Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöberg, Alf - Sjöberg, Arne, öronläkare, se s. 51 - Sjöberg, Axel, målare, se s. 50 - Sjöberg, Birger, tidningsman, författare, tonsättare, se s. 51 - Sjöberg, Carl - Sjöberg, Emil, jurist, ämbetsman, se s. 50 - Sjöberg, Erik, pseud. Vitalis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjöberg
45
Sjöberg
”Himlaspelet”, ”Hets”, ”Iris och
löjt-nantshjärta”,”Bara en mor” och
”Fröken Julie”. I synnerhet de båda
sistnämnda ha tilldragit sig berättigad
uppmärksamhet; S. har åstadkommit
en alltmer raffinerad bildverkan som
står i samklang med den symboliskt
stiliserade människouppfattningen.
Den skarpt etsade personteckningen,
resultatet av en intelligent
instruktion som sträcker sig längre än vad
man blivit van vid inom filmen,
gjorde filmatiseringen av
Strind-bergsdramat till en starkt dramatisk
upplevelse. ”Fröken Julie”-filmen
medförde internationellt erkännande
av S:s filmkonst, och även om S.
genom tilldiktning av vissa partier
sprängde den fasta komposition, som
dramat vilar på, kom filmen
bildmässigt och psykologiskt att framstå
med omedelbar styrka. ”Nästan varje
sekvens, tagen för sig, är en fulländad
filmnovell med ett överflöd av
bildsviter och gestaltad med en enorm,
medryckande kraft. . . man vet inte
om man ska beundra främst det
första avsnittets fantastiska tempo och
materialrikedom eller sörja dess
slöseri med skönhet.” (Harry L. Schein
i Bonniers litterära magasin 1951).
— S. är en snabb och rörlig
intelligens med många
anknytningspunkter inom konstens, litteraturens och
teaterns alla områden. De talrika
inlägg han gjort i den aktuella
debatten om hithörande problem ha
utmärkt sig för friskhet och
ursprunglighet. — Gift 1) 1930—34 med
skådespelerskan Märta Valborg
Ekström (bd 2 s. 378); 2) 1935 med
Elsa Ahlsell. O. W., H. U.
Sjöberg, Arne, öronläkare, se s.
51.
Sjöberg, A x e l, målare, se s. 50.
Sjöberg, Birger, tidningsman,
författare, tonsättare, se s. 51.
Sjöberg, Carl Leopold, läkare,
tonsättare, f. 28 maj 1861 i Gävle, f
26 jan. 1900 i Hedemora. Föräldrar:
kamreraren vid Gefle—Dala järnväg
Leopold Sebastian S. och Catharina
Constantia Lundström. — S. avlade
mogenhetsex. i Gävle 1879 och blev
med. kand, i Uppsala 1888 och med.
lic. i Stockholm 1893. Han innehade
läkarförordnanden vid olika sjukhus
och utnämndes 1894 till stadsläkare i
Hedemora, vilken post han innehade
till sin död. — S. har blivit vida känd
som skaparen av romansen ”Tonerna”
(komponerad 1892, tr. 1901 i häftet
”Tre efterlämnade sånger vid piano”)
till text av Erik Gustaf Geijer, där
han i musik i ett inspirerat ögonblick
tolkat diktarens intentioner.
Musikutbildning hade han fått under sin
skoltid i Gävle. I Uppsala var han
O. D:ist och deltog i flera
sångarfärder. Han komponerade bl. a. även
en pianokvartett, som utförts av
Kjell-strömskvartetten. Bland hans övriga
talrika sånger märkas de samtidigt
med ”Tonerna” utgivna
”Månuppgång” och ”Den långa dagen” samt
”Aftnen er stille” och ”Alfernes
hvis-ken” (de båda sista tr. 1927). — Gift
1893 med Sofia Carolina Augusta
Abelin. B. Hgn
Sjöberg, Emil, jurist,
ämbetsman, se s. 50.
