Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Törnebladh, Carl - 2. Törnebladh, Ragnar - 1. Törnebohm, Alfred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Törnebladh
70
Törnebohm
positionens stormlöpning mot Karl
XIV Johans regeringssystem och det
äldre statsrådet. Emellertid var den
som skicklig jurist högt ansedde T.
både för gammal och politiskt alltför
färglös för att hans inträde i
statsrådet skulle kunna innebära någon
förstärkning eller något
systemskifte. — Gift 1812 med Sofia
Charlotta af Geijerstam, f. von
Olden-skiöld. S. Sw.
2. Törnebladh, Henrik Ragnar,
skolman, politiker, f. 1 febr. 1833 i
Hubbo skn, Västmanl. län, t 15 juni
1912 i Stockholm. Eöräldrar:
överstelöjtnanten Gustaf T. och Britta
Johanna Hedenblad. Kusins son till
T. 1. —■ T. avlade 1848 studentex. i
Uppsala, där han sedan bedrev sina
univ.-studier. År 1854 blev han fil.
di- och följ, år docent i latinska
skaldekonsten. Han var 1858—79 lektor
i latin vid Kalmar läroverk, efter
1867 även skolans rektor. Under
denna tid var han 1863—79 led. av
stadsfullmäktige och 1873—75 led.
av Andra K. År 1879 utnämndes han
till rektor för Högre allm.
läroverket å Södermalm i Stockholm och
blev tre år senare tillika lektor
därstädes. Även i huvudstadens
kommunala styrelse tog han aktiv del; han
var 1881—1906 led. av
stadsfullmäktige och 1886 led. av dess
beredningsutskott. Åren 1880—1909 tillhörde
han Första K. och innehade därunder
flera betydelsefulla utskottsuppdrag.
Bl. a. var han led. av statsutskottet
1880—84 och 1891, särskilt utskott
för undervisningsfrågor 1890 och för
banklagstiftningen 1897. År 1884
utsågs han till riksbanksfullmäktig och
blev såsom sådan deputerad för den
inre förvaltningen; samtidigt
lämnade han sin rektorsbefattning.
Bland T:s många kommittéuppdrag
kan nämnas hans deltagande i
språk-undervisningskommissionen 1865—-66, i läroverkskommittén 1882—84
(v. ordf.), i lantförsvarskommittén
1880—82 samt i kommittén ang.
riksbankens sedelutgivningsrätt 1900. Är
1884 blev han led. av Vitt.-akad. och
1900 av Vet. akad. — T. gjorde sig
tidigt känd som framstående
skolman, utgav flera läroböcker i latin
och fick genom sina
kommittéuppdrag tillfälle att göra
uppmärksammade inlägg i de ofta återkommande
skolreformfrågorna. Härvid varnade
han för alltför snabba och
genomgripande reformer samt förde
ständigt klassicismens talan i
diskussionen om latinstudiet i skolorna,
dock alltid på ett måttfullt sätt och
med förståelse för den nya
naturvetenskapliga bildningens krav.
Såsom riksdagspolitiker var T. moderat
konservativ och villig till kompro-
Ragnar Törnebladh.
Målning av E. Lindgren 1900.
missbetonat samarbete med andra
grupper. Betecknande är att T.
ansågs lämplig att 1880 inträda i
Bosses på samförstånd med
Lantmannapartiet inriktade regering. En annan
politiker (Themptander) föredrogs
dock, och T. kom i stället att få sitt
arbetsfält förlagt till statsutskottet,
där hans politik snarast bar
sparsamhetens prägel. Såsom frihandlare
tillhörde T. efter tullfrågans avgörande
1888 kammarens minoritet, och hans
allmänt erkända arbetsförmåga och
mångåriga erfarenhet togos inte i
anspråk för utskottsarbetet i samma
utsträckning som tidigare.
