- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 6. P-Sheldon /
127

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pihl ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Pilgren

127

Pilo

Elin Pikkuniemi.

rinneex. ocli är folkskollärarinna i
Risudden, Norrb. län. Hon liar länge
varit sekr. i Hietaniemikretsen av
Sveriges allm. folkskollärarfören. —
P. är Sveriges hittills främsta
kvinnliga skidlöpare. Hon blev överlägsen
sv. mästarinna på 10 km 1918—22.
Vid Nordiska spelen 1926 kom hon på
andra plats. P. var mycket populär
ocli har blivit särskilt omtalad för
sina privata flermilafärder. I
tävlingsspåret vann hon främst genom
sin kraftiga stakning. P. var en av de
första, som erövrade det kvinnliga
skidlöparmärket i guld; hon erhöll
detta i högre valör 1933. Ilon var även
den första kvinna, som uppfyllde
fordringarna för det manliga guldmärket.
— Ogift. Lt.

Pilgren, se även Pihlgren, s. 126.

Pilgren, Elias, arméofficer,
skriftställare, f. 1675 troligen i
Stockholm, † 28 mars 1749 på resa
mellan Stockholm och Östergötland.
Föräldrar: kaptenen Peter P. och
Catharina Gren. — P. var under senare
delen av 1690-talet i tjänst bl. a.
vid lüneburgska hovet.. Återkommen
till Sverige 1699 tog han värvning ss.
ryttare vid Lewenhaupts
tremän-ningsreg. och deltog från 1701 i Karl
XII:s krig. Han blev underofficer vid
Livgardet 1702, löjtnant vid
Düc-kers värvade dragonreg. 1704 och
kapten vid detta 1706. Vid Poltava
1709 kom lian i rysk fångenskap och
kvarliölls där, mestadels i Tobolsk,
till 1722. Efter hemkomsten till
Sverige blev han kapten med majors
karaktär vid Ostgöta infanterireg. och
fick 1731 avsked. Han köpte därvid
rusthållet Fristad i Tåby skn,
östergötl. län, och tillbringade sitt
återstående liv där och i Stockholm, ägnande
sig åt studier och författarskap. —
P. utgav inga skrifter av tryeket, men

ett av hans arbeten, "Det til sit
neder-fall lutande Swerige", enligt uppgift
författat under den ryska
fångenskapen, finns i avskrift i Uppsala
univ.-bibl. Det är präglat av tidens
patrio-tiskt-antikvariska svärmeri och
riktar sig framför allt mot de
främmande elementen i sv. språket. År 1739
invaldes P. i den s. fi, instiftade Vet.
akad. Hans uppgift skulle där vara
att puristiskt rensa akad:s skrifter;
detta kom dock endast i ringa
utsträckning att ske. P:s verksamhet inom
akad. tycks även i övrigt ha varit
föga betydande. — Litt.: E. W.
Dahlgren, "Ë. P. En karolin, språkman,
bokvän och patriot" (1918). U. D.

Pilo, Carl Gustaf, målare, f.
5 mars 1711 i Runtuna skn,
Söder-mani. län, † 2 mars 1793 i Stockholm.
Föräldrar: målaren Olof P. (även
Pihlau, Pilou m. fi. namnvarianter
förekomma) och Beata Jönsdotter
Sahlstedt. — Släkten P. var möjligen
av polskt eller italienskt ursprung. —
P. erhöll en tid undervisning vid
trivialskolan i Nyköping. Han visade
snart konstnärliga anlag, som
föranledde fadern att ge honom en första
handledning i måleri och omkr. 1723
sända honom till målarmästaren Chr.
Christman i Stockholm för vidare
utbildning. P. avlade 1731 gesällprov
och uppehöll sig ännu ett år senare i
huvudstaden. Var ban de närmaste
åren därefter uppehöll sig är ovisst
(en osäker källa uppger en tvåårig
studieresa till Tyskland och Wien).
Troligen var han en tid omkr. 1736—
37 elev av O. Arenius i Stockholm,
men 1737 eller följ. år slog han sig
ned i Hofterups skn i Skåne. Han
vann insteg i univ.-kretsar i Lund och
lios de skånska ätterna Lewenhaupt
och Ramel. Där träffade han sin
blivande maka. Vid årsskiftet 1740—41
begav lian sig till Köpenhamn, där han
först blev teckningslärare vid
"Land-kadetakademiet". Han
uppmärksammades snart på högre ort ocli slog
1745 igenom med ett porträtt av den
danska kronprinsessan Louise. S. å.
blev P. hovmålare. Utom i
kronprinsparet fann lian en mäktig beskyddare
i den konstintresserade
överhovmar-skalken A. G. Moltke, vilkens
porträtt han målade flera gånger. Han
deltog 1748 i en reorganisation av den
danska konstakad. ocli omtalas från
detta år ss. prof. Från denna tid
spelade han en huvudroll inom det danska
måleriet och blev lärare för en rad
målare, bl. a. danskarna J. Chr.
Almer och P. Als (även Jens Juel var
en tid påverkad av P.), vidare
finländaren Isaac Wacklin samt
svenskarna P. Krafft d. ä. och L. Pasch d. y.
Bland äldre konstnärer tog den i
Danmark levande svensken J. Horner in-

