Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stephens, George - Sterky, Dagmar, sångerska, se Möller, bd 5 s. 382 - 1. Sterky, Anna - 2. Sterky, Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sterky
219
Sterky
Han utgav i dess skriftserie ”Herr
Ivan Lejonriddaren” (1845—49) och
två bd av ”Ett fornsvenskt
legenda-rium” (1847—58) samt
iordningställde ett tredje bd av sistn. arbete,
som utgavs av F. A. Dahlgren 1874.
S:s fortsatta samarbete med
Hyltén-Cavallius resulterade vidare i
”Svenska folksagor och äfventyr” (1844—
49; ny uppl. 1875, illustrerad av
Egron Lundgren, samt 1915—16 och
1942) samt ”Sveriges historiska och
politiska visor” (1853). Under
skandinavismens högkonjunktur i Sverige
var S. livligt verksam bl. a. för att
genom tidn.-artiklar söka påverka
engelsk opinion till förmån för
Finlands frigörande. Genom sin
propaganda för en nordisk union var han
till att börja med motståndare till
den Bernadotteska dynastin men gick
icke desto mindre 1856 i tjänst hos
Oscar I som agent mot en
kvartals-lön av 250 rdr. År 1857 sändes han
av kung Oscar till England för att
i dennes intresse knyta förbindelser
med engelsk press. —-År 1851
utnämndes S. till lektor i engelska
språket och litteraturen vid
Köpenhamns univ. (från 1855 med titeln
prof.); han behöll denna tjänst till
1893. I Köpenhamn började S.
utgivandet av sitt vetenskapliga
huvudarbete ”The Old-Northern Runic
Monuments of Scandinavia and England”
(1—3, 1866—84; bd 4 utg. 1901 av
S. Söderberg). Detta verk utkom
emellertid innan den nordiska
språkforskningen med dansken L. Wimmer
lagt en fast vetenskaplig grund för
runstudiet, och bristerna i S:s snabbt
föråldrade verk äro således
karakteristiska för hela epoken. Av värde
äro dock ännu de noggranna och
utförliga runavbildningarna. S. var en
ivrig samlare och hans hem fylldes
med tiden av böcker, konst och
nordiska, särskilt danska fornsaker av
flerfaldiga slag. Särskilt värdefull var
hans handskriftsamling med delvis
unika manuskript, bl. a. från
Danmark, samt inkunabler. Sina
samlingar överförde han sedermera till
det av sonen inköpta Huseby i
Ska-telövs skn, Kronob. län. Där
förvaras även S:s betydande och
intressanta brevväxling med en mängd av
Sveriges förnämsta språkmän,
arkeologer, kulturhistoriker och
folkminnes-vårdare, ss. C. och P. A. Säve, J. E.
Rydqvist, Sven Nilsson, Hans
Hilde-brand, O. Montelius, N. G. Djurklou,
R. Dybeck, P. och H. Wieselgren och
A. Hazelius. Bland hans norska
korrespondenter märkas Sophus Bugge,
P. A. Munch, Oluf Rygh och Ingvald
Undset. — S., som hade både spanskt
och franskt påbrå, var till det yttre
mörklagd och till sättet livlig och
impulsiv. I sin polemik begagnade han
gärna ett kraftigt språk. — S. blev
1866 utländsk led. av Vitt. akad. och
1877 fil. hedersdr i Uppsala. -— Gift
1834 med Mary Bennet från England.
— En son till S. var ingenjören
Jo-seph Samuel Frithiof S. (f. 1841, f
1934), vilken gjorde sig en
förmögenhet som j ärnvägsbyggare i Indien.
Efter hemkomsten inköpte han Huseby
i Skatelövs skn, Kronob. län, och
ökade på flerfaldigt sätt värdet av sin
stora bruksegendom. Han var 1886—
1909 led. av Första K. och blev 1885
led. av Lantbruksakad. ■— Litt.: G.
J. Holyoake, ”Life of Joseph Rayner
Stephens” (1881); biografi av H.
Wieselgren i ”1 gamla dagar och i
våra” (1900); G. O.
Hyltén-Caval-lius, ”Ur mitt framfarna liv” (1929) ;
I. Collijn, ”Sv. fornskriftsällskapet
1843—1943” (1944). B. H-d
Sterky, Dagmar, sångerska, se
Möller, bd 5 s. 382.