Beträffande T: s insatser som
riksbanksfullmäktig kan nämnas, att han
redan tidigt accepterade
centralbanks-idén och därför förordade en
begränsning av riksbankens filialer. Trots
sina många offentliga uppdrag hann
dock T. med en betydande
produktion av vetenskapliga avh., övers, och
tidskr.-artiklar (i stor utsträckning
berörande pedagogiska frågor). Efter
hans död utgavs hans
”Riksdagsmin-nen” (1916), hållna i en ganska
opersonlig, refererande krönikeform. —■
Gift 1863 med Elisabet Maria
Silje-ström. T. P.
1. Törnebohm, Alfred Elis,
geolog, f. 16 okt. 1838 i Stockholm, t
21 april 1911 i Strängnäs.
Föräldrar : kammarrådet Anton Wilhelm T.
och Christina Carolina Morström. —■
T. avlade mogenhetsex. i Stockholm
1855 och blev efter studier vid
Teknologiska inst. ingenjör 1858. Han
anställdes 1859 som rekognoscör vid
den nyinrättade Sveriges geologiska
undersökning samt var under ett år,
1870, chef för detta ämbetsverk och
1871—74 geolog där. Han
förordnades 1878 till extra lärare i
mineralogi, geognosi och geologi vid Tekn.
högskolan och utnämndes 1884 till
lektor i samma ämne. T. blev 1897
för andra gången chef för Sveriges
geologiska undersökning, från vilken
befattning han avgick 1906, varefter
han flyttade till Strängnäs. Han
invaldes i Vet. akad. 1876 och i
Lant-bruksakad. 1888, blev fil. hedersdr
vid Uppsala univ. 1877 och tillhörde
flera utländska lärda samfund. År
1897 erhöll han profzs namn. För
arbeten om det centrala
Skandinaviens geologi erhöll han Wallmarkska
belöningen av Vet. akad. 1896 och
Björkénska priset av Uppsala univ.
1904. Han var led. av styr, för
Stockholms högskola 1898—1906, ordf, där
1901—02 och fullmäktig i
Nobelstiftelsen 1900—07. — T:s verksamhet
som geolog faller så gott som helt
inom berggrundsgeologiens och
petro-grafiens områden. Hans första
arbeten vid Sveriges geologiska
undersökning bestodo i rekognosceringar
(1859—67) på kartbladen Södertälje,
Fånö, Malmköping, Stockholm,
Ulricehamn, Åmål, Wingershamn,
Uppe-rud och Rådanefors. Av stor
betydelse för urbergsforskningen var i
samband härmed framför allt
upptäckten av ytbildningar ss.
konglomerat, sandstenar med
diskordant-skiktning och vulkaniska bildningar
inom de sydvästsv. gnejserna omkr.
Åmål samt hans ingående studier av
den intressanta Dalformationen, i
vilken han senare, 1883, för första
gången kunde i sv. berggrund
påvisa överskjutningar av äldre
bergarter på yngre. T: s viktigaste och
för framtiden mest betydelsefulla
arbete i sv. urberg var dock
rekogno-seringen under åren 1876—81 för
”Geologisk öfversigtskarta öfver
Mellersta Sveriges Bergslag” (1880—■
82). Denna karta, för vilken
iakttagelsematerialet insamlades under
loppet av några få år av T. själv,
med biträde av en del yngre geologer
och bergsmän, måste betraktas som
ett mästerverk för sin tid. Även om
flera av de åsikter T. förfäktade i
beskrivningarna till de nio blad, i
vilka kartan publicerades, äro starkt
föråldrade, måste man beundra det
levande sätt, på vilket han på kartan
åskådliggjorde de olika bergarternas
förhållanden till varandra,
övergångarna mellan massformiga och
skiffriga bergarter,
åldersförhållan-dena etc. Genom detta arbete lade T.
den fasta grunden för alla
efterföljande urbergsgeologiska arbeten i
mell. Sveriges järnmalmsförande
område. Även järn- och sulfidmalmerna
i det sv. urberget ägnade T. ett stort
intresse, och han utgav
beskrivningar över Persbergs och Norbergs
malmfält, Dannemora och Falu
gruvor, Åtvidaberg och Bersbo, Taberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
