Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tunberg, Sven - Tuneld, Ebbe, språkforskare, se s. 61 - Tuneld, Eric - 1. Tuneld, John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tunberg
60
Tuneld
1924, var han från 1927 till sitt
avskedstagande 1949 dess rektor. — I
sin gradualavhandling ”Studier
rörande Skandinaviens äldsta politiska
indelning” (1911) behandlade T. den
i medeltidens Sverige förekommande
indelningen i ”härad” och ”hundaren”
och visade därvid en stor förtrogenhet
såväl med filologiska spörsmål som
med diskussionen om de
forngermans-ka folkens samhällsförhållanden.
Sistn. ämne behandlade han senare
i avsnittet ”Folkvandringsstaterna”,
som ingår som band 4 (1928) i den
av T. och S. E. Bring redigerade
Norstedts världshistoria. I ”Götarnas
rike” (1940) sammanfattade han
diskussionen om det svenska rikets
uppkomst och anslöt sig till de
forskare, som hävda att Beowulfskvädets
”geatas” äro identiska med götarna.
Tyngdpunkten i T:s författarskap
ligger inom sv. medeltidshistoria. Här
har han bl. a. i ett flertal uppsatser
behandlat frälsets uppkomst samt
bergsbrukets äldsta organisation och
historia. Till sistn. ämnesområde
ansluter sig ”Stora Kopparbergets
historia. I. Förberedande undersökningar”
(1922). I det stora verket ”Sveriges
riksdag” författade han den
inledande delen ”Riksdagens uppkomst
och utveckling intill medeltidens slut”
(1931), där han sökte underbygga den
hävdvunna åsikten att riksdagen
tillkommit på Engelbrekts initiativ 1435.
En sammanfattande översikt av
Sveriges politiska medeltidshistora intill
1389 publicerade han i ”Sveriges
historia intill våra dagar”, del 2 (1926).
Även den äldre vasatidens historia
behandlade han i skrifter om Gustav
Vasas konungaval, om Västerås’ riksdag
1527, om Erik Brahes
chifferkalenda-rium och i avhandlingen ”Sigismund
och Sverige 1597—1598” (1917—18).
T. redigerade ”Svenska
medeltids-regester 1434—1441” (1937) och
partier av ”Svenskt diplomatarium”,
band 6. Ofta citerad är T:s uppsats
”En romersk källa om Norden vid
1100-talets början” (1912), där han
fäste uppmärksamheten vid den första
urkunden rörande det fornmedeltida
Svearikets omfattning och kyrkliga
organisation. Många av de viktiga
problem, som T. behandlat i sin
ovannämnda produktion, äro av den art
att de alltid komma att väcka
diskussion på grund av de fåtaliga källornas
filologiska och sakliga tolkning. —
Som lärare blev T. tidigt
uppmärksammad som en skicklig föreläsare.
Utmärkande för hans undervisning
var en frisinnad motvilja att
företräda någon speciell ”historisk skola”.
Hans talrika lärjungars uppskattning
av hans undervisning framgår av den
till honom 1942 dedicerade festskrif-
Sven Tunberg.
ten ”Historiska studier” (i vilken
ingår en bibliografi över T: s då utgivna
skrifter). Det 22-åriga rektoratet för
Stockholms högskola kom snart att i
ökad grad lägga beslag på T:s krafter.
Målmedvetet utvidgade han dess
rudimentära humanistiska fakultet till en
allsidig sådan, där främst de hittills
helt orepresenterade
språkvetenskaperna nu blevo företrädda. Även den
bättre lottade
matematisk-naturve-tenskapliga fakulteten blev väsentligt
utökad med nya lärostolar. Denna
enastående expansion i högskolans
historia, dvs. dess övergång till att
realiter bli ett ”universitet”,
möjliggjordes främst genom T:s enastående
förmåga att intressera privata donatorer
härför ävensom genom hans skickliga
samarbete med Stockholms stad.
