- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 5. Lindorm-O /
658

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ongman ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Oscar II

658

Oscar II

strand ha tillkommit delvis på hans
initiativ. Riksdagarna 1914B—40var
han led. av Andra K. som repr. för
de liberala resp. Folkpartiet. O. har
framför allt sökt befordra åtgärder
till förekommande av landsbygdens
avfolkning samt beivrat trustbildningoeh
liandelsidkares oskäliga vinster. På
hans initiativ ha bl. a. inrättats
spannmålslagerhus samt premielån åt
jordbruksegnahemslåntagare och
fiskare. O. har även verkat för en
förbättrad sjukvård på landsbygden och
ett utsträckande av den statliga
olycksfallsförsäkringen att gälla även
för självständiga företagare och deras
barn. Sedan 1932 är han led. av
Järnvägsrådet. — Gift 1904 med Hildur
Maria Westerståhl. S. Sw.

Oscar I (Josef Frans O.), konung,
f. 4 juli 1799 i Paris, † 8 juli 1S59
på Stockholms slott. Föräldrar:
konung Iiarl XIV Johan ocli drottning
Desideria, f. Clary. Om 0:s ätt se
Bernadotte. — Sedan marskalk
Bernadotte valts till sv. tronföljare och
successionsordningen för hans
bröstarvingar 1810 blivit fastställd — att
den frejdade härföraren redan ägde
en son bidrog i ej ringa grad till valet
— anlände O. på nyåret IS 11 som sv.
arvprins till Stockholm och erhöll
26 jan. s. å. sin adoptivfarfar Karl
XIII:s forna titel hertig av
Södermanland. 0:s uppfostran i sv. anda
blev något av en
nationalangelägenhet. Inledd av guvernören greve G. L.
Cederhielm fortsattes den med större
energi av prof. N. M. af Tannström;
den stora lärarstaben omfattade ett
urval av Sveriges yppersta namn på
skilda områden. År 1814 följde O.,
som överstelöjtnant, sin fader under
den fredliga kampanjen i Norge,
tjänstgjorde vid några tillfällen som
tolk mellan denne och norrmännen
samt mottog tillika med Karl Johan
stortingets hyllning. Efter sin
konfirmation 1815 avlade O. tro- och
huldhetsed till Karl XIII,
myndigförklarades 1817 och blev då utnämnd
till generalmajor samt utsågs efter
faderns uppstigande på tronen 1818
till kansler för Uppsala univ. Året
därpå följde han föreläsningarna i
lärdomsstaden ocli grundlade
därunder en utomordentlig popularitet
bland studenterna. Senare, från 1824,
var O. kansler även för Lunds univ.
och satt som ordf. i 1825 års stora
upp-fostringskommitté. Fadern tillsåg, att
O. även bibragtes en gedigen militär
utbildning genom befälföring vid de
ofta återkommande fältlägren samt
diskussioner med landets främsta
officerare. År 1819 blev O. bl. a. utnämnd
till general i sv. och norska arméerna
samt till generalfälttygmästare och
chef för Sveriges och Norges artilleri.

Oscar I. Målning av G. Virgin
(Drottningholm).

