Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Myrén, Viktor - Myrin, Claes Gustaf - Mytens, se Mijtens - Mützell, Peter - Måns Augustsson - Måns Bengtsson, riddare, riksråd, se Natt och Dag - Måns Bryntesson, riddare, riksråd, upprorsman, se Lilliehöök - Måns Johansson, riddare, riksråd, lagman, se Natt och Dag - Måns Nilsson - Måns Trottesson, se Ekaätten - Månson, Arfwidh - Månsson, Birger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Myrin
36S
Månsson
tik, vid 1900-talets början som sin
hemtrakts specielle skildrare. Han
debuterade 1909 med diktsamlingen
"Dalbolåtar", som följdes av flera
samlingar dikter, humoresker, skisser,
noveller och sagor. M:s främsta verk
är emellertid romantrilogin "Mästaren
vid gränsen" (1936), "De goda
fotspåren" (1937) och "Det förlovade
landet" (1938), som till stor del på
historisk grund skildrar 1800-talets
stora folkväckelse i hans hembygd.
Han utgav ytterligare två romaner,
"Gränsfolk" (1939) och "De sista
bränderna" (1940), samt under pseud.
Viktor Eljasson berättelsesamlingen
’■’Härlig är jorden" (1939). — Gift
1918 med Norun Lier från Norge. Lt.
Myrin, GlaesGustaf, botanist,
f. 24 nov. 1803 på Västgård i Västra
Ämterviks skn, Värml. län, † 22 mars
1835 i Uppsala. Föräldrar: fänriken
Erik Magnus it. och Hedvig Ulrika
von Wachenfeldt. — M. blev student
1S23, fil. kand. 1S33 samt fil.
magister och docent i praktisk ekonomi
s. å., allt vid Uppsala univ. Under
vakans var han en tid tf. prof. i detta
ämne. Han företog botaniska resor
till Gotland 1829, Värmland och
Dalsland 1831 och v. Norge 1834 samt
utgav bl. a. "Anmärkningar om
Wermlands och Dalslands vegetation"
(1S31), "Om Linnés naturhistoriska
samlingar och deras bortförande till
England" (i Skandia, 2, 1833) och
"Corollarium floræ upsaliensis" (1833
—34). Hans dagbok från den norska
resan publicerades (i Skandia, 6,1S35)
av Elias Fries; den innehåller
värdefulla växtgeografiska uppgifter. Efter
M. är växtsläktet Myrinia uppkallat.
— Ogift. " S. L.
Mytens, se Mijtens.
Mützell, Peter, affärs- och
industriman, f. 16 mars 1763 i Asarums
skn, Blek. län, † 29 juli 1831 i
Sundsvall. Föräldrar: v. landssekreteraren
Petrus M. och Ulrika Ström. — Sedan
M. varit handelsbokhållare under fyra
år i Karlshamn och lika länge i
Karlskrona, vistades han 17S6—S7 i Genua,
där han var anställd hos firman
Steu-renberg & Casanova. Då han trots
rekommendationer från ett flertal
syd-sv. riksdagsmän icke erhöll det lediga
konsulatet i Genua, återvände han till
Sverige och begav sig 1788 till
Sundsvall, vars framtidsutsikter lian
taxerade mycket högt på grund av dess
för trävaruexport gynnsamma läge
med riklig tillgång på virke och
träkol. Efter ett års anställning som
affärsbokhållare förvärvade han 17S9
burskap av handelssocieteten och blev
inom kort den ledande mannen inom
Sundsvalls affärsliv. Från omkr. 1790
till 1799 innehade han i
kompanjon-skap med Abraham Grafström firman
Mützell ocli Grafström; efter sistn. år
drev han egen rörelse. Han blev
stadens störste skeppsbyggare och redare
samt den ledande inom
sågverksrörelsen i Medelpad, varjämte han även
anlade ett sockerbruk i Sundsvall och
tills, med Israel Norberg Norafors
järnbruk i Sättna. Några år in på
1800-talet kom emellertid ett omslag i
konjunkturerna, och M., som gjort
oerhörda anläggningar på kredit, tvangs
1805 att göra konkurs ocli insattes på
gäldstugan. Han började emellertid
på nvtt och förestod bl. a. 1808—09 i
Sundsvall skeppsbyggandet för
flottans räkning. Sitt forna välstånd
återvann han dock icke. M., som kort före
kraschen blev rådman i Sundsvall,
kvarstod i denna befattning till sin
död. — Gift 1790 med Brita
Magdalena Björkquist. T. M.
Mäns Augustsson, biskop, † 1258.
