Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Trolle, Eric - Trolle-Bonde, se Bonde, bd 1 s. 396 - Trolle-Löwen, se Löwen, bd 5 s. 175 - Trolle-Wachtmeister, se Wachtmeister - 1. Trolle, Georg Herman af - 2. Trolle, Henrik af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T rolle
46
Trolle
plomat och vann även sin förmans,
utrikesministern Lagerheims, synnerliga
bevågenhet. Liksom denne hade han
helst sett en snabb lösning av
unions-krisen utan långa förhandlingar. T.,
som förvärvat en ingående kännedom
om unionskonfliktens alla detaljer,
fungerade som sekr. i hemliga
utskottet vid lagtima riksdagen 1905 och
kallades av särskilda utskottet vid
första urtiman s. å. att föredraga
diplomatiska rapporter. Härunder kom
han i kontakt med Karl Staaff, som
senare på året kallade honom
till-utrikesminister. Under sin ämbetstid i
Utrikesdep. företog T. en
omorganisation av diplomat- och
konsulatväsendet, nödvändiggjord genom
unionsupp-lösningen och innebärande en varsam
omläggning mot enhetligare former
och mera merkantil betoning. Han
åstadkom även Sveriges första
moderna tariffhandelstraktat, nämligen med
Tyskland 1906, och därefter med
Frankrike och Kina 1908. Unionens
avveckling och novembertraktatens
avlösning genom 1908 års s. k.
nord-och östersjöavtal skedde likaledes
under hans utrikesministertid. T.
betraktade sig icke som partiman men delade
Staaffs åsikter i rösträttsfrågan.
Statsministerns aggressiva anförande
under rösträttsdebatten i Andra K.
framkallade emellertid T:s missnöje
och föranledde honom att tills, med
försvarsministern Tingsten inlämna
sin avskedsansökan. Även i den
Lind-manska ministären sökte T. delvis
bibehålla sin opolitiska attityd. Sålunda
deltog han endast föga i
överläggningarna om rösträtten, och då
propositionen i frågan slutligen föredrogs
i konselj, avgåvo han och Tingsten en
reservation med sympatiuttalande för
det majori tära valsystemet, dock utan
att propositionens framläggande
avråddes. Emellertid förekommo även
andra dissonanser mellan T. och
statsministern, och då frågan om
riksdagsutskottens rätt att infordra
upplysningar från ämbetsverken gjorde
krisen inom regeringen akut, avgick T.
samtidigt med G. Roos och A.
Petersson i Påboda ur ministären. I febr.
1914 var T. ånyo påtänkt som medl.
i en ministär av ”frisinnade
försvars-vänner”. Därav blev ingenting, men
T. erhöll under världskriget andra
betydelsefulla uppdrag. Sålunda blev
han ordf, i krigsförsäkrings- och
han-delskommissionerna samt delegat vid
de 1915 inledda
handelsunderhand-lingarna med England. Han
företrädde härvid med övertygelse den
Ham-marskjöldska regeringens
ståndpunkt, att inga eftergifter
beträffande den neutrala handelns rättigheter
finge komma i fråga; till följd härav
fördröjdes avtalets ingående till 1917.
Är 1921 var han Sveriges ombud vid
de sv.-finsk-ryska överläggningarna
om Älandsbefästningarna. Han var
genom sin intelligens och sina rika
kunskaper en fascinerande
personlighet. -— T. blev serafimerriddare 1908.
Han var sedan 1915 led. av
Lant-bruksakad. — Gift 1893 med Augusta
Charlotta Alice T. (f. grevinna
Gyl-denstolpe 1872, t 1953), som var
energiskt verksam bl. a. vid krigssjukhus
och fångläger i Österrike och
Tyskland under första världskriget, i
Ryssland 1922 och inom olika välgörande
sammanslutningar i Östergötland;
1929 fick hon Illis quorum. Hon
utgav bl. a. ”Vad jag såg i
Sovjet-Ryss-land” (1925) och memoarerna ”De
voro ett lysande följe” (1—2, 1944).
S. Sw.
Trolle-Bonde, se Bonde, bd 1 s. 396.
Trolle-Löwen, se Löwen, bd 5 s.
175.
Trolle-Wachtmeister, se
Wacht-meister.
1. Trolle, Georg Herman af,
före adlandet Trolle, sjöofficer, f. 23
april 1680 i Karlshamn (enligt egen
uppgift), t 22 febr. 1765 i Stockholm.
Föräldrar: kaptenen i dansk tjänst
Herman Trolle och Anna Maria Mara.
