- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 6. P-Sheldon /
161

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Posse, Betty - 16. Posse, Arvid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Posse

161

Possieth

Betty Posse. Målning av J. P. Södermark.

fattarinna, f. 22 juli IS 18 på Råbäck,
Medelplana skn, Skarab. län, † 22 juli
1880 i Södertälje. Föräldrar:
landshövdingen Casper Isak Mikael
Ehrenborg ocli Anna Fredrika Carlqvist.
— P. erhöll en god uppfostran i
enlighet med sitt stånds fordringar och
var liksom modern litterärt lagd.
Redan i barndomen började lion skriva
vers. Under vistelser i Uppsala 1842
tills, med modern åhörde lion
föreläsningar av bl. a. Geijer, Atterbom och
Boström. Åren 1846—4S vistades P.
hos greve Lewenhaupt på Hällefors,
vars hem vid denna tid blev ett
centrum för den andliga väckelsen; även
P. rycktes med av rörelsen. År 1852
utgav hon "Christeliga sånger för
svenska folket". Från 1851 stod hon i
kontakt med baptistpionjärerna
Gustaf och Per Palmqvist, på vilkas
uppmaning hon bl. a. utgav "Andeliga
sånger för barn och ungdom. Med
melodier" (1—2, 1858),
huvudsakligen övers, från engelskan. Av P:s
sånger ingå några i 1037 års
psalmbok, bl. a de bekanta "Klippa, du som
brast för mig" och "Här en källa
rinner" (nr 302 resp. 303; båda övers,
från engelskan). P:s sånger för barn
användes flitigt i söndagsskolorna,
och lion upptog även själv
söndagsskoleverksamhet. Efter att 1S52—53
ha vistats i England, där lion bl. a.
genomgick en seminariekurs, blev lion
1853 föreståndarinna för ett
seminarium vid Diakonissanstalten i
Stockholm. När detta inom kort nedlades,
startade lion själv 1855 ett litet
lärarinneseminarium. som hon förestod
till 1862. Från 1856 medarbetade hon
flitigt i makens tidn. Väktaren. Under
det sista decenniet av sin levnad
valbon klen ocli sjuklig. Från 1878 till
sin död var hon bosatt i Uppsala. —
Gift 1856 med aktuarien friherre
Johan August Posse (P. 14). — Litt.:

N. Lövgren, "K. E. P., f. Ehrenborg"
(1—3, 1913—14). — En dotter till
P. 14 och P. 15, Hedvig Amalia P. (f.
1861, † 1927), var Sv. kyrkans
missionär i Oscarsberg, Natal, 1887—1913.
Hon utgav två sångsamlingar på
zulu-språket med upptecknade
folkmelodier och befrämjade missionsarbetet i
Sydafrika genom att för egna medel
uppföra sjukhus i Dundee,
missio-närshem i Durban och understödja
upptagandet av nytt missionsfält i
Rhodesia samt ökade kännedomen om
missionsarbetet i hemlandet genom
att iordningställa färglagda
skioptikonbilder. ~ T. M.