Statsmakternas ändrade inställning till
högskolan framträdde 1946, då
riksdagen första gången beviljade den ett
anslag. Minnesskriften ”Stockholms
högskola under Sven Tunbergs rektorat”
(1949) belyser allsidigt denna del av
hans verksamhet. På uppdrag av
Stockholms stadskollegium
författade han Stockholms högskolas historia
t. o. m. 1950 (1955). Representativ
och vältalig var T. även ordf, i Sv.
kommittén för nordiskt akademiskt
samarbete 1936—49 och i Stockholms
högskolors rektorskonvent 1944—49.
— Under det andra världskriget åtog
sig T. 1940—44 det föga tacksamma
uppdraget att vara chef för den
nyinrättade ”Statens
informationssty-relse”, som blev ett officiellt språkrör
för samlingsregeringens
neutralitets-oeh kristidspolitik. Oförskyllt fick
han härvid ofta kläda skott för av
regeringen anbefalld ”mörkläggning”
av ömtåliga politiska och militära
medgivanden (t. ex. den tyska
tran-siteringstrafiken). — Genom sin stora
arbetsförmåga förmådde T. ägna sina
krafter åt talrika kulturella uppdrag;
bl. a. var han 1920—33 red. för
Historisk tidskr., och från 1944 till sin död
var han ordf, i Sv. historiska fören.
Därjämte var han led. av Nord, mus: s
nämnd 1930—52, Kulturrådet
1935—-45 och Upplysningsnämnden 1936—•
43. Han invaldes i Vitt. akad. 1928
(led. av förvaltningsutskottet från
1929) och i Vet. akad. 1947. — Ogift.
A. S—k
Tuneld, Ebbe, språkforskare, se
s. 61.
Tuneld, Eric, till 1738 Tunelius,
geograf, f. 22 aug. 1709 i Kila skn,
Västmanl. län, f 3 april 1788 på
Eriks-holm i Tjärstads skn, östergötl. län.
Föräldrar: kyrkoherden Eric Tunelius
från Stora Tuna i Dalarna (därav
släktnamnet) och Brita Hedman. —
T. inskrevs 1719 vid Uppsala univ.,
där han studerade särskilt grekiska
och senare även teologi samt 1737 blev
fil. mag. Han var e. o. kanslist i
Riksarkivet 1738—42, fick sistn. år
hov-auditörs titel, sökte upprepade
gånger olika civila och lärda tjänster men
blev alltid förbigången. Han övergick
därför till jordbruket; 1751 köpte han
en liten östgötagård, Eriksholm, som
han arbetade upp ur ödesmål och med
flit och skicklighet uppodlade och
bebyggde. Åi- 1758 erhöll han
hovrättsassessors titel. — T. har främst gått
till eftervärlden som förf, till
”Inledning til geographien öfver Sverige”
(1741). Av detta geografiska verk, det
första i sin art i vårt land och
karakteriserat av .mångsidighet samt
fullständighet i uppgifter, utgav T. flera
utökade och förbättrade uppl. (5:e
uppl. ”Geographie öfver Sveriges
rike”, 1773; 6:e uppl., 1—4, 1785—
92). T. prisbelönades 1754 av Vitt,
akad. för en skrift om Folkungaättens
upphov. År 1784 utgav han ”Historia
om Svea riks-höfvidsmannen
Engel-brecht” (1—3); detta arbete blev dock
föremål för kritik. •— Gift 1748 med
Brita Helena Kock. S. L.
1. Tuneld, J oh n Axel, ingenjör, f.
13 maj 1872 i Malmö, t 30 juni 1947
i Lund. Föräldrar: överläraren vid
Malmö folkskolor Johan Oskar T. och
Hedvig Charlotte Andersson. — T.
avlade mogenhetsex. i Malmö 1891,
utexaminerades från Tekn.
elementarskolan där 1892, studerade vid tekn.
högskolan i Berlin-Charlottenburg
1892—94 och läste juridik vid
Berlins univ. 1896—97. Efter
anställning 1894—95 och 1898—1905 vid
olika industriföretag i Tyskland, där
hans nya konstruktioner av
gruvpum-par, särskilt centrifugalpumpar,
vun-no stor uppmärksamhet, var han 1905
—08 chef för Ludvigsbergs mekaniska
verkstad i Stockholm och 1908—10
konsulterande ingenjör i Stockholm.
Åren 1910—17 var han delägare i och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