—■ Det franska barndomslandet
förblev stängt för O., men 1822 begav
han sig på en resa till Tyskland och
Italien, samtidigt en friarefärd; den
utkorade bruden blev omsider en
annan "Napoleonid", den ej femtonåriga
prinsessan Josephine (Josefina) av
Leuchtenberg, med vilken O. 19 juni
1823 förmäldes i Stockholm. — Följ.
år förordnades O. till vicekonung i
Norge, där han genom de
ingripanden, vilka ålades honom i vetofrågan,
och striden om "den syttende Mai"
fick lära känna den unga norska
nationalismen. Som ordf. i det sv.
statsrådet under Karl Johans vistelse i
Kristiania utövade O. ett
modererande inflytande i den ömtåliga
skepps-handelsfrågan. Denna föranledde ett
spänt förhållande till Ryssland, och
önskan att häva detta låg bakom det
besök, som O. sommaren 1830 avlade
lios den endast några år äldre nye
ryske kejsaren, Xikolaus I. Från S:t
Petersburg hemförde O. starka
militära intryck, vilka yppade sig i livligt
intresse för exercis- och
uniformsfrågor. O., som 1826 blivit storamiral och
1S33 blev generalbefälhavare i ett av
de nyinrättade militärdistrikten, tog
under kronprinstiden intresserat del i
militära kommittéarbeten ocli utgav
även en rad smärre militära skrifter;
bl. a. ivrade lian för att höja
underbefälets bildning (införandet av s. k.
korpralskolor). — Efter
julirevolutionen 1830 fördes O. närmare det
liberala lägret; ännu vid 1834—35
års riksdag anlitades lian för
bearbetningar av oppositionella
riksdagsmän huvudsakligen i militära
anslagsfrågor, men motsatsen mellan
0:s mera frisinnade uppfattning ocli
faderns med åldern allt starkare
konservatism var påtaglig. "Framtiden"

blev nu det namn oppositionen gav
tronföljaren. Denne, som tills vidare
var utestängd från politiskt
inflytande, odlade i stället sina starka
konstnärliga intressen, särskilt de
musikaliska. Av 0:s musikaliska
skapelser må här blott nämnas hans
fullbordande av Brendlers opera "Ryno"
med text av Bernhard von Beskow;
vissa av 0:s romanser anses av
nutida kännare stå i jämnhöjd med om
icke överträffa 0:s son prins Gustavs
kompositioner. —■ En ny resa till
Tyskland sommaren 1837 torde lia
satt O. i närmare förbindelse med
tidens strömningar, och under
rabu-listfejden året därpå spelades lians
liberala meriter ut mot den gamle
Karl Johan. Fattigdomens
bekämpande låg O. liksom andra av tidens
framstegsmän varmt om hjärtat; 1839
infördes i Posttidn. av honom skrivna
uppsatser om de föreslagna nya
folkskolorna och om municipalstyrelser;
de förra påverkade statsmakternas
behandling av den brännande frågan.
Med iver hade O. sedan hösten 1838,
då han fungerade som ordf. i
regeringen under faderns frånvaro i
Xor-ge, fört fram en rad liberala
ekonomiska förslag; något påtagligt
samband mellan kronprinsen och den dessa
år mycket omtalade "koalition",
vilken antogs syfta till Karl Johans
abdikation, har dock ej kunnat
spåras. Under 1840 års riksdag utdelades
till riksdagsmännen 0:s då nyligen
tryckta avh. "Om straff och
straffanstalter", ett pionjärarbete på
fångvårdsreformernas område, vilket
rönte internationell uppskattning; till
norska översattes det av ingen
mindre än H. Wergeland. I övrigt förhöll
sig O. under den stormiga riksdagen
försiktigt avvaktande, ocli det kom
under denna till ett slags formell
försoning mellan far och son. — Fylld
av goda avsikter besteg O. tronen 8
mars 1844. Hans upphävande av
förbudet mot umgänge med den avsatta
dynastin hälsades med avsett bifall. O.
ägnade sig åt regeringsbestyren med
en plikttrohet, som ingalunda
förbisåg detaljerna; han kunde sålunda
själv läsa korrektur på nya
författningar. Men ban ville även regera
själv och taga äran av initiativen. Det
blev lians främsta åtgärd att omge
sig med en moderatliberal ministär,
och flera av konungen ss. "sansade"
betecknade reformer genomdrevos nu.
Det vilande representationsförslaget
förkastades, men däremot
framtvingade O. trots segt motstånd från adeln
1S45 en lag om lika arvsrätt för bror
och syster, hans kanske viktigaste
reform, och indragningsmakten
slopades. Fattigvårdsförordningen 1847
blev i stort sett 0:s eget verk, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 11:48:31 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/5/0714.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free