- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 6. P-Sheldon /
428

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rydberg, Viktor - Rydberg, Wilhelm, skådespelare, teaterdirektör, se nedan - 1. Rydberg, Carl - 2. Rydberg, Wilhelm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rydbeck

428

Rydberg

vetenskapen, och kristendomen. De
visa, att konflikten för B. på äldre
dagar blev smärtsammare och
radikalare och frälsningsbehovet därför
intensivare. Ex. utgöra "Grubblaren",
"Lukanus marterad", som innebär ett
program för social indignationspoesi,
och "Den nya Grottesången", ett stort
fragment, som skrevs under intryck
av en pågående statlig
kommittédiskussion om barnarbetet inom
industrin. Grottesången mynnar ut i en
eskatologisk vision av hur Gud
hämnas på förtryckarna; själva straffet
innebär också frälsning. I en
efterskrift förklarade E. närmare, att han
alltjämt hölle fast vid sin tro på
kristendomens betydelse för lösandet av
de sociala problemen och avvisade
marxismen. I romanen
"Vapensmeden" (1891) med motiv från
reformationstidens Jönköping spekulerade E.
återigen över motsatsen
toleransfanatism och bekände sig till
humanismen. Hans sista litterära verk äro
några dikter från 1895; de innehålla
romantiska och mystiska tankar. —
E:s produktion är mer mångsidig än
någon annan sv. förf:s under
1800-talet. Han fortsätter traditionen från
romantikens stormän men samlar även
det slutande 1800-talets
mångfasette-rade kulturliv, bl. a.
naturvetenskapen. Han framstår som en fin
humanist, som tillgodogjort sig antikens,
kristendomens ocli den nordiska
forntidens andliga värden. E:s grundliga
studier tillförde honom ständigt nya
synpunkter på de centrala problem,
med vilka han brottades, frågan om
mänsklighetens mål och om
människans moraliska utveckling. Hans
värld var full av stridiga tendenser,
och lian var också personligen
disharmonisk, men i grunden fasthöll lian
alltid vid den kristna tron på Guds
rikes tillkommelse. Eftervärlden har
tagit starka intryck av hans allmänt
ideella livsinställning, som spelade
en stor roll särskilt kring
sekelskiftet. Däremot har man visat mindre
intresse för hans bekännelse. Han
bodde under sina fem sista år i
Djursholm, där en byst över honom,
utförd av J. Börjeson, restes 1898. Den
finnes även i Jönköping samt
ingår i B:s gravmonument i Göteborg.
— Gift 1S79 med Susen Emilia
Hasselblad. — B:s samlade "Skrifter"
utgåvos 1896—99 i fjorton bd av K.
Warburg. Hans föreläsningar vid
Stockholms högskola lia utgivits
separat: "Filosofiska föreläsningar" (1—
4, 1900—01), "Det sköna och dess
lagar" (1901) och "Kulturhistoriska
föreläsningar" (1—6, 1902—06). År
1945 publicerades en mindre edition
av hans skönlitterära ocli
essäistiska produktion. Dessutom ha lians

"Brev" (1—3, 1923—26) publicerats
i urval. — B:s handskrifter förvaras
till största delen i K. bibi., men även
Göteborgs stadsbibl, har en betydande
samling. — Litt.: K. Warburg, "V. B.
En lefnadsteckning" (1—2, 1900);
Agnes Langenskiöld, "Det romantiska
elementet i V. B:s dikter"
(Förhandlingar och uppsatser utg. av Sv.
litt.-sällsk. i Finland, 28, 1914); P. Holm,
"V. B. som språkrensare" (1918); V.
Svanberg, "B:s romanfragment
’Benoni Strand’ och
femtitalsliberalis-men" (Samlaren 1921), "B:s
Singoalla. En studie i hans
ungdomsdiktning" (1923), "Novantiken i Den
siste atenaren. En genetisk studie"
(1928) och "V. B:s lyriska
genombrott" (Samlaren 1937); "V. E. 182S
—1928. Minnesskrift..." (1928); K.
Hagberg, "V. B." (s. å.); P. Gemer,
"V. B:s ungdomsdiktning" (1931);

0. Holmberg, "V. B:s lyrik" (1935);

1. Krook, "V. B:s lära om Kristus"
(s. å,); E. Bodlie, "Den religiösa
liberalismen" (s. å.); Ö. Lindberger,
"Prometeustanken hos V. B." (1—2,
1938); A. Werin, "V. B." (i förf:s
"Svensk idealism", s. å.); N. E.
Bsehrendtz, "V. B. och Björnstjerne
Bjørnson" (Edda 1942); S. Ek,
"Möten med Runeberg, B. och Fröding"
(1949). Lt., (T.
M.J.Rydberg, Wilhelm,
skådespelare, teaterdirektör, se nedan.