— Åren 1690—98 tjänstgjorde T. på
handelsfartyg i europeiska, ost- och
västindiska farvatten, 1700 var han
lots på den engelska sjöstyrka, som
s. å. inseglade i Öresund, och 1701—
09 var han i fransk och holländsk
örlogs- eller kaparetjänst. Han blev
1703 svårt sårad i en drabbning
mellan franska och holländska
örlogsfar-tyg. Under kofferditjänst 1709 blev
lians fartyg i Öresund uppbringat av
danskarna och han själv tvingad att
gå i dansk örlogstjänst som löjtnant
och senare kaptenlöjtnant. År 1714
erhöll han begärt avsked ur dansk
tjänst och återkom till Sverige, där
lian avgav en utförlig rapport om
danska flottans styrka m. m. T. blev
s. å. e. o. och tre år senare ord.
skeppskapten vid örlogsflottan samt förde
befäl på galärer, fregatter och
linjeskepp. Åren 1718—19 var han sekond
på skeppet Wachtmeister, vars
fartygschef var kommendör Anton Johan
Wrangel, som med detta skepp och
några små fartyg 24 maj 1719 nära
Gotska Sandön angreps av en rysk
eskader om sex skepp. Wrangel
sårades svårt och T. övertog befälet.
Efter hård strid tillfångatogs1 den sv.
styrkan. Sedan T. återkommit ur
fångenskapen 1722 tilldelades han
Stockholmseskadern men gick 1727
åter i kofferditjänst. Som den förste
svensk, som fört ett sv. fartyg till
Kina, förde T. 1732—33 för Ostindiska
kompaniets räkning skeppet
Frede-ricus Rex Sueciæ till Ostindien och
Kina samt åter till hemlandet. Åren
1739—40 var T. kommenderad att leda
fyrbåksbyggandet vid Örskär och
Sö-derarm. Han befordrades 1741 till
amiralitetskapten och deltog i denna
egenskap i 1741—43 års krig mot
Ryssland. Är 1741 blev han
kommendörkapten, 1754 kommendör samt
1758 schoutbynacht. Under
Ehren-svärds deltagande i pommerska kriget
förde T. befälet över
Stockholmseskadern av arméns flotta. T. adlades 1758.
—• Gift med Anna Margareta Grise.
A. G.
2. Trolle, Henrik af, sjöofficer,
f. 25 nov. 1730 i Stockholm, t 11 mars
1784 därstädes. Son till T. 1. — T. blev
skeppsgosse 1740 och seglade därefter
huvudsakligast i utländsk örlogs- och
kofferditjänst till 1753. Han
återvände till hemlandet 1754 och blev 1755
löjtnant vid sv. örlogsflottan, 1762
major och 1771 överstelöjtnant vid
arméns flottas finska eskader, 1772
överste i armén och s. å. överste vid
arméns flotta. År 1775 blev han
överste och var 1775—80 chef för
Nylands infanterireg. Han blev
generalmajor 1776 samt generalamiral och
chef för örlogsflottan 1780. — Från
örlogsflottan övergick T. under
pommerska kriget till galärflottan och
blev en av detta vapens driftigaste
och kunnigaste officerare. Han
utmärkte sig under nämnda krig som
chef för galärförband särskilt vid
Peenemünde och Anklamer Fähr. År
1759 ombesörjde T. arméns transport
till Rügen samt var stabsadjutant hos
generalen Axel von Fersen. Han blev
1761 överadjutant hos
överbefälhavaren, generallöjtnant Augustin
Ehren-svärd. T. var tygmästare i Pommern
1762, på Sveaborg 1763—64 och vid
Stockholms station 1764—65. År 1770
blev han Ehrensvärds närmaste man
i befälet över arméns flotta, och då
denne 1772 avled, blev T. hans
efterträdare som chef för nämnda flotta.
T. fullbordade det verk, till vilket
Ehrensvärd lagt grunden, i det han
kraftigt utvecklade skärgårdsflottan
och skapade en fast organisation.
Han igångsatte också sjömätningar i
finska skärgården. Tills, med af
Chap-man arbetade T. outtröttligt på
skärgårdsflottans förbättrande, och 1776
uppgjorde han en av Gustav III
godkänd plan till denna flottas
fullständiga iståndsättande. Som chef för
en mindre skärgårdseskader
överförde och åtföljde T. konungen på
dennes resa till S:t Petersburg 1777. Då
galärflottan i Stockholm s. å.
förenades med arméns flotta i Sveaborg,
ställdes både sv. och finska
eskadrarna under T:s överbefäl. — För T:s
energi och arbetsförmåga öppnades
snart ett större verksamhetsfält. Gus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