Sjöberg, Erik, skald under
pseud. Vitalis, f. 14 jan. 1794 i Ludgo
skn, Södermani, län, f 4 mars 1828 i
Stockholm. Föräldrar:
stadstimmer-mannen och arbetskarlen Erik Ersson
S. och Beata Sofia Broling. — S.
föddes utom äktenskapet. Modern var
prästdotter, fadern dräng. Efter
sonens födelse ingingo emellertid
föräldrarna giftermål och bosatte sig i
Trosa, där fadern 1794 för 86 rdr
inköpte gård och tomt vid Västra
gatans åbacke. Följ, år antogs han till
borgare och erhöll brev som
stads-timmerman och arbetskarl. Även om
man kan förmoda, att familjen levde
under tämligen små förhållanden,
torde S:s sociala ursprung icke ha
medfört någon känsla av isolering och
utstötthet under den tidiga
uppväxttiden, som S. huvudsakligen tillbragte
i Trosa. I sin diktning, framför allt
dikten ”Barndomsminnen” (i
”Dikter”, 1819), skildrar också S.
genomgående sin barndom som en lycklig
tid. Är 1808 flyttade familjen till
Stigtomta i Södermanland, där fadern
till sin död 1810 hade sysselsättning
som arbetskarl på en gård, tillhörande
hustruns syster. ■—■ Kyrkoherden i
Trosa, G. Forsberg, uppmärksammade
S:s begåvning och gav honom
lektioner i latin, och skolmästaren i stadens
pedagogi, där S. dock ej synes ha
varit elev, tog initiativet till ett
sammanskott av medel från släktingar
och andra intresserade, vilket gjorde
det möjligt för pojken att besöka tri-
vialskolan i Strängnäs. S. måste dock
alltifrån denna tid till väsentlig del
dra sig fram genom
privatundervisning. Under skoltiden innehade han
konditioner på ett flertal platser i
Södermanland samt var även lärare
vid en pensionsanstalt för gossar i
Strängnäs. Åren 1807—09 genomgick
han trivialskolan där och studerade
1809—14 vid stadens gymnasium,
vilket han lämnade hösten sistn. år
för att inskrivas vid Uppsala univ.
Hans vistelse i Uppsala blev
emellertid inte stadigvarande förrän 1818.
Dessförinnan vistades han långa
tider på nya konditioner; sommaren
1815 kom han till Särestad i
Västergötland, där han stannade mer än ett
år. Bland andra platser, där S.
verkade som informator, förtjänar
särskilt nämnas Vallby i Uppland. Åren
1818—26 befann han sig under
terminerna i Uppsala, där han 1824
efter en påfrestande forcering i
studierna, som bl. a. medförde en
blod-störtning och en tids nödtvunget
avbrott, blev fil. mag. på en
egenhändigt författad disp., omfattande övers,
från den grekiska skalden Meleager.
Den närmaste tiden därefter inriktade
han sig på att erhålla en docentur,
vilket emellertid inte lyckades. I
Uppsala innehade S. en tid ett understöd
från kronprins Oscar, vilket han dock
snart avsade sig, sannolikt emedan
han väntade, att det ändå var
planerat att indragas. Han måste åter
börja konditionera. Är 1827 begav
sig S. till Stockholm för att där
söka sin lycka som fri skriftställare,
något som inte rönte större framgång.
Han utförde där en del
översättningsarbeten samt gav privatundervisning.
På grund av tilltagande ohälsa •— han
led från tjuguårsåldern av
lungtuberkulos —• kunde arbetet ej bli
effektivt. Han önskade 1827 dra sig
tillbaka som skolmästare i Torsåker i
Gästrikland men erhöll ej den sökta
platsen och tvangs därigenom att
kvarstanna i huvudstaden till sin död.
—■ Under gymnasietiden deltog S.
flitigt i en av gymnasisterna bildad
litterär fören. Hans tidigaste kända
diktning, från åren 1814—16,
publicerades ej under hans livstid men
har senare tryckts under titeln
”Försök i poesien”, det namn, som S. gav
en åt eleven och prästdottern Sofia
Thyselius från Särestad vid denna tid
skänkt samling dikter. Dessa
ungdomsdikter bestå till övervägande del
av talangfulla övningar i ganska nära
anslutning till tidens olika stilarter.
Påverkan är sålunda tydlig från
Hora-tius och Vergilius, från Schiller,
Kellgren och Franzén men också från
fos-foristiska poeter som Atterbom och
Hammarsköld. En rad dikter,
tillägnade Hilma, tolkar tämligen konven-
Carl Sj’öberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