1. Rydberg, Carl Henrik,
skriftställare, tidningsman, f. 6 juni 1S20
i Karlskrona, † 9 maj 1902 i
Stockholm. Föräldrar:
hovrättskommissarien Erik R. och Anna Beata
Svanberg. — Efter att ha varit elev vid
elementarläroverket i Karlskrona
tjänstgjorde E. 1842—43 som e. o.
kontorsskrivare vid Stockholms stads
byggnadskontor, varefter lian en
kortare tid var e. o. kanslist i
poliskammaren i Stockholm. Hans intressen
voro emellertid främst litterära, ocli
1844 debuterade han med novellen

Carl Rydberg.

"Ett litet manuskript", införd som
följetong i Aftonbladet. Han övergick
s. å. helt till journalistiken och
inträdde i Aftonbladets red., där han
kvarstannade till 1851, d. v. s. så länge
tidn. var i L. J. Hiertas ägo. På B:s
lott föllo bl. a. teater- och
bokanmälningar. Åren 1S47—52 medarbetade
ban även — ofta under sign. Paul
Barock — i Budolf Walls Friskytten,
där ban särskilt väckte uppseende med
sin mot de nya ägarna av Aftonbladet
riktade polemiska artikelserie
"Friskytten contra
Aftonbladsmagistrar-ne" (1S52). B. vann anseende för sin
intelligenta och kåserande stil; hans
penna kunde även vara vass, ss. då
han beskyllde studentskandinavismen
för att "ha tagit öl för ärende och
gjort punschbålen till sitt
unionstecken". I övrigt var han i Friskytten
en flitig förf. av noveller och skisser.
En del av dessa utgåvos 1S54 under
titeln "Krimskrams". B. upptog en
ny genre inom tidningslitteraturen
genom utgivandet av skämttidn.
"Kapten Puff" (1855—65 och 1871—
74), varav ett urval utgavs 1866
under titeln "Ur kapten Puffs
språklåda". I övrigt medarbetade B. i olika
tidn., var 1867—68 ånyo medarb. i
Aftonbladet, 1868—69 chefred, för
Stockholms-Posten, 1875—77 medarb.
i Dagens Nyheter samt 1854—65 och
från 1878 till kort före sin död medl.
av red. för Post- och Inrikes Tidn. Ett
stort antal av B:s alster publicerades
i de dåtida kalendrarna. Han utgav
också två supplementband till Aug.
Blanclies samlade arbeten (1877). B.
skrev åtskilliga lustspel, av vilka
särskilt pjäsen "Också en profet" blev
flitigt spelad på Stockholms teatrar;
satiren i pjäsen var riktad mot
Napoleon III. Populära enaktare voro
"Nyårsmorgonen i Storkyrkotornet"
och "En knalleffekt". B. intog mot
slutet av sitt liv ställningen som den
sv. tidningsvärldens vördade nestor.
— Gift 1849 med Emma Vilhelmina
Adelaide Forsslund. T. M.

2. Rydberg, Julius W ilh el m,
skådespelare, teaterdirektör, f. 26 juni
1850 i Stockholm, † 12 maj 1915
därstädes. Son till B. 1. — B. var elev
vid Musikkonservatoriet 1870—71 och
började sistn. år som skådespelare vid
Sv. teatern i Helsingfors, där ban
stannade i fyra år. Han uppträdde
till en början mest i sångspel men
övergick snart till talroller. År 1875
uppmärksammades lian som Hyllos i
Bunebergs "Kungarna på Salamis"
vid dramats uruppförande i
Helsingfors. Han var anställd vid Stora
teatern i Göteborg 1875—78 ocli vid
Dramatiska teatern 1S78—SO samt var
ånyo verksam vid Stora teatern i
Göteborg 1880—84 och 1885—86; där-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Aug 24 00:25:30 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/6/0470.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free