- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 5. Lindorm-O /
397

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nachmanson ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nachmanson

307

Næslund

råde s. å. för drsgraden i Uppsala oeh
blev följ. år fil. dr. Han förordnades
därefter till docent i grekiska språket
ocli litteraturen där. Under ett flertal
kortare perioder samt under två liela
läsår 1917—19 uppehöll N.
professuren i samma ämne i Uppsala. År 1919
kallades N. till innehavare av
professuren i klassiska språk (med
undervis-ningsskyldighet i grekiska) vid
Göteborgs högskola, vilken han innehade
till sin död. N. blev med. hedersdr vid
Karol. inst. 1924. Ären 1905 ocli 1906
företog ban resor till Italien, Grekland
och Mindre Asien för epigrafiska och
arkeologiska studier. — N. inledde sin
vetenskapliga produktion med en rad
studier av olika slag över grekiska
inskrifter, bl. a. "Laute und Formen der
magnetischen lnschriften" (drsavh.,
1903) och "Beiträge zur Kenntnis der
altgriecliisehen Volksprache" (1910),
i vilka lian lämnat värdefulla bidrag
till olika inskrifters tolkning och
läsning och behandlat väsentliga
språkliga problem av formell och syntaktisk
art. Han blev också snart en
internationellt känd auktoritet på det
epigrafiska området. Då N. emellertid
1913 av sin lärare Diels kallades till
medarb. vid utgivandet av de grekiska
medicinska förf:s skrifter ("Corpus
medicorum Gracorum"), kom han in
på ett nytt forskningsområde, den
grekiska medicinen, där lian gjort sina
viktigaste vetenskapliga insatser. År
1918 utgav han en omsorgsfullt
utarbetad edition av lexikografen
Erotia-nos’" Hippokratesglossarium efter att
som förarbete till denna ha publicerat
ett omfattande och grundläggande
arbete, betitlat "Erotianstudien" (1917).
X. utgav därefter en rad studier över
den grekiska medicinens historia, bl. a.
det i populär form avfattade arbetet
"’Hippokrates ocli hans tid" (1921).
Hans intresse för medicinens historia
sträckte sig även utanför antiken.
Sålunda skrev lian bland många andra
medicinhistoriska studier en biografi
över obstetrikern Pehr Gustaf
Cederschiöld (1927). Hans sista arbete var
en på en föreläsningsserie byggd
populärvetenskaplig översikt: "Ur de
medicinska upptäckternas historia"
(1943). — Som akademisk lärare
ansågs X. sträng och fordrande. Han
krävde framför allt yttre, formell
korrekthet, men hans undervisning och
handledning voro samtidigt mycket
stimulerande, särskilt för de längre
hunna eleverna, vilka han ofta visade
varmhjärtad generositet. — N. var
livligt populärvetenskapligt verksam
ocli ivrade varmt för att sprida
intresse för de klassiska disciplinerna.
Sålunda skrev lian bl. a. en
lättillgänglig framställning av Nya
testamentets traditionshistoria, "Xva tes-

August Nachmanson.

tamentet. En översikt av dess yttre
historia" (1931). I Sv. humanistiska
förb:s skriftserie utgav han "Vulci.
Ett hundraårsminne och en återblick
på den grekiska vasforskningens
historia" (1928). Han medarbetade
flitigt med populärvetenskapliga
artiklar i dagspressen och olika tidskr. —
N. tog aktiv del i skapandet av Sv.
inst. i Rom (upprättat 1926) och var
från 1935 led. av styr. för detsamma.
Som ordf. i Sv. humanistiska förb.
från 1926 gjorde han en fruktbärande
insats för att aktivisera dess
verksamhet, och han höll ett stort antal
föredrag på dess lokalavd. i olika
landsändar. Som censor under fjorton år
och på många andra sätt ägnade han
ett stort intresse åt undervisningen i
läroverken. År 1935 blev han led. av
Vitt. akad. — Gift 1906 med Magda
Geber. Å. J.