tryck av honom. P. hjälpte med visshet
åtminstone Pasch, men enligt
obevisbara uppgifter utnyttjade han även
sin ställning för att motarbeta
möjliga konkurrenter. Han intog jämte
sin maka en plats i det högre
umgängeslivet och var från 1744 även
frimurare ("Broder Crayon"). Från
1759 var han kronprins Christians
(Christian VII) teckningslärare; han
skall därunder lia utövat ett
olycksdigert inflytande över den psykiskt
obalanserade ynglingen. År 1771 blev
P. dir. för konstakad. i Köpenhamn.
Hans ställning, som delvis vilat på
hovets ynnest, försämrades efter
palatsrevolutionen 1772, då Struensee
avlägsnades frän makten, och genom
intriger förvisades han s. å. från
Danmark. Han synes ha beskyllts för
spioneri för sv. räkning; denna
beskyllning, med all visshet oriktig,
tycks ha grundats på att P. 31 aug.,
omedelbart efter Gustav III:s
nationella, mot bl. a. danska intressen
riktade revolution, mottog vasaorden. I
oktober s. å. återvände P. till Sverige.
Under de gångna åren hade lian flera
gånger besökt hemlandet, bl. a. vid
nyåret 1749—50, då han firade
bröllop på Maltesholm hos familjen
Ramel, samt. 1762, då han besökte C. G.
Tessin. Nu bodde han först hos Hans
Ramel på Viderup men sökte snart,
dock utan framgång, anställning hos
Gustav III ocli gjorde även fruktlösa
försök att återfå sin plats i Danmark.
Han var kortare tider bosatt i
Hälsingborg och Stockholm men flyttade
i början av 1775 till Nyköping. Han
åtnjöt från 1772 dansk ocli från 1774
under några år även sv. pension. År
1777 tycks P. åter ha fått kontakt
med Gustav III, som då skall ha
beställt en målning med motiv från sin
kröning. S. å. valdes P. till dir. för
Konstakad. i Stockholm men
tillträdde sin tjänst först 1780. Två år
senare började arbetet på
"Kröningstavlan", som därefter upptog
huvuddelen av lians krafter. Bland P:s
elever i Stockholm märkas främst J.
Åkerström och den av P. starkt
påverkade P. Hörberg, bland
umgängesvännerna Sergel, Elias Martin,
Bellman och Th. Wennberg. P. skildras
under denna tid ss. en sällskaplig,
intelligent och impulsiv människa och
en positivt inställd lärare. Han var
reslig till växten ocli liade välformade
drag. På äldre dagar blev ban
tämligen fet. Av P. finnes utom
självporträtten ett miniatyrporträtt av C.
Hoyer och en byst av J.-F.-J. Saly. —
P:s måleri uppvisar två olika sidor.
Den ena, under långa tider föga
märkbar, präglas av konstnärens kärlek
till 1600-talets nederländska måleri
med dess realism ocli ljusdunkel; den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 10 23:52:29 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/6/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free