Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Tamm, Per - 2. Tamm, Adolf Gustaf - 3. Tamm, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lamm
448
Tamm
hade då bestämt sig för att fortsätta
på den militära banan, men enligt
faderns önskan skulle han först
slutföra sina studier i Uppsala. År 1880
inträffade emellertid en händelse,
som slungade honom in på en helt
ny bana. Som demokratisk
oppositionsman deltog han i riksdagen i
Norrköping, och där kom han att
göra gemensam sak med Hans Järta
när denne opponerade sig mot
regeringens bryska avvisande av
oppositionens krav på begränsad
bevillnings-tid. T. avsade sig sitt adelskap och
ändrade stavningen av sitt namn
från Tham till Tamm.
Demonstrationen medförde hans avsked ur
krigstjänsten och han blev berövad sin
officersfullmakt. —• Av sin moster,
Anna Johanna Grill, som var
ägarinna till de stora bruken Söderfors och
Österby, erhöll T. en femtedel av den
senare egendomen, och 1802 blev
han disponent där. Vid mosterns död
1809 ärvde han Österby och en
betydande andel i Söderfors. De andra
medarvingarna köpte han ut, så att
även hela detta bruk kom i hans ägo.
Dessutom inköpte han flera
egendomar i grannskapet samt Strömbacka
m. fl. bruk i Hälsingland. Vid sin död
var T. en av de rikaste männen i
landet. Han blev i många avseenden en
föregångsman inom såväl
bergshanteringen som jordbruket. För sina
produkter tillerkändes han 1855 stora
medaljen vid världsutställningen i
Paris. — T. stod Karl XIV
Johan nära och tilldelades av denne
överinseendet över kungsgårdarna
inom Uppland. Detta förtrogna
förhållande medförde att T. 1826 på
nytt adlades och 1843 tilldelades
friherrevärdighet. Troligen var det
närmast för att han skulle bli i tillfälle
att deltaga i riksdagen, som han
mottog det adelskap han en gång avsagt
sig. Han var 1828—30 led. av
förstärkta bankoutskottet och 1834—35
Per Tamm. Målning av K. V. Nordgren
1833 (Bergslaget, Falun).
led. av statsutskottet samt statsrevisor.
Bland andra förtroendeuppdrag
märkas, att han 1824 var ordf, i
kommittén för undersökning av Carl
Gustafs stads gevärsfaktori och 1834
led. av tullkommittén. T. blev 1812
led. av Lantbruksakad. och var en
av stiftarna av Uppsala läns
hushållningssällskap (1814), där han satt
som v. ordf. 1814—56 och 1847
valdes till hedersled. År 1824 invaldes
han i Vet. akad. och 1846 i Konst,
akad. Han erhöll Vasaordens storkors
1829. —- Gift 1) 1802 med Anna
Margareta Grill, J 1803; 2) 1804
med Johanna Charlotta Ehrenbill.
T. M.
2. Tamm, Adolf Gustaf,
bergsvetenskapsman, f. 14 april 1805
på Österby bruk i Films skn, Uppsala
län, f 7 jan. 1851 i Uppsala. Son till
T. 1 i hans andra gifte. — T.
in-skrevs som student vid Uppsala univ.
1817, avlade där juridisk ex. 1823
och bergsex. 1825, blev auskultant
vid Bergskollegium sistn. år och
genomgick Bergsskolan i Falun 1826—
27. Han antogs till elev i
masmäste-riet 1827 och var översmedsmästare
på Jernkontorets stat 1829—34. År
1832 erhöll han Jernkontorets stora
guldmedalj. Efter sin avgång ägnade
han sig åt jordbruk. — T:s
befattning vid Jernkontoret innebar, att
han var dir. över stångjärnssmidet i
landet. Han gjorde aktiva insatser
i de pågående undersökningarna av
de metallurgiska processernas natur
och i försöken att genom tekniska
förbättringar främja järnhanteringen.
Särskilt må nämnas, att han sökte
klarlägga slaggernas lämpliga
sammansättning vid masugns- och
väll-järnsprocesserna samt att han utförde
träkolningsförsök. På
malmrostning-ens område blev det av betydelse, att
T. genom förändring av C. D. af
Uhrs rostugn skapade en ugnstyp, som
blev förebilden till E. W. Westmans
gasrostugn. —Gift 1834 med Augusta
Maria Sofia Rålamb. S. L.
3. Tamm, Claes Gustaf Adolf,
friherre, industriman, politiker,
ämbetsman, f. 10 aug. 1838 på Lydinge
i Stavby skn, Uppsala län, f 25 juni
1925 i Stockholm. Son till T. 2. -—
Efter studentex. 1856 och officersex.
året därpå blev S. 1858 underlöjtnant
vid Livreg:s dragonkår och löjtnant
1863. Han tog avsked 1865. Jämte
militärtjänsten bedrev T. studier
inom bergshanteringen bl. a. ss. elev
vid Falu bergsskola. Mellan åren
1865 och 1884 var han disponent vid
Österby bruk och därmed förbundna
bruksegendomar. Som ättens
huvudman deltog han i 1865—66 års
riksdag och kom sedermera att tillhöra
Andra K. 1870—72 och 1876 samt
Gustaf Tamm.
Första K. 1882—89 och 1901—09.
I juni 1884 accepterade han
erbjudandet att bli konsultativt statsråd i
ministären Themptander, och två år
senare utnämndes han till chef för
Finansdep. Efter avgången 1888 blev
han överståthållare i Stockholm,
vilken post han lämnade 1902. Ett
flertal förtroendeuppdrag av skilda slag
kom honom till del. Sålunda var han
led. av Uppsala läns landsting 1878
—83 (v. ordf. 1878), v. ordf, i
Uppsala läns hushållningssällskap 1883
—85 (hedersled. 1889), ordf, bland
fullmäktige i Jernkontoret 1889—
1912, ordf, i styr, för Tekn.
högskolan 1902—08, ordf, i Nobelstiftelsen
1902—07 och i Nationalfören. mot
tuberkulos 1904—12. •— När T. enl.
farfaderns testamente 1865 övertog
skötseln av det stora familj ebolaget
Österby bruk, var detta ett välskött
och solitt företag, som nu ytterligare
utvidgades och förbättrades i stor
utsträckning med hjälp av upplånat
kapital. Under 1870-talets depression
höll detta på att bli ödesdigert, men
krisen övervanns. •— Under
1880-talets heta tullstrider intog T.
såsom finansminister en
synnerligen utsatt post på frihandelssidan.
Vid statsminister Themptanders sida
förde han med stor skicklighet
regeringens talan i denna fråga, och vid
protektionisternas seger 1888 var det
därför en självklar sak att han
lämnade sin statsrådsplats. Under sin
sista riksdagsperiod (1902—09) blev
han snart en av de mera betydande
medl. av Första K:s moderata grupp,
och när denna 1905 konstituerades
till ett formligt parti utsågs han till
dess ordf. Hans . mångåriga
förvaltning av överståthållareämbétet vann
allmänt erkännande. De många
representativa plikterna fullgjorde han
på ett lysande sätt. Särskilt bemärkt
blev hans insats som
generalkommissarie för 1897 års konst- och
in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