■— M. var biskop i Västerås från 1232
eller 1233 till 1258. Ilan synes liksom
övriga biskopar ha understött Birger
jarls politik och beledsagade 1251
jämte biskop Lars i Skara jarlens
dotter Bikiissa på hennes brudfärd till
Norge. Om M:s verksamhet inom
stiftet är nästan intet bekant, men
förmodligen har ban haft åtskilligt att
bestyra med det vid denna tid
pågående domkyrkobygget i Västerås. —
Litt.: G. Ekström, "Västerås stifts
herdaminne" (1: 1, 1939). T. M.
Måns Bengtsson, riddare, riksråd,
se Natt och Dag.
Måns Bryntesson, riddare, riksråd,
upprorsman, se Lilliehöök.
Måns Johansson, riddare, riksråd,
lagman, se Natt och Dag.
Måns Nilsson (Svinhufvud) på
Aspeboda, bergsman i Dalarna, †
1534 i Stockholm. — M., vars namn
främst knutits till det sista
dalupproret mot Gustav Vasa, var den
mäktigaste bergsmannen i dåtidens
Dalarna. Tidigast omtalas lian under
1490-talets stridigheter vid
Kopparberget. Redan 1504 deltog lian i ett
herremöte i Stockholm. Under Sten
Sture d. y:s tid satt ban som fogde
på Kopparberget. Efter Kristian II :s
seger innehade han däremot ej denna
post. Enligt Peder Swart vägrade M.
gripa Gustav Vasa, då flyktingen
förråddes av Arent Persson på Ornäs.
Mycket snart slöt han sig också till
Gustavs resning som dennes "livvak
-tare". År 1525 var han ånyo
Kopparbergsfogde men avsade sig uppdraget
följ. åi’. Dock hölls lian skadeslös
genom förläningar. Fortfarande
uppträdde ban som Dalarnas ombud,
t. ex. vid Vadstenamötet 1526. De
båda första dalupproren
motarbetades energiskt av M., som särskilt lär
ha bidragit till Daljunkerns
misslyckande. De närmaste åren med-
förde av okänd anledning en brytning
mellan konungen och M. Under
västgötaupproret 1529 var hans ställning
bevisligen dubiös. År 1531 synes M.
ha angivits för förrädisk verksamhet,
men den undersökning, som konungen
påbjöd, blev aldrig av, då
klockupproret kom emellan. M. utpekades —
dock först två år senare — som dess
tillskyndare. De samtida källorna
visa emellertid intet annat än
åtminstone officiellt normala relationer
mellan konungen och M. Nyåret 1533
drog Gustav Vasa samman trupper
mot Dalarna, förklarade M. för rikets
fiende och Dalarnas uppviglare ocli
ryckte i ilmarscher mot
Kopparberget, där räfsten på falan avslutade
"Dalarnas hundraåriga storhetstid".
M. flydde men greps och fördes till
Stockholm, där lian ett år senare
avrättades, över M. restes 1907 en
sten vid Olsbacka i Aspeboda. •— Gift
med Margareta. — Litt.: K.-I.
Hilde-man, "Klockupproret" (Hist. tidskr.
1946). K.-I. H—n.
Måns Trottesson, se Ekaätten.
Månson, A r f w i dh, bonde,
trädgårdsförfattare, f. omkr. 1590 i
Ryda-holms skn, Jönköp. län, † troligen
omkr. 1649. Sannolikt son till Måns
spelman, vilkens son, ryttmästaren
Peder Månsson, adlades med namnet
Lood (ätten sedermera kallad Lood i
Småland). —- M. studerade "allenast
uti gemene Scholer", av allt att döma
i Växjö, men enligt egen uppgift icke
i främmande land eller vid någon
akademi. Han var bonde på gården
Skaftarpakvarn (i byn Skaftarp) i
Rydaholms skn. — M. synes ha varit
verksam som naturläkare. Han har
gått till eftervärlden som en
föregångsman bland sv.
trädgårdsförfattare. Han utgav efter latinska och
tyska förebilder "Een mykit nyttigt
örta Book" (1628, med företal av
biskop Petrus Jonæ Angermannus;
10:e uppl. 1654). I detta arbete, som
är vårt lands första tryckta örtabok
och närmast liar karaktären av
läke-bok, meddelas för talrika växter de
"dygder" de äga och deras medicinska
användning. M. utgav även "Een nyy
TräägårdzBook" (1643; 2:a uppi.
1644) samt ett arbete om
åderlåtning. S. L.
Månsson, Gustaf Birger,
skeppsmäklare, f. 20 april 1886 i
Norrköping. Föräldrar: avdelningschefen vid
Norrköpings lithografiska ab. Gustaf
Helmfrid M. och Augusta Jonsson. —
Efter avslutade skolstudier i
Norrköping anställdes M. 1905 i
speditions-och skeppsmäklarfirman Aug. V.
Svenson, Norrköping, vars verkst.
dir. han är sedan 1914, då företaget
omvandlades till ab. Åren 1905—14
var M. mönstringsförrättare vid Sjö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
