Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Spens, Jakob - 3. Spens, Axel - 4. Spens, Gabriel - 5. Spens, Carl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Spens
150
Spens
någon tid i Uppsala och gjorde sedan
långvariga utländska resor, varvid han
bl. a. uppehöll sig vid univ. i
Strass-burg. Efter sin återkomst till Sverige
blev han 1674 kornett vid Livreg. till
häst och följ, år löjtnant där. Är 1676
utnämndes han till överstelöjtnant vid
Adelsfanan, 1680 till överstelöjtnant
vid Livdrabanterna och 1693 till
överste för Livreg. till häst. S. deltog
i alla större drabbningar under Karl
XI :s danska krig och utmärkte sig
spec. vid stormningen av Kristianstad
1678. Är 1698 blev han generalmajor
och 1701 generallöjtnant av
kavalleriet. Som chef för Livreg. till häst
bidrog S. till det sv. kavalleriets
betydande insatser vid landstigningen på
Själland 1700, träffningen vid Petjory
1701, övergången av Dyna s. å. och
slaget vid Kliszow 1702. Är 1703
erhöll S. på grund av sjuklighet
permission från sin tjänst och tog sedan
icke aktiv del i krigshändelserna,
något som måhända även orsakades av
en viss opposition mot konungens
krigspolitik. Är 1704 utnämndes han
till general av kavalleriet och
mönsterherre i Sverige, och 1706 erhöll han
avsked ur krigstjänsten. Han blev
1710 k. råd och president i
Bergskollegium samt var 1714—16 v.
överståthållare i Stockholm. Han
upphöjdes i grevligt stånd 1712. I sina
civila befattningar synes han dock
aldrig ha intagit någon självständig
och betydande ställning. Inom rådet
slöt han sig närmast till Arvid Horn.
-—■ S. ägde bl. a. Orreholmen i
Västergötland, Ala i Uppland samt
Ängelholm i Östergötlands skärgård och
Höja i Uppland, vilka han gjorde
till fideikommiss. — Gift 1680 med
friherrinnan Beata Bonde. B. M-n
3. Spens, Axel, greve,
arméofficer, politiker, f. i febr. 1681 i
Stockholm, f 6 febr. 1745 på Grensholm
i Vånga skn, Östergötl. län. Son till
Axel Spens. Målning tillskriven
D. von Krajft.
S. 2. — S. inträdde 1700 i
Livdrabantkåren och steg under Karl XII:s
fälttåg i graderna: han blev major
1703 och överstelöjtnant 1709. Genom
kapitulationen vid Perevolotjna kom
S. i rysk fångenskap, varifrån han icke
återvände förrän 1722. Till följd av
de stora svårigheter, som placeringen
av de från fångenskapen
återvändande officerarna vållade, erhöll S. till en
början (1722) majors indelning och
1725 överstelöjtnants indelning, ehuru
han redan 1720 utnämnts till överste.
S. blev generalmajor av kavalleriet
1730, överste för Västgöta kavallerireg.
1731, överste för Livreg. till häst 1737
och generallöjtnant och chef för
Skånes försvar 1743. Under ryska kriget
erhöll S. befälet över de trupper, som
1742 sammandrogos till Stockholms
försvar. — Under frihetstidens första
hälft hade S. ett icke obetydligt
politiskt inflytande och var vid de flesta
riksdagarna medl. av sekreta
utskottet. Vid 1726—27 års riksdag uppstod
en livlig debatt kring ett av S. väckt
förslag, att adeln vid riksdagarna
skulle företrädas av 200 länsvis valda
representanter. Trots att förslaget
stöddes av Horn, som därigenom
hoppades att kunna motverka
ämbetsmännens allt mer dominerande
ställning på riddarhuset, blev det ej
antaget. I likhet med många av sina
kamrater inom generalitetet anslöt sig
S. till den under 1730-talet
uppväxande oppositionen mot Horns regering
och nämndes som en av hattarnas
as-piranter på lantmarskalksposten 1738
men avstod från sina anspråk till
förmån för Tessin. Efter hattarnas seger
började dock S:s iver att svalna. Han
vägrade att inträda i det nya rådet,
och hans grundliga förtrogenhet med
det sv. försvaret och dess brister kom
honom att med allt större skärpa
motsätta sig den nya regeringens
aktivis-tiska politik. Åtskilliga förslag och
memorial vittna om att S. även
tidigare haft klar blick för vikten av
den sv. krigsmaktens stärkande. Vid
riksdagen 1740—41 insattes S. i den
s. k. sekretissime-beredningen, åt
vilken avgörandet av de viktigaste
diplomatiska ärendena anförtroddes.
Med hänvisning till Rysslands
överlägsna stridskrafter tillstyrkte S. här
en fredlig politik. Sedan hattarna trots
detta genomdrivit sina avsikter, och
då krigets olyckliga utgång snart
började skönjas, var det därför naturligt,
att S. blev en av de ledande inom
det då av Samuel Äkerhielm d. y.
reorganiserade mösspartiet. — S.
be-skrives av traditionen som en
karolinsk typ av utpräglat puritansk
läggning; van vid det hårda livet i
fältlägren och fångenskapen säges han
ej ha kunnat vänja sig vid att sova i
ett eldat rum. — Ogift. H. E-a
Gabriel Spens. Målning (detalj) av O. Arenius.
4. Spens, G a b r i e l, greve,
arméofficer, f. 23 sept. 1712 på
Margrete-lund i Österåkers skn, Stockholms län,
f 8 sept. 1781 på Ängelholm i S:t
Anna skn, Östergötl. län. Föräldrar:
överhovjägmästaren greve Carl
Gustaf S. och grevinnan Beata
Oxenstierna af Croneborg. Brorson till S. 3. ■—
Efter studier i Uppsala antogs S. som
volontär vid Livgardet 1730 och blev
fänrik vid Dalreg. 1732. Vid polska
tronföljdskrigets utbrott ställde han
sig till konung Stanislaws förfogande,
sårades under belägringen av
Danzig, trädde därefter i fransk tjänst,
deltog i fälttåget vid Rhen och
utnämndes till kapten i reg. Royal
Sué-dois. Efter att ha återvänt till
Sverige blev S. 1740 ryttmästare vid
Västgöta kavallerireg. och 1749 överste
för ett av honom själv värvat reg.,
som förlädes till sv. Pommern. Åren
1757—61 deltog han i pommerska
kriget. Efter att ha fört befälet i den
lyckosamma träffningen vid
Ücker-münde 1758 utnämndes han 1760 till
generalmajor och kommendant i
Stralsund. Då det högre befälet i stor
utsträckning lämnade armén 1760 för
att resa hem till riksdagen,
kvarstan-nade S. på sin post och sökte även
inskrida mot den tilltagande
upplösningen. Efter krigets slut utnämndes
han till överste för Närkes och
Värmlands reg. 1756, uppsattes s. å. på
förslag till riksråd och blev 1770
generallöjtnant. Under den kritiska
tiden närmast efter statsvälvningen
1772 anförtrodde Gustav III åt
honom befälet över trupperna i
Värmland. Han blev 1773 general av
infanteriet och 1776 fältmarskalk; sistn.
år blev han serafimerriddare och
hugnades 1778 med riksråds rang. Han
erhöll avsked från sin
reg.-chefsbe-fattning 1779. — Ogift. H. E-a
5. Spens, Carl Gustaf, greve,
fältmätningsofficer, politiker, f. 3 okt.
1792 på Salnecke i Gryta skn,
Upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