1. Sterky, Ane (Anna)
Cathri-ne, kvinnoorganisatör, f. 18 april
1856 i Frederiksbergs förs.,
Köpenhamn, f 15 maj 1939 i Stockholm.
Föräldrar: arbetaren Jens Nielsen och
Karen Hansen. — S. var
skrädderi-arbeterska i Köpenhamn och under
några år ordf, i de kvinnliga
herrskräddarnas fackfören. samt tillhörde
den fackliga samorganisationens (De
samvirkende Fagforeningers)
representantskap. På en grundlovsdag i
mitten av 1880-talet framträdde hon
offentligt som talare och på
skrädderi-arbetareförb:s kongress i Aarhus 1889
var hon den enda kvinnliga
delegaten. Sedan hon på en kongress i
Kristiania 1890 lärt känna S. 2, flyttade
hon 1891 till Sverige och var honom
1892—98 behjälplig på Ny Tids
expedition i Göteborg. Åren 1900—25
var hon anställd på
Socialdemokratiska arbetarpartiets expedition i
Stockholm. — S. gjorde en
banbrytande insats inom den
socialdemokratiska kvinnoorganisationen. Hon var
Anna Sterky.
ordf, i det 1902 bildade Kvinnornas
fackförb., till dess det 1909 upplöstes
och uppgick i skilda fackfören. Hon
var en av initiativtagarna till förb:s
tidskr. Morgonbris samt var dess första
red. 1904—09. Är 1907 var S., för
vilken facklig och politisk
verksamhet var lika viktig, med om att
organisera den första
socialdemokratiska kvinnokonferensen, och i den
centralstyr, för kvinnoklubbarna, som
då tillsattes, var hon ordf, till 1920,
då Socialdemokratiska kvinnoförb.
bildades. Vid konstituerandet av detta
förb. valdes S. till hedersordf. ■— S.
ägde en betydande organisatorisk
förmåga. Samtidigt som hon var en
utpräglat kvinnlig och moderlig natur,
förmådde hon genom ideellt patos,
mild bestämdhet och humor förläna
tyngd åt sitt framträdande. ■— Gift
1878—93 med uppsyningsmannen
Peder Jensen; därefter förenad i
samvetsäktenskap med red. Fredrik
Sterky (S. 2). S. Sw.
2. Sterky, Fredrik, politiker,
tidningsman, f. 11 jan. 1860 i
Stockholm, fil jan. 1900 därstädes.
Föräldrar: kaptenen och godsägaren
Fredrik August S., härstammande
från sadelmakaren Albrecht Sterki (f
1745), som inflyttade från Schweiz
och blev borgare i Stockholm 1706,
och Eleonora Dorothea Sundqvist. —
S. avlade mogenhetsex. i Stockholm
1877 och var 1879—83 tjänsteman i
postverket, där han blev amanuens
och tidvis var förordnad som
bokhållare. Ären 1883—86 var han
kontorschef i svärfaderns firma Stockholms
porterbryggeri. Genom sitt gifte kom
S. i goda ekonomiska omständigheter.
Är 1885 började han engagera sig
aktivt i den socialistiska rörelsen och
blev medarb. och kassör i den
nybildade tidn. Social-Demokraten. Han
bröt med sin hustru och hennes familj
och tillförsäkrades vid skilsmässan ett
betydande underhåll. Tills, med A. F.
Åkerberg och några andra av
’intelli-gensarna” inom rörelsen uteslöts han
1886 från den socialdemokratiska
fören. på A. Palms initiativ, varvid
han omedelbart grundade
konkurrentorganet Nya Samhället. En förlikning
inträdde dock redan s. å., Palm
trädde tillbaka, Nya Samhället upphörde
och S. var ånyo tidn:s kassör till
1889. Han var ordf, vid den
konstituerande partikongressen sistn. år.
Från dec. 1889 till febr. 1891
vistades han i Köpenhamn, delvis för
att studera arbetarrörelsen där men
framför allt för att söka framtvinga
en upplösning av sitt andra
äktenskap. Vid denna tid sammanträffade
S. med sin blivande livsledsagerska,
Anna Jensen, som var verksam inom
den danska fackfören.-rörelsen. Han
återvände till Stockholm 1891 och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
