Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Regnér, Gustaf - 3. Regnér, Adolf - Regnstrand, Olof - Rehausen, von, ätt - Rehausen, Gotthard von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Regnér
229
von Rehausen
—- R. blev student i Uppsala 1767,
e. o. kanslist i Kanslikollegium 1774
och expeditionssekr. i kollegiets
utrikesexpedition 1809 men försattes
s. å. pä indragningsstat i samband
med ämbetsverkets omorganisering.
— Under sin studietid blev R. 1771
medl. av det vittra sällskapet
Apol-lini Sacra och följ. år av Utile Dulci.
Han skrev dikter, utg. under titeln
"Vitterhets-Nöjen" (1—2, 1814—17),
och vann som poet offentligt
erkännande genom pris i Sv. akad. (1788)
oclx Vitt. akad. Mer betydande
insatser gjorde lian dock som publicist och
metriker. Från 1784 till sin död
redigerade han både Stockholms
Post-Tidningar ocli Inrikes Tidningar;
17S4—86 utgav han dessutom tidskr.
Sv. Parnassen, där han införde en del
alster av de gustavianska skalderna.
R., som var väl förtrogen med antik
och samtida (särskilt tysk) litteratur,
strävade i teori och praktik att
frigöra den sv. diktningen från
konventionella franska former. I broschyren
"Tankar om svenska theatern ..."
(1780) hävdade han, att den tyska
litteraturen höll på att överflygla den
franska, och förordade, att
alexan-drinen borde utbytas mot
antikiserande blankvers, särskilt i den
dramatiska diktningen. Även i övrigt höll
han i likhet med Thorild på den
orimmade versen och fäste
uppmärksamheten på äldre sv. vitterhet, framför
allt Stiernhielm. Sin största insats
gjorde R. genom samlingen "Försök
till metriska öfversättningar från
forntidens skalder" (1801), som bl. a.
innehåller tolkningar av Homeros,
Sappho och Theokritos. Den är
försedd med en märklig inledning, vari
R. hävdar, att översättaren i första
rummet bör sträva efter trohet mot
originalet, en princip som förebådar
romantikens uppfattning på denna
punkt. R:s tolkningar lades till grund
för Adlerbeths och kommo snart i
skuggan av dessa; han belönades dock
1802 för sitt arbete av Sv. akad. med
Lundbladska priset. R. utgav även
övers, av Horatius och Vergilius
(reviderade versioner i R:s
"Vitterhets-Nöjen"). Dessutom skrev han en av
Sveriges allra mest kända och
använda skolböcker, "Regnérs begrepp"
("Första begrepen af de nödigaste
wetenskaperne, til tjenst för swenska
barn", 17S0; 10:e uppl., bearb, av P.
O. Bäckström, 1839). — R. blev 1776
medl. av Vet. o. vitt. samli. och 1805
av Vitt. akad. — Gift 1779 med Marié
Elisabet Wænerberg. — Litt.:
Gunhild Bergh, "Litterär kritik i Sverige
under 1600- ocli 1700-talen" (1916).
H. Fr.
3. Regnér, Adolf, publicist, f. 3
dec. 17S6 i Stockholm, † 7 febr. 1852
därstädes. Son till R. 2. — R. blev
student i Uppsala 1800 och avlade
kansliex. där 1803. Han började
därefter tjänstgöra i Kansliet, där ban
1815 utnämndes till protokollssekr.
R., som uppges vid tidig ålder ha
hjälpt fadern med redigeringen av
Inrikes Tidningar, började 1810 själv
utge Allmänna opinionens organ
(nedlagd efter tre månader). Däri tog han
det nyligen timade fersenska mordet i
förevar, vilket renderade tidn:s
tryckare (C. Deleen) åtal och böter. Följ.
år blev R. själv dömd till tre års
fängelse, sedan han i sin än mera
lcortlivade publikation Allmän
Politisk Jurnal förordat ett sv. närmande
till Napoleon i syfte att återfå
Finland; R. benådades dock efter elva
månader. Efter
protokollssekr.-utnäm-ningen 1815 lämnade R. helt
ämbetsmannabanan och utgav de närmaste
åren Sofrosyne, ett blad för Sv.
Fruntimmer (1815—16), Tiden (1815) och
Tidens anda (1816); alla tre tidn.
förbjödos, de bägge förstn. på grund
av förgripliga meddelanden om
främmande makter, den sistn. i följd av en
artikel i tryckfrihetsfrågan. R.
förbjöds därefter att överhuvudtaget
utge några tidn. Hans bana som
publicist var emellertid inte avslutad
därmed; i fortsättningen skaffade lian
sig bulvaner ss. formella utgivare.
Han redigerade sålunda Lycurgus
(1S22) och Argus den IV (1823—30).