16. Posse, Arvid Rutger
Fredriksson, greve, jordbrukare, politiker,
f. 15 febr. 1820 på Rosendal, Kropps
skn, Malmöh. län, † 24 april 1901 i
Stockholm. Föräldrar: översten och
landshövdingen greve Fredrik
Salomon P. ocli friherrinnan Magdalena
Charlotta Bennet. Sonsons son till
P. 11. — Efter undervisning i hemmet
var P. elev vid Lyceum i Lund 1833
—35, blev sistn. år student vid univ.
där och avlade 1840 ex. till
rättegångsverken. Under de följ. åren
tjänstgjorde lian som auskultant, v.
häradshövding och kanslist i
Hovrätten över Skåne och Blekinge samt blev
1847 adjungerad led. av denna
hovrätt, där han var kollega till sin
blivande politiske motståndare Louis
De Geer. Bedan två år senare övergav
ban dock ämbetsmannabanan och
ägnade sig åt skötseln av sitt
nyinköpta gods Charlottenlund i närheten
av Ystad. Åren 1849—50 lät han där
uppföra den nuv. slottsbyggnaden. På
grund av börd, rikedom och en allmänt
praktisk begåvning erhöll han snart
ett flertal betydelsefulla
förtroendeuppdrag inom länet. Sålunda var han
v. ordf. från 1863 och ordf. 1865
—68 i landstinget, led. av
direktionen för Skånska hvpoteksfören. 1S54
—59 och 1861—1901, ordf. i styr. för
Skånes enskilda bank 1851—62 och
ordf. i styr. för Sydskånska järnbanan
1865. Från 1856 deltog P. med ett
livligt intresse i de sista
ståndsriksdagarna och invaldes i tur och
ordning i banko-, bevillnings- och
statsutskotten, där ban på grund av
sitt låga riddarbusnummer var
självskriven ordf. Efter
representationsreformens genomförande invaldes han
av Herrestads och Ljunits härader i
Andra K., där ban under drygt ett
och ett halvt decennium kom att spela
en utomordentligt betydande roll som
en av det mäktiga
Lantmannapartiets ledande män. Han var
statsutskottets ordf. 1867—75 ocli
kammarens talman 1876—SO samt blev
slutligen på grund av sin dominerande
riksdagspolitiska ställning statsmi-

nister 1880. P. blev, då han ej längre
var valbar i sin skånska valkrets,
1881 led. av Första K., där ban dock
efter sin avgång från
statsministerposten 1883 endast i undantagsfall
aktivt deltog i förhandlingarna.
Riksdagen lämnade han 1890. Åren 1883
—89 var P. president i
Kammarrätten. Genom sitt andra giftermål blev
han 1886 även ägare till tvenne gods
i Södermanland, Näsby i Taxinge skn
och Åkers styckebruk i Åkers skn.
Sina sista år tillbringade lian i
Stockholm. Han invaldes i Lantbruksakad.
1879 och blev serafimerriddare 1881.
— P. tillhörde
representationsreformens motståndare, och i ett
uppmärksammat, lidelsefullt debattinlägg på
Riddarhuset förutspådde han skarpa
klasstrider som en oundviklig följd
av den föreslagna reformen. Han fann
sig dock genast tillrätta i
tvåkammarriksdagen. Där blev han en av de
främsta initiativtagarna till
bildandet av Lantmannapartiet 1S67, som
enligt programmet skulle tillvarataga
jordbrukarnas intressen på olika
områden, men som framför allt blev ett
antibyråkratiskt, sparsamlietsvänligt
oppositionsparti. P. ställde sin
allmänt erkända parlamentariska
förmåga belt i partiets tjänst och blev
snart dess utåt synlige ledare, ehuru
ban aldrig lyckades vinna en
oinskränkt chefsställning inom partiet,
kanske framför allt beroende på
böndernas djupt rotade misstro mot alla
"ståndspersoner". Genom sin skarpa
och i regel av partiet understödda
opposition medverkade P. kraftigt till
åtskilliga regeringsnederlag och gav
sålunda, åtminstone indirekt,
anledning till flera ministärkriser. Vid två
tillfällen, 1S74 och 1875, erhöll han
också anbud att som en konsekvens
av det riksdagspolitiska läget inträda
i regeringen. Det visade sig dock
omöjligt att åstadkomma
ministärkom-binationer, som alla parter kunde
acceptera, och planen måste uppges. I
stället utsågs P. till talman i Andra
K. Genom att acceptera detta uppdrag
avsade lian sig möjligheten att i
fortsättningen aktivt engagera sig i
partistriderna. År 1880, efter
regeringsmaktens förnyade misslyckanden
i de stora politiska frågorna, återkom
regeringsanbudet till P., och denna
gång förelågo de partipolitiska
förutsättningarna för vad som redan av
samtiden ansågs vara ett
"parlamentariskt experiment" med en regering
under den förutvarande
oppositionschefens ledning. I överensstämmelse
med konungens önskan rekryterade
dock P. sin ministär bland opolitiska
ämbetsmän och kompromissvänliga
centerpolitiker men vände sig däremot
icke till någon av sina partikamrater,

11 Svenska män och kvinnor VI

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Aug 24 00:25:30 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/6/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free