritare och lärare i teckning för
officerarna. Samtidigt förkovrade lian
sig i målning och teckning under
ledning av den konstnärligt intresserade
och kunnige fältmarskalken Augustin
Ehrensvärd, vars son Carl August
Ehrensvärd blev hans elev och nära
vän. M. återvände till Stockholm för
att våren 1766 avresa till Paris, där
han på Roslins rekommendation
antogs som elev vid École académique
och under två år med Joseph Vernet
som lärare studerade
landskapsmålning. Möjligen deltog lian även i
undervisningen i Bouchers ateljé. År
176S övergav M. Paris, vars
klassicistiska miljö han fann mindre
kongenial med sina intressen som
landskapsmålare, för att flytta till London,
där han desto snabbare
acklimatiserade sig. Han blev 1770 "assoeiate mem-
ber of Royal Academy" och deltog
s. å. i den nybildade institutionens
utställning. Den framgång och
allmänna uppskattning han under
londonåren fick uppleva synes delvis
sammanhänga med att den
inflytelserike arkitekten William Chambers
tagit sig an honom. M. stimulerades
i sitt konstnärskap av engelska
landskapsmålare ss. Wilson och
Gainsborough och tog även upp den i
England särskilt populära
akvarellkonsten, i vilken lian snart överflyglade
sitt föredöme, Paul Sandby. M.
stannade i England ända till 17S0 och
ägnade sig utom åt landskapsmålning
i huvudstaden och landsorten även åt
såväl genremålning och porträttkonst
som teckning och reproduktion av de
egna verken i gravyr, det senare i
samarbete med sin bror Johan
Fredrik M. (M. 2). Han lät regelbundet
representera sig på Royal Academys
utställningar och var tidvis verksam
som teckningslärare.
Framtidsutsikterna i landet synas dock trots M: s
mångsidighet icke ha varit
tillfredsställande, ty 17S0 vädjade han genom
Sveriges minister von Nolcken till
Gustav III om att i hemlandet erhålla
ställning och utkomst. För detta fall
utföste han sig att förfärdiga
omfattande serier av målningar oeh
gravyrer över sv. historiska ocli
topografiska ämnen samt att tills, med sin bror
utbilda kopparstickare ocli
mezzotint-gravörer. Hemresan realiserades,
sedan bröderna fått löfte om ett årligt
anslag, vilket de uppburo till sin död.
År 1781 blev M. led. av IConstakad., i
vilken han redan 1777 valts till agré.
De följ. åren var konstnären utom
med de uppdrag för k. familjens
räkning, till vilka anslaget förpliktigade,
huvudsakligen sysselsatt med
förverkligandet av den utlovade gravvrserien
"Svenska Vuer" (utkom 1782—83).
År 1785 blev M. även lärare i
landskapsmålning vid akad. Han for ännu
en gång till England, där han 178S—
91 var verksam i Batli. Sina
återstående år tillbragte lian i Stockholm men
kom där småningom att intaga en
undanskymd ställning. En sista gång,
1S04, framträdde ban offentligt med
en samlingsutställning. Hans
ålderdom förbittrades av ett ögonlidande,
fattigdom och söndring med brodern.
— Som människa var M. gladlynt ocli
vänsäll; i den gustavianska
konstnärskretsen stod ban särskilt Sergel
nära. I M:s rika produktion — lians
verk omfattar bl. a. 200 oljemålningar
— utgör landskapskonsten den utan
all jämförelse värdefullaste delen.
Med sin förmåga att fånga de
atmosfäriska skiftningarna i landskapet
och att i såväl sina realistiska som
romantiska landskap samla ljus ocli
färg till ett enhetligt
stämningsuttryck framstår ban som den förnämste
sv. landskapsmålaren under 1700-talet.
Hans naturkänsla, som stimulerats av
engelsk konst, bottnade i stark
religiositet. Mot slutet av sitt liv utförde
ban ett flertal religiösa
kompositioner, t. ex. "Johannes döparens
predikan i öknen" (Nyköpings mus.).
Dessa, liksom M:s övriga figurkonst, stå
dock på en betydligt lägre nivå, inte
minst på grund av M:s bristande
förmåga som figurtecknare. Denna brist
ger hans arbeten av denna art stundom
ett karikatyrmässigt drag, som endast
delvis kan förklaras av konstnärens
strävan att genom felteckning förläna
gestalterna en stegrad
uttrycksfullhet, Hans utsikter från Paris, London
och den engelska landsbygden äro
liksom hans romantiska landskap väl
representerade i sv. offentliga ocli
privata samlingar. Detsamma gäller
bilderna från det gustavianska
Stockholm och den sv. landsorten, vilka äro
av stor betydelse för kännedomen om
1700-talets Sverige. Under sina senare
år lärde M. sig även uppskatta och
konstnärligt tolka det karga
mel-lansv. landskapet. På en hög nivå stå
i gemen akvarellerna, som stundom
förmedla mera av konstnärens
spontana naturkänsla än de omsorgsfullt
komponerade oljemålningarna.
Mindre betydande äro M:s porträtt, bland
vilka märkas bilderna av Ulrica
Scharp och Bellman (den senare i
Nat. mus.). Gravyrerna — ofta
kolorerade konturetsningar — äro
vanligen tillkomna i samarbete med
brodern och uppvisa mera sällan
personligare drag. Utom de ovan anförda
samlingsverken äro särskilt serierna
"Martins schola" (1793—94) och
"Fader vår" (1S02—03; delvis utförda
tills, med sonen Fredrik Erik M.)
kända. — Gift 1770 med Augusta Lee
från England. — Litt.: R. Hoppe,
"Målaren E. M." (1933); H. Frölich,
"E. och J. F. M:s gravvrer" (1939).
M. L—n.
2. M arti n, Johan F r e dr i k,
grafiker, döpt S juni 1755 i
Stockholm, † 28 sept. 1816 därstädes. Bror
till M. 1. — M., som var krympling,
kom efter några läroår hos
gelbgjuta-reåldermannen Johan Fredrik Reiff
som femtonåring till London, där han
under brodern Elias’ (M. 1) ledning
utbildades till kopparstickare. Han
fick där troligen också undervisning
av tidens ledande gravörer F.
Wool-lett och W. Bartolozzi. Under
englandsåren uppnådde M. färdighet i
olika etsningsmaner; möjligen
stiftade han även bekantskap med den
nyuppfunna akvatintatekniken. År 1780
flyttade han tills, med brodern åter
till hemstaden, där Gustav III bevil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