4. Nachmanson, A ugus t,
finansman, f. 17 april 1S78 i Stockholm, † 3
nov. 1946 därstädes. Bror till N. 2
och N. 3. ■— N. utexaminerades 1900
från Ultuna lantbruksinst. Han var
1900—01 lärare vid Ivlagstorps
lantbruksskola i Västergötland och blev
sistn. år skattmästare i Centrala
nödhjälpskommittén för avhjälpande av
nöden i Norrland. Åren 1903—07 ägde
och brukade ban Trystorps säteri i
Örebro län med mejeri, tegelbruk och
ångsåg, och 1907—11 arrenderade lian
Kåfö egendom i samma län. Därjämte
var han 190S—11 delägare i
W.Hjelm-qvists juridiska byrå i Örebro. Sin
väsentliga livsgärning utförde lian som
verkst. dir. i ab. Emissionsinst. 1914
—46. — Som en av huvudstadens
skickligaste finansmän anlitades N. livligt
som styr.-ordf. i olika företag bl. a. i
ab. Garphytte bruk (från 1915), ab.
Nordströms linbanor (från 1924), Sv.
diamantbergborrningsab. (från 1934),
ab. Elektrisk malmletning (från s. å’.),
ab. Mineral-Invest (från 193S) och

som v. ordf. i ab. Sv.
järnvägsverkstäderna (från 1932). N. var starkt
intresserad av industri- ocli
personhistoria och utgav några historiska
arbeten, präglade av sinne för
tidsmålning och pittoreska detaljer:
"Svenska
diamantbergborrningsaktie-bolaget 1886—1936" (1’936, tills, med
Karl Sundberg), en festskrift till
Marcus Wallenbergs 75-årsdag (1939),
"Garphyttan, ett gammalt bruks
historia" (1945, tills, med David
lönnerberg). N. var även samlare av sv.
måleri och sv. silver och uppträdde
som mecenat åt sv. konstnärer. — Gift
1903 med Elisabet Wallberg. H. Fr.

Nackreij, von, adliga ocli
friherr-liga ätter, härstammande från
Christian N, arrendator av Kreijs på
Laaland i närheten av Nakskov, av vilka
orter namnet skall ha tagits. Dennes
son Christian N. (f. 1665, † 1722)
inkom i sin ungdom över Norge till
Värmland, där lian slog sig ned i
Filipstad och genom handel samlade en
ansenlig förmögenhet. Under Karl XI
och Karl XII bistod lian kronan med
betydande försträckningar, vilket möj
-ligen var anledningen till att lian fick
kvarbo i Filipstad, även sedan dess
stadsrättigheter upphävts ocli
invånarna förständigats att flytta till
grannstäderna. Under de tragiska
händelser, som följde 1700, då borgarna
på grund av sin motvilja att åtlyda
maktspråket med våld måste fördrivas
av kronans folk, gjorde N. de hemlösa
stora tjänster. Han arbetade därefter
ihärdigt för att få stadsprivilegierna
återupplivade, vilket dock icke ledde
till mera än att Filipstad 1720 fick
återuppstå som köping. N. var
riksdagsman 1719 och adlades året därpå
med namnet von N. Hans manliga
avkomlingar blevo ämbetsmän och
officerare; på manssidan utslocknade den
adliga ätten 1897 med
överjägmästaren Ture von N. (f. 1824). En sonson
till Christian von N. var Olof von X.
(f. 1728, † 17S3), friherre 1778, som
efter att ha blivit hovrättsråd i Göta
hovrätt 1762 ocli generalauditör s. å.
var landshövding i Hall. län 1771—
76, i Kronob. län 1776—S2 och i
Uppsala län från 1782 till sin död. Med
valspråket "nyttig flit är vila"
utvecklade lian stort nit till fromma
för sina hövdingedömen. Tillhörande
mösspartiet gjorde han sig gällande
vid den senare frihetstidens riksdagar
och uppfördes 1772 på förslag till
riksråd men önskade icke ifrågakomma.
Med honom utdog den friherrliga ätten
17S3. C.-F. C.

Næf, Björn, medeltida storman,
Magnus Ladulås’ lärare, riddare 1276,
riksråd 1288, levde ännu 1296. Om
hans ätt se Färla.

Næslund, se även Näslund.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 11:48:31 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/5/0433.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free