Fr. o. m. nu var han en välartad
publicist; Argus den IV åtnjöt understöd
från högsta ort ocli hade till
huvudsyfte att bekämpa Johan Johanssons
oppositionsorgan Argus. Av liknande
typ var R:s sista tidn.-företag,
Folkbladet (1840—41); dess udd var
närmast riktad mot Aftonbladet. — R.
hade stora språkkunskaper och
skickade korrespondenser till tyska,
engelska ocli franska tidn. på deras eget
språk. Han försörjde sig i stor
utsträckning som översättare, anlitad
icke minst av sin politiske fiende Lars
Hierta. Bl. a. tolkade lian en lång rad
historiska arbeten samt romaner av
Cooper, Dumas d. ä. ("De tre
musketörerna") m. fi. — Gift 1813 med
Maria Charlotta Grahn. U. D.
Regnstrand, Johan Olof,
bankman, f. 8 juli 1887 i Stockholm.
Föräldrar: v. häradshövdingen och
revisorn Olof Victor R. och Marie
Charlotte Tingvall. — R. avlade
mogen-hetsex. 1904 i Stockholm, blev jur.
kand. i Uppsala 1908 och
utexaminerades från Handelshögskolan i
Stockholm 1911. Han var 1912—13 sekr.
i Sveriges industriförb. och bedrev
1913—21 revisionsverksamhet, varav
som auktoriserad revisor 1917—21.
Efter att ha varit sekr. och
kassaförvaltare vid Stockholms högskola 1915
—21 inträdde R. i Stockholms
enskilda bank, där lian 1932 blev
dir.-assis-tent och 1935—47 var dir. Sedan sistn.
år utövar han privat
revisionsverksamhet. R. var en av stiftarna av Sv.
ekonomfören. 1912 och dess ordf. 1912
—33. Han var led. av styr. för Fören.
Nordens bank- och handelskurser 1923,
1930 och 1934, sistn. år ordf. och
kursledare. Sedan 1942 är han led. av
direktionen för Allm. barnbördshuset
i Stockholm. — R. har utgivit
"Handbok öfver föreningar" (1913) samt
skrivit div. uppsatser i ekonomiska
frågor. — Gift 1916 med Karin
Swensson. K. H. L.
Rehausen, von, ätt, enligt
traditionen utgörande en gren av en i Kemnitz
eller Kamnitz i Böhmen bosatt släkt,
som uppges ha blivit adlad av kejsar
Ferdinand II. Ättens äldste med
visshet kände stamfar var pastorn i
Ko-kenliusen i Livland Johan Georg
Rehausen († före 1650). Bland dennes
söner, vilka 1685 adlades under
namnet von R., märkas majoren vid
Nylands infanterireg. Gotthard von R.
(f. 1627, † 1709) och kaptenen vid
översten Filip Sass’ reg. Baltzar
Johan von R. († 1690). En sonsons
sonson till Gotthard von R., översten och
chefen för Hälsinge reg. Johan
Gottlieb Vilhelm von R. (f. 1819, † 1897),
blev far till kronofogden i n.
Hälsinglands fögderi Carl Atle Mauritz von
R. (f. 1851, † 1919), med vilken ätten
utdog på manssidan i Sverige. Sonsons
son till Baltzar Jolian von R. var
envoyén Gotthard von R. (se nedan),
som 1814 upphöjdes i friherrligt stånd.
Med hans son, envoyén i London,
friherre Johan Gotthard von R. (f. 1802,
† 1S54), utdog den friherrliga
ättegrenen. En sonsons sonson till Baltzar
Johan von R., kaptenen vid Nylands
infanterireg. Adolf Gotthard von R.
(f. 1770, † 1852), immatrikulerades
IS 18 på Riddarhuset i Finland, där
ätten fortlever.
Rehausen, Gotthard Mauritz
von, friherre, diplomat, f. 30 sept.
1761 på Lövsta i Eds skn, Stockholms
län, † 8 dec. 1822 i Stockholm.
Föräldrar: översten Lorentz von R. och
grevinnan Henriette Maria Cronhielm
af Flosta. — R. inskrevs i
barndomen som volontär vid Livgardet till
fot ocli blev fänrik där 1777 och
löjtnant 17S2. År 17S8 sändes han som
ambassadkavaljer till Köpenhamn.
Han blev legationssekr. i Haag 1789
och sändebud där 1791. Inblandad i
målet mot G. M. Armfelt återkallades
R. 1794 och ströks s. å. som officer
vid gardet, där ban 1790 blivit
kapten. Han fick dock redan 1795
återinträda i tjänst som legationssekr. i
Lissabon och major vid Adelsfanan.
Då han 1796 sändes till Paris, blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